Med raska steg kom våren till oss. På bara någon vecka har nästan alla snö försvunnit, det är helt otroligt hur snabb naturen är av sig!
Jurtan har därmed tinat fram och står till förfogande för den som vill hyra in sig för ett litet friluftsäventyr vid en artrik och av våtmarksfonden prisad fågelsjö.
Lillsjön har fullkomligt exploderat med fåglar. Jag kan inte namnen på alla men dryga 50-tal arter räknades in förra helgen av kunniga fågelskådare. Själv har jag sett tornfalken, trana, svala, tofsvipor och flera sorters änder bara från stallbacken förutom dom vanliga hönsen och skatorna så flaxar runt gårdsplan.
Att övernatta i jurtan är en unik upplevelse och till för den som söker ett äventyr för sig själv eller kanske med familjen. Spana på fåglar i tubkikaren, laga mat över öppen eld, mys å må och sov gott till fågelsången.
Jurtan är väl friluftsutrustad för att du inte ska sakna något. 1-6 personer ryms lätt. Såklart ingår ett visst mått av enkelhet då dusch saknas men tvättfat finns. Väl tilltagen korg med frukost-och/eller kvällsmat går att beställa för egen tillagning. Naturligtvis med lokal prägel på innehållet.
Personlig utrustning att ha själv är framförallt kläder och skor efter väder. Sommarnatten kan bli kall så ett underställ och strumpor kan vara skönt att sova i.
Som jag hållt på och mixtrat med dessa russ och deras utrustning men äntligen så går dom i par! Och dom har gör det rackarns bra! Visst är det kvar saker att förbättra och justera utrustningsmässigt men för nu är jag både glad och nöjd.
Vi har bara kört två gånger än men russen verkar tycka det är kul. Egentligen så förväntade jag mig inget annat än det resultat som blev men man kan ju aldrig så noga veta. Framöver sommaren väntas annat typ av arbete för dem bara de tränat in sig lite mera i paret. Vi behöver träna svänga mycket mera för på de två gånger vi kört har det i princip bara gått rakt fram. Sen är vi redo för uppdrag!
April 2016 reds Savanna barbacka i den sista snön.
I slutet av april 2014 var snön borta och vi red långa turer med Sotis och Herkules runt byn.
2015 var det också april och då var isen fortfarande tjock och landkalln trampad av skotrar.
2017 i april trampade vi snö i skogen som förberedelse för PixElls treårsbedömning. Och årets april behövs det ju ingen påminnelse om, vi lever ju i och med den. Vårtecknen börjar i alla fall vara här såsom pälsfällande hästar, ljuset och långa kvällar i stallet. Härligt!
Guldstjärna kan delas ut både till Ernst och Fröjd idag. Ernst för att flera för honom svåra polletter trillat ner och Fröjd för sin dragvilja.
Ernst har nära nog börjat förstå sig på start och stopp i tömkörningen. Det är så himla häftigt att vara med när de kommer på vad det är vi vill att de ska göra. Extra bra är det ju när de stannar och försöker förstå vad det är vi menar än att försöka springa ifrån. Det är en egenskap jag uppskattar, att hästarna väljer att stanna kvar hos en även när det blir lite svårt. Efter avselningen så verkades han också.
Det har inte varit roligt på något vis att försöka klappa, lyfta eller ta på hans bakben. Vi har tränat och tränat men det har inte känts som om Ernst varit med riktigt då det gällt var hans bakben ska vara dvs hovarna i kontakt med golvet. Men idag var dagen då det bara funkade! Han stod hur fint som helst både bak och fram utan något som helst stök! Det blev verkligen en bra dag för Ernst idag och det känns som om vi äntligen är på väg framåt.
Fröjd får dagens andra guldstjärna för att jag fick åka bakom honom för första gången. Han drog det stora traktordäcket några rundor på ridplanen och som avslut fick han bjuda mig på skjuts upp till stallet igen. Han gick så fint!
Efter en rolig förmiddag med hästarna så tog vi oss en ledig eftermiddag. Vi valde att packa ryggsäcken med grillgrejer och spände på oss skidorna eftersom solen sken från en klarblå himmel. Man kan väl säga att skidåkningen blev kort men intensiv då vi bara åkte ner till jurtan. Spårsnö som det är gjorde att jag fick jag se både räv -och ekorrspår trots den korta skidturen. En solgrop skottades fram och sen satt vi och slappade och sotade korv hela eftermiddagen. Så himla härligt!
