Häst-kär-lek

Jag tror att dessa gossar börjar vara sugna på att göra nåt igen. Båda har haft ett lååångt härligt sommarlov. Sällskapliga var dom och Gimli satt sin mule i nacken på mig och sen gick vi så en lång stund.

Savanna ställde sig och surade bakom en gran när jag inte ville kila henne mera. Nog fattar jag att det kliar när man ser alla hundramiljoner sandmygg som kryper runt i pälsen på henne. Det är hon och Sally som är mest ansatta i år.

Pixell tuggade kåda då hon inte bråkade med Gimli. Dom har ju vuxit upp tillsammans och ger varandra tjyvnyp titt som tätt. Än så länge känns dom rätt jämnbördiga i sina fajter.

Betesgästen Glimma höll sig under sitt favoritträd men följde nyfiket med i blicken. Det är så himla mysigt att bara hänga i hagen och se vad dom har för sig. Vem har vilket favoritställe? Vilka hänger ihop? Vilka är inte överens? Vem är det som gräver gropar? Vem är mest sällskapssjuk? Vilket gräs är godast just nu? Vem längtar in i stallet? Och vem är inte det minsta intresserad av att hänga med folk? Allt sånt får man ju veta bara man spenderar tid med dom.

 

 

Sista kvällen i juli alldeles innan regnet kom gick jag den vanliga rundan i beteshagen. Det gör vi varje dag, minst en gång. Tittar över stängslet, klappar om hästarna och njuter av utsikt och blomsterprakt. Jag tänkte dela med mig av hästarnas sommarparadis så ni får se hur de har det.

Utsikt över jurtan och himlavalvet. Det är alltid mycket himmel hos oss bara för att vi bor högt upp i backen. Det gör att det alltid fläktar lite och flygfäna blåser bort. I sommar har vi inte använt något myggmedel alls nästan.

Hästarna älskar att hänga vid ladväggen. Den ger lite lä för både vind och regn och skugga ibland. Nässlorna är nästintill nertrampade men en och annan sticker ändå upp.

Vid ett av stenrösena står hässjeroer som inte längre är i bruk uppställda längs en björkstam. Ett gammalt tegeltak har tippats på ett röse intill. Vi har fått städa rösena från hästfarliga saker som tex taggtråd och andra vassa föremål. För av nån anledning är det alltid nån av hästarna som ska klättra upp och titta på utsikten.

Hästarna hänger runt. Kliar varandra och betar sida vid sida.

En av våra betesgäster låter sig väl smaka av det frodiga gröna. Dom är 8 styckna som samsas.

Dom har det gott våra hästar och det gläder mig att kunna erbjuda dem de stora ytorna med kuperad terräng och lite olika typer av betesmark. Snart letar de ner sig mot Lillsjön och den tunga doften från älggräs som blommar. Dom brukar göra det framemot sensommaren dessförinnan har de betat det fina gräset nära byn.

 

 

 

 

 

Det är dags för den årliga stallstädningen. Det är helt otroligt hur mycket grejer man kan samla på sig. Å andra sidan behövs det ju en del utrustning när man har en massa hästar. Bilden här ovan är selkammarn då den var nybyggd och innan vi lyckats få till ett prylkaos. Jag brukar vara lite långsam att börja men tog tag i städningen i söndags. Plast finns det hur mycket som helst av i ett stall konstigt nog. Det är fodersäckar, trasiga hinkar, utslitna borstar, tomma plastförpackningar för olika medel och medikamenter med mera. En säck vardera av hård- och mjukplast blev det. En säck med övrigt skräp såsom trasiga träns, gamla vojlockar och annan dålig utrutning. Jag lyckades även få ihop en säck med grejer att lägga ut till försäljning. Tilläggas ska att Harry städade en hel dag innan i det som i min värld varit hemska hörnet. Men nu är det gjort och helt otroligt skönt att bli av med rate!