Avelsframgång
Vilken helg det blev på unghästbedömningen för 3-åringar i Timrå! PixEll överraskade mig i alla fall!
Egentligen började ju historien för över 4 år sedan, faktiskt redan 2012 om man ska vara riktigt noga… Jag ville ha en lättare häst än jag hade och Bella hjälpte mig med att hitta ett lämpligt sto, som ju sedermera blev fullblodet Sally.
Sally anlände mitt i smällkalla vintern och hon frös. Faktiskt så frös hon hela första vintern och inget täcke kändes vara tjockt nog för henne. Jag kliade mig i huvudet och undrade varför jag köpt ett fullblod.
Men så kom sommaren och Sally började gilla läget. Hon kunde till och med vara utan täcke korta stunder. Vi trivdes otroligt bra med hennes och jag bestämde mig för att betäcka. Sagt och gjort var vägen dit inte så lång. Snap Shot valdes ut och sen gick det snabbt.
Sally blev dräktig på första försöket och i juni 2014 föddes PixEll. En ljuvligt söt och långbent fölunge. Sally visade sig vara en fantastisk fölmamma och jag var så glad över att allt gått bra.
Gudmor Bella hjälpte till att döpa sötnosen som ju fick heta Precious PixEll. Första året gjorde hon mest sånt som fölungar gör som att lära sig äta gräs, springa och andra hästiga saker. Ett och annat upptåg på stallgången blev det ju med jämnårige Gimli.
Åren gick och hon tränades i allt som en häst bör lära sig i människans tjänst. Lyfta hovar, stå uppbunden, stå själv i hage och stall, åka transport, hänga med andra människor och såsmåningom tillkom både på longering, tömkörning, löshoppning, gå i skogen, inridning och träning inför 3-års bedömningen.
Det är en hel del som en häst ska lära sig på kort tid. I söndags kom första examen på att vi hittills lyckats utbilda en glad, samarbetsvillig och trygg häst då hon genomförde 3 års testet på bästa sätt. Hon var väl förberedd för uppgiften på alla sätt och vis. Johanna ska ha en stor eloge för de senaste månadernas träning och skötsel och den jättefina visning de två utförde i söndags. 4 års dagligt arbete gav ett diplom som dressyrtalang och hon blev klass 1 som hopptalang! Såklart har gener och talang en hel del med resultatet att göra men utan träning hade ju ingen bedömning ens varit möjlig. Jag kan inte vara gladare och stoltare över resultatet.
För hästens del väntar nu en lång och välförtjänt sommarvila i stora gröna beteshagar. Själv ska jag fundera på om Sally ska betäckas och med vad och om till och med PixEll ska betäckas? Hua, jag har inte så många veckor att spela på om det ska bli av…
Vill du läsa mer om Pixell så går det att göra om man trycker på taggen i vänster kanten. Naturligtvis finns det film från visningen och jag ska prova klippa ihop den så kommer den såsmåningom också. På återseende!
Bo i Jurtan för en natt
Hyr vår mongoliska jurta för en natt!
Följ vandringsleden Fågelvägen från Strömsunds Camping till Lillsjön i Tullingsås så hittar du jurtan. Eller kom med bil för den delen om du inte vill vandra genom skogen.
Spana på fåglar, laga mat över öppen eld, klappa våra hästar, mys å må, sov gott till fågelsången och vandra tillbaka morgonen efter.
Korg med enkel kvällsmat och/eller frukost går att beställa i förväg.
För bokning och mer information ring: Elin 072-2084621 eller Harry 070-6802738
Världens bästa SnöYra
Det blev en fin runda i skogen häromdan, 4 ekipage var vi som knatade runt i skogen. Solen sipprade ner bland trädtopparna och faktiskt så kändes det som om att det blir sommar även i år.
Yra hade en ryttare i lämplig storlek som lotsade henne runt granarna. Dom var superduktiga båda två. Det är inte alltid lätt att hinna med storhästarna men tillsammans löste dom det galant genom att trava ikapp där det gick.
Tänk att den där lilla ponnyn är född hos oss och både är inriden och inkörd av oss. Såklart känns det ju extra roligt när hon sköter sig så fint med ständigt nya ryttare på ryggen. Jag gillar’na!
Rida på sjöbotten
Jag vet inte om det är så positivt att det är så lite vatten i Vattudalen men det ger oss möjlighet till unika och makalöst roliga ridupplevelser på sjöbotten. Vi gillar’t liksom hästarna.
Upplevelsen blir särskild då vi är vana att rida högt ovanför sjön och titta ut över den mot för att rida torrskodd i den.
Vi rider på sandrevet ända ut till Hästholmen och rundar den. Beroende på hur fort man vill rida väljer vi sida av Grönön. Den ena sidan bjuder på skritt nedanför stenkarmen och utsikt över Strömsundsbron. Den andra bjuder till galopp i sanden och skogsvy. Båda har sin tjusning
Det är så himla roligt att få den här variationen i ridningen. Hela vintern har vi traskat runt i skogen vilket också är fantastiskt. Men här, ute till sjöss, blir det på ett annat sätt. Vi upplever att hästarna också tycker det är roligt med omväxlingen. Sen är det ju himla kul att plaska runt i vattnet. Springer dom på med solen i ryggen så rider man i en kaskad av glitter och ser sjöbotten. Åt andra hållet får man lita på att hästarna ser var de sätter hovarna för det är som att rida på en spegel.