Det börjar vara stora magar på Sally och Pixan nu. Man kan nästan tro att de ska föla tidigare än i juni men jag hoppas att dom kniper tills snön försvunnit och gräset grönskar. Full fart är det då på dem båda ute i hagen.
Det ska bli så spännande att se vad som kommer ut. Pixan är betäckt med Zafferano och Sally med Sibelius så bara därför kommer det ju att bli jättefina föl! Att kombinationen Sally-Sibelius blir bra det vet vi ju redan. Synd bara att lille Tapio bara hann bli ett år. Båda fölisarna kommer dessutom att vara till salu bara dom kommer ut.
Vi planerar redan för årets betäckning. I år blir det bara Sally som betäcks och det lutar mot en hopphingst. Det är himla roligt att ha ett fullblod att avla på, man blir rätt fri i sina hingstval då. Hur som helst så står Orlando högt på listan för att användas i år. Han blev ju en ELIT-hingst 2017 och har en gedigen karriär bakom sig. Snygg är han dessutom. Om det krånglar med dräktigheten av någon anledning så ska det ju också finnas ett reservval och vem det blir vet jag inte i dagsläget. Än finns det ju några månader att bestämma sig på.
Så har vi gjort det igen…..igår kom en ny häst till oss igen. Fröjd blev himla glad över sin nya kompis och dom har lekt och brottats exakt hela dan. Skulle tro att dom är hyfsat trötta ikväll. En närmare presentation av honom kommer i ett senare inlägg. För nu måste jag packa ihop, jag ska ju iväg på kuskutbildning och vara hemifrån nästan en månad. Så himla roligt och spännande det ska bli!
Ernst har jag fått för att lära mig tålamod igen. För det går så himla sakta för oss och för han. Eller så går det alldeles lagom fort för han har behövt och behöver tid för att växa och läka. Knopp och kropp har inte hängt ihop överhuvudtaget. Han har efter kastreringen i höstas varit trött och arg, kanske lite ledsen och missförstådd också. Han har inte hittat någon bra kompis i flocken och har fått alldeles för mycket ”stryk” av de andra så att han har fått bo hos Sally och PixEll i perioder. Dom två uppskattar inte hans sällskap men låter honom ändå stå bredvid och äta samtidigt som dem. I stora hagen är russen snälla och ställer upp så att han får äta med dem men det är på nåder. Så alldeles så eländigt som jag beskriver det är det kanske inte men nog känns han liten och ynklig.
Men trots allt stök och bök så utvecklas han ju såklart. För han vill och han försöker så gott han kan fastän han tycker det är lite svårt mellan varven. Han har varit lite håröm och nog haft en del växtvärk. Precis som med andra ynglingar vi haft får han följa med som handhäst vid ridningen och det är han jätteduktig på. Man märker inte att Ernst är med för han följer så fint och går fram med långa steg trots den djupa snön. Han börjar greppa att ha utrustning på sig och har provat både loksele och sadel. Vi har även hängt lite över ryggen på honom men väldigt sparsamt då jag tycker han varit för tunn och outvecklad över rygg och bakdel än. Lite longering och lite tömkörning har han också provat på och det har gått jättebra. Svanskappan är dock inte hans grej så den har vi inte satt på fullt ut än utan vi jobbar fortfarande med att han bara ska vara avslappnad när vi rör oss runt hans bakdel. Ernst kommer att bli en jättfin liten häst bara han får tiden att mogna och växa så vi siktar på att ge honom det. Du kanske tror att Ernst är värsta problemhästen, så är det inte, utan han behöver bara tid för att mogna, bli trygg i all hantering. För gilla träningen det gör han.
Min fina uppfödning Vilja <3. Det var meningen att hon skulle bli gårdshäst men dit har vi inte kommit ännu. Vi har inte så bråttom. En fin ridhäst är hon däremot. En häst med sprutt i. Hon vet vad hon vill och helst ska det gå undan.
Djupsnö gillar hon inte. Den tar helt enkelt emot för mycket för hennes humör. Hon kämpar och tar i vid snöpulsningen. Hon blir het och tar i mer än hon behöver, använder sitt humör. Ökar tempot eller stannar för att försöka gräva bort snön med frambenen när hon tycker att det gått för tungt ett tag. Klok är hon också för häromdagen så tvärvägrade hon att gå av vägen. Hon ville inte alls gå i skogen och vem kan anklaga henne. Det är ju skitjobbigt.
Oskar Fröjd går framåt i sakta mak framåt gällande inkörningen. Det går utmärkt att styra dit man vill och han drar vinterskaklarna utan problem. Han tömkörs på byn och känns nu trafiksäker för bilar och traktorer, nåt annat har vi inte stött på i fordonsväg än. Och jag tror att han snart går i släden också. Sen är han snäll, så himla snäll och det är mest värt av allt!
Snön och vintern har tagit över vårt hästliv. Åtminstone känns det så. Vi får liksom bara anpassa oss och gilla läget och det gör vi ju. Hästarna börjar stånka lite när de ser att vi styr mot ännu en djupsnösväng. Vilja bara blåvägrade att kliva av vägen häromdagen när hon förstod vad som väntade igen. Jag förstår henne! Det är ju inte bara lite snöpulsning där snön når en bit ovanför kotorna längre utan det börjar närma sig snösim.
Efter att ha försökt rida galoppvägen så fick vi vända för att det låg en gigantisk snöhög i vägen och ge oss ut i djupan igen. Sotis var helt fantastisk som banade ny väg och Ernst märktes inte ens bak i repet fastän snön nådde upp till bogarna. Ingen av hästarna är särskilt små så fatta hur djupt det är.
Jag tycker ju att det är roligt att rida i snön men faktiskt börjar jag längta efter lite andra gångarter än snöskump nu. Tänk en lång galopp….
Alla våra ridvägar och tidigare trampade stigar har försvunnit under drivor av snö. Plogkanterna är lite för höga och djupa för att vi ska ta oss över där vi tidigare ridit. Det är ett digert jobb för hästarna att trampa upp vägarna. Vi har ingen möjlighet att skotta för det är ju vanliga små skogsstigar vi rider på. För att få till det har vi valt att rida med handhäst och sittandes på de med mest framåtbjudning och styrka. När den första tappar ork så kan den andra dra istället. Hästarna vill ju gärna gå i varandras fotspår så det blir ett tåg av #följa John”.
Häromdagen fick Vilja nog. Hon vet hur jobbigt det kan bli att gå så hon bara vägrade gå efter att hon kommit tre meter på sidan av landsvägen. Stora, starka, arbetsvilliga Herkules klämde sig förbi henne och sen gick det bra igen. Han är otrolig den hästen, tröttnar aldrig utan kliver bara på framåt. Unghästarna följer ofta med på släp. Gimli har blivit så trygg och van nu att han fått gå med på två kvällsturer med okänd ryttare på ryggen. Han skötte det galant båda gångerna. Så nu räknas han snart inte som yngling i våra ögon längre. Han är ju såklart fortfarande under utbildning och har massor att träna på som galoppfattningar, hoppa, bära packning, körning, styrka och form. Men det kommer allteftersom.
Ernst går också med för träningens skulle. Han är inte så stark i sin kropp än då han har växt mycket både i kropp och knopp. Faktiskt så har han nog haft en del växtvärk då han varit lite tråkig i humöret under en period. När han går med syns det så väl att han håller på att lära sig balansera sin kropp. Jag inbillar mig att snöpulsningen gör honom gott på ett skonsamt sätt. Han bjuder fint trots att det bitvis kan bli tungt. Han har arbetsmoral och tar i istället för att bromsa . Vi stannar ofta för korta pauser så att hästarna får hämta andan och just för att träna på att stå stilla. Det är ju den viktigaste gångarten.
Tro’t den som vill men skitkörning är riktigt superroligt! Helt klart den roligaste helgen hittills på detta år! Den fina miljön, de trevliga och välkörda hästarna och de fantastiska människorna, kan det bli bättre liksom? Vädret kanske, men jag tycker att det också var med oss fastän det bet lite i fingrar och tår på söndagseftermiddagen då vi körde drive in och beställde korv på Sibylla.
Det ena lasset efter det andra skottade vi i skitsläden och körde ut på lägdan. Hästarna mumsade förnöjt på hötussen medan vi både lastade på och av.
Träd som var krispiga av frost och utsikten över Frösön gjorde att jag önskade att den korta slädturen mellan dyngkasa och lägdan varit lite längre. Men det var ju ingen nöjeshelg jag var på i den bemärkelsen. Tänk vilka möjligheter och möten som kommer till en bara man följer lusten och hjärtat. Att köra skit en helg kan innebära så himla mycket mer än vad det låter som. Jag är på väg mot nya roligheter och jag hoppas att ni fortsätter följa med fastän det ibland blir lite långt mellan blogginläggen.
Ingen har väl missat att det är en snörik vinter vi har. Och blåsig. Jag brukar ju gilla de flesta väder men när det bara blåser på tvären och snön yr i långa perioder blir det lite trist. Hästarna blir isiga och det blir krångligt att rida. Skogsridningen kan bli rent av farlig när snön släpper från grenar på hög höjd. Man behöver inte ha hjälp för att skydda huvudet om man ramlar av utan snarare för vad som kommer uppifrån.
Hemmavid blåser höt all världens väg vid fodringarna och snödrivorna växer sig hårdpackade på fel ställen. De delar av hagarna där staketen varit översnöade har kommit fram i ljuset igen medan andra delar försvunnit när snön flyttat på sig igen. Ingången till vår ridplan är igenstängd av en 2 meter hög snödriva medan självaste ridplanen verkar vara ganska så snöfri ändå. Men Harry fixar det med traktorn till helgen.
Under vintern är det ju allra mest att göra i och runt stallet. Hästar som ska ut och in, foder och spån i mängder som ska hanteras och många skottkärror körs genom dörrarna. Sa jag snöskottning? Både inne och ute. Det är sjukt mycket arbete med en egen gård och framförallt om den är fylld med djur. Det blir och är en livsstil och jag jobbar för att det ska kunna bli en ännu större del av min vardag än det är idag.
Häromdagen så konstaterade vi att det första och enda stall vi byggt hitintills blev rätt bra. Nu har det fungerat och fyllt sin funktion i 7 år. Det finns en del att som behöver lagas pga slitage och dörrarna som blev i fel färg är fortfarande det, i överlag är allt ändå bra. Trots kallt och snöigt så fryser varken avlopp eller vatten. Ventilationen fungerar om jag kommer ihåg att öppna den…och selkammarns storlek fungerar till all utrustning vi har. Väl nyttjat är det också då vi har fler hästar än boxplatser så stallet står nästan aldrig tomt vilket ju är ekonomiskt. För hästarnas del spelar det ingen större roll vilken tid på dygnet de står ute eller inne. Det handlar ju mer om vår bekvämlighet.
Jag minns så väl den här dagen när Knubben fick gå in i bygget för att vi skulle få känslan för hur stor sadelkammaren skulle bli. Jag minns också den dag vi isolerade taket. Pappa hjälpte till och årets första blötsnö kom medan vi vevade mossrivaren för glatta livet medan Harry kröp under takstolarna och fördelade härligheten.
Ofantligt många timmar och månader senare flyttade Fia och Vilja in i den första boxen som var klar. Det var fantastiskt roligt. Idag är jag glad över att så många bilder togs och att jag skrev om hela vårt stallbygge HÄR
Det här med körning är ju för himla roligt! Det kan bli lite kallt om benen och fötterna men om man bäddar runt sig med skinn och filtar så klarar jag lätt en timmes stillasittande på kuskbocken. Släden går som bäst när bygatan inte är så noga plogad annars glider den lite för lätt åt sidorna på den hårdpackade snön. Det är Maks som drar släden om kvällarna och han vill så gärna trava och allra helst ganska snabbt. Vi försöker enas och han erbjuds trava i ett måttligt tempo och med släden stödd mot snöplogkanten för stabilitetens skull. Vi kommer faktiskt rätt bra överens och vi båda är nöjda när vi sladdar in på gårdsplanen igen.
Vill du lära dig köra? Jag kan hjälpa dig. Vi har trygga och välkörda stora och små hästar. Lektioner kan ges i tömkörning, uppsutten vagnskörning, slädkörning, körning med linor och sax bland annat. Såklart ingår kunskap om selning, säkerhet vid körning, tömfattning och hjälper.
Slå en signal 072-2084621 för frågor och bokning. Välkommen!
Sitter i soffan och lyssnar på blåsten utanför. Trots vinterstorm så måste ju hästarna skötas. Inte så att vi ridit eller kört utan det har varit mockning, fodring och vatten. Det vanliga alltså.
Ernst tränade med lokselen på stallgången. Gick plättlätt. Värre är det när han ska flytta på sig för han tycker inte alltid om beröring och idag var en sån dag. Rätt som det var smäller det i vägen bakom honom, inte en särskilt bra vana vill jag påstå. Men vi tränade på och till slut stod han lugnt och stilla för beröring över hela kroppen. Han har ju varit på viloläger i Sally och Pixans hage för att han fick så många bett och lite mat tillsammans med Fröjd och Maks men snart kan han nog flytta tillbaks till grabbarna för han har vuxit på sig ordentligt de senaste månaderna. Sen tror jag att han behöver deras fysiska lekar, damerna är ju inte direkt lekfulla.
Stormen då? Ja, den blåser på och hästarna verkar klara det bra. Problemet är väl bara att stängslet driver över igen och att vi är utan väg. Men det får bli morgondagens bekymmer.
Det varnas för storm imorgon. Orkanstyrka i fjällen så det är tur vi inte bor på en fjälltopp. Men idag bjöds blå himmel, 12 grader kallt och de första solstrålarna på det här året. En perfekt hästdag med andra ord.
Svärmor hakade på och precis som vanligt styrde vi till skogs. Men innan vi kom dig var lägderna tvungna att pulsas igenom. Det är så mycket snö att ens fötter gör ett eget spår. Jag red Vilja och hon har inte varit med ut så många svängar så hon var lite för ivrig till en början och fick lite mjölksyrakänning strax. Den gick över så fort hon lugnat sig lite och försökte pricka in de tidigare hovspåren istället för att göra egna.
Harry var djärv nog att kliva av i djupsnön. Jag skulle aldrig ta mig upp i sadeln igen om jag var tvungen att kliva av….Med hjälp av Herkules så hade ju Harry banat väg genom skogen så det var tvunget att borsta bort snön. Skogen var magnifik, en nästintill svartvit värld på vår nivå medan trädtopparna glittrade i solen mot en ljusblå himmel.
Väl ute ur skogen igen sken solen och vi skrittade bygatan hemåt. Om det nu blir tokblåsen imorgon så var detta sista dagen med detta ljuvliga före. Lätt, kall och djup snö som är lätt att ta sig fram igenom men som visan säger annat väder, annat annat väder lär det bli till kvällen om solen i röda moln sig sänker.
Eftermiddagen ägnade vi till körhästarna. Fröjd fick gå i vinterskaklar runt ridplanen och avslutade på gårdsplanen. Han gick jättefint och belönades med en slev kraftfoder efter avselningen. Maks spändes för släden och fick dra oss västibyn fram och åter. Det är så himla mysigt att åka släde och Maks är en riktig klippa. Han gillar jobbet som körhäst och drog oss glatt trots tröga medar på släden. Sen att himlen bjuder på pastellkartans alla färger och renskinnen värmer en om benen gör ju inte saken sämre. Jag håller tummarna för att det blir en stillsam storm och att vi kommer ut med hästarna även imorgon för vi har några som behöver galoppera efter all denna snöpulsning.
Duktiga lilla Fröjd har äntligen satts i skaklar! Phu! Jag hade ju som mål att han skulle gå med släpa till jul men det blir senare pga av att jag har haft för lite fritid och för mycket annat som stört…alltid finns det ursäkter vet ni…
Hur som helst gick det jättebra och han kändes trygg med den nya uppgiften. Han lyssnade koncentrerat och var lyhörd för tömmen och sökte sig fint fram till handen. Det var riktigt roligt. Bra medhjälpare hade jag också vilket ju underlättar.
Vi körde kanske 5 min tömkörning och 15 minuter skaklar på ridplanen innan han fick dra upp dem på gårdsplanen som avslut. Hela tiden med medhjälpare brevid sig. Egentligen hade jag nog inte förväntat mig något annat än att han skulle ta det med ro eftersom han ju gått med linor, svängel och däck. Fasta skaklar beter sig ju såklart annorlunda så det är bra med hjälp första gångerna det ska till något nytt. Men det känns som om innan veckan är över och under förutsättning att jag hinner med så kör vi själva nästa söndag. Sikta mot stjärnorna så når man trädtopparna sägs det ju.
Det snöar och snöar, dag efter dag. Som ni redan vet har vi ju de flesta hästar på lösdrift men när det är oväder i många dygn så får de komma in på stall för upptorkning. Det märks så väl vilka som har bättre vinterpäls och kan hushålla med värmen. Några av hästarna producerar så mycket värme att snön smälter på dem och de blir fulla av istappar. Några andra ligger samma snö bara som ett lager på och den är lätt att borsta bort. Knepigt hur det kan vara.
Igår igen pulsade vi ridvägen för att hålla den öppen. Snön har blivit lite tyngre och därmed jobbigare att gå för hästarna. Sotis var både svettig och blöt när vi kom hem. På instagram går det att se en kort film från ridningen för den som vill, myltamodig var namnet. Helmysig ridning där det känns som om vilket sagoväsen som helst ska titta fram bakom snötyngda granar. Det var fler djurslag som gått längs vår stig, det fanns gott om spår av både hare, räv och älg. Jag tycker lite synd om dem och imponeras samtidigt över deras levnadsförmåga för det måste vara ganska jobbigt att ta sig fram i snön även för dom.
Jobbigt är det också med all snöröjning. Harry har skakat fram hagarna för på sina ställen ligger snön över eltråden och då går hästarna ut. Det som inte syns finns ju inte. Pepppar, peppar så hoppas jag att de fortsätter vara på rätt sida om tråden även om de har den nedanför knäna….
Att ta tillfället i akt var precis vad vi gjorde idag. Snön låg djup och fluffig trots att den yrde runt oss. Om bara en dag eller två när gumman tö varit fram så är den här typen av ridning borta för i år. Vi skippade Ivanhoe på tvn och bjöd med grannjänterna på ridning istället.
Tacksamt nog hade ingen skoter hunnit med att köra vår vanliga ridväg. Det fanns en hel del snö att trampa ner för hästarna men den var ändå lätt så vi kunde trava en kort sträcka. All björk som böjt sig över stigen gjorde travsträckorna korta. Det gör ganska ont att bli piskad i ansiktet och värst är det ju för dem som rider bakom eftersom det blir sväng på riset när snön släpper. Apropå snön så red jag först och då får man ju all, jag menar all, snö över sig. Jag blev dyngsur av all snö som ramlat ner och tinat i sadeln. Det hjälper inte alls att man försöker sopa bort den hela tiden.
Det syns inte riktigt men snön räckte upp till stigbyglarna och hästarna fick jobba för att ta sig framåt där det var som djupast. Vi fick lov att vända på en av stigarna därför att björkarna var som en ogenomtränglig vägg framför oss. Vi får helt enkelt vänta med att gå där tills upplegan ramlat ner och träden återtagit sin höjd.
Herkules är nästan alltid den självklara täthästen och det märks knappt att han går i djupsnö, han bara gider igenom, stark som en oxe är han. Jag brukar ju inte rida honom så ofta just för att jag tycker att han är för stark och tung men i den här typen av ridning är han makalös. Det är knappt så han flåsar av jobbet.
Gimli provade att gå i täten men kroknade efter en kort sträcka. Det blev lite för jobbigt och svårt för honom att gå först men den sträcka han ledde gick kanonbra ändå. Det är så himla bra att unghästarna kan följa med och prova nytt utifrån vad de kan och mäktar med. Det blir så enkelt för dem då.
Sotis och Vilja är ju kunniga på snögång sen tidigare. Upplevelsen för ryttaren blir så mycket behagligare när hästarna lärt sig spåra, dvs sätta bakbenen i frambenens spår. Det blir så mycket lättare för dem att gå i snön om de gör så precis som det är i all annan ridning. Om vi fortsätter gå stigen och den inte blir trampad av skotrar eller andra djur kommer hästarna att fortsätta sätta hovarna i samma spår och det blir lättgått för dem trots mycket snö.
Som sagt gäller det att passa på när frän ridning erbjuds. Varje säsong har sin tjusning och i nyårstid brukar den här möjligheten ges, att pulsa i djup och lätt snö. 2014 såg vintern ut så här. Vilja var ganska nyligen inriden och befann sig i samma fas som Gimli gör idag. Nästa år kanske det är Gimlis tur att ha en gästande ryttare på sin rygg när vi ger oss ut på nyårsritt.
2015 låg snön också djup, fast då något tidigare, redan i november kunde vi rida bland snötyngda träd. Det är en härlig upplevelse att rida i en alldeles tyst och kall vinterskog som under eftermiddagarna tappar sin färg och blir svartvit men som på något märkligt sätt förvandlas till blå i kameran.
Därmed önskar jag en god fortsättning på det nya häståret!