Hästglädjen går inte att ta miste på under ö-turen trots att en sten kan tros vara en blodtörstande sköldpadda och sjunktimret en orm när de ligger i vattenbrynet. Nuförtiden har vi ju otroligt rutinerade hästar som går fram på alla underlag men Herkules tycker fortfarande att det är lite läskigt när han sjunker över hovarna i geggan. Jag kan förstå honom för han har en tuff upplevelse av att gå ner sig i en myr när vi red till fjälls för några år sedan. Trots det gör han ändå det husse önskar.
Vackert så det förslår en stilla majkväll. Energikontot fylls till bredden och skapar en längtan ut igen och igen och igen. Klyschigt så det förslår men det gäller att ta till vara på den korta tid som detta erbjuds. Det går att rida ut än så länge. Vill du följa med? Ring.
En helg i maj
Tänk så mycket man kan hinna med på en endaste helg. I lördags deltog vi tillsammans med Herkules och Gimli på Granngårdens vårmarknad. Det blev en superdag vädermässigt och det var mycket folk i farten. Våra hästar deltog som klapphästar för publiken och som demohästar för Harry som visade hovslageri.
Gimli var en stjärna! Han stod som ett ljus och hade tålamod för alla som ville klappa. Gimli var makalöst duktig för att vara bara 3 år och första gången på en så stor tillställning. Han stack vänligt fram huvudet till alla som ville klappa och imponeras av hans blåögon och snygga mustasch. Lite jobbigare blev det när han skulle vara skohäst. Det var lite trångt och han blev lite stressad av hammarslagen när Harry smidde skon. Knepigt egentligen då det var många tusen nya ljud för honom i övrigt. Vi hade både kalkoner, påfåglar, får och getter som närmsta grannar. Vi nöjde oss med att sko på framskor då han tydligt visade att det räckte så. Man ska lyssna på sina hästar och vi gjorde det den här gången.
Om söndagsmorgonen begav vi oss ut för årets första tur på sjöbotten. Det är så himla häftigt och något att längta efter eftersom det ju bara går att göra under några få veckor på våren. Två vitkindade gäss kom i vår väg och var strax upprörda av vår närvaro men de makade lite på sig och vi smög förbi utan att varken bli störda eller störande.
Jag och Vilja var leriga från topp till tå efter att ha travat från Grönön till Lillön i för henne knädjupt vatten. Det är så himla roligt och verkligen ett äventyr. Hoppas att ni kan få lite känsla av filmerna trots att dom blir guppiga och till viss del suddiga.
Ponnykörning
Både Knubben och vagnen har blivit avdammad. Jag blir lika förvånad varje gång jag kör för det är så himla roligt.
Yra har också hängt med men hon har fått gå som handhäst. Hon är lika nöjd för det.
Lever livet
Dagarna sen påsk har bara runnit iväg och vinter har blivit till vår. Jag vet inte riktigt vad som hänt runt Gimli och Fröjd har varit med på miljöträning tillsammans med Jämtsäker. Roligt och nyttigt för unghästarna att vara med på. Gimli var en stjärna och klarade alla övningar uppsuttet. Fröjd var också jätteduktig men blev lite för trött mot slutet. Han la mycket energi att hålla reda på stona som var där och lite mindre på övningarna. Värst och svårast var enligt honom övningen nedan för det var äckligt när plastpinnarna strök över huvud och bakben.
Pixan har sedan påsk hunnit vara halt pga en hovböld, tagit bort sina vargtänder och blivit både vaccinerad och veterinärundersökt. Hon är nu i skick och tillbaka hos Johanna på ridskolan för en sista månads träning inför unghästbedömningen i juni sen ska hon få sommarlov.
Mellan jobb och hästsysslor försöker jag häng i jurtan så mycket som möjligt. Vi har bara haft både kvällsmysare och frukostgäster där. Jurtan kommer man att kunna hyra i sommar om man vill det. Det är enkel standard men jag är övertygad om att man sover gott.
Påsken 2017
Dagarna bara svischar iväg och snart är hela påsklovstiden slut. Vi hade en makalöst bra påskhelg med många utomhustimmar och många timmar på hästryggen. Så himla härligt och roligt!
LÅNGFREDAG
Nio av tio hästar är motionerade. Phu! Det är praktiskt när det går att ta med dom som handhäst. Både Pixan, Gimli och russen fick den äran. Pixan var skvatt galen! Åtminstonte första kvarten. Herregud vilken tur att jag inte satt på henne för då hade jag varit död. Helt säkert. Gimli däremot han är en gentleman. Han fick gå som handhäst en stund innan Harry bytte och satt upp på honom. Sen fick han gå först i ledet och ha Herkules som handhäst. Han är en stjärna! Vilken häst! Det var som om han aldrig gjort annat och då ska man komma ihåg att det var hans första gång som han gick i täten med ett pärlband av hästar bakom sig. Han var himla mallig faktiskt, hussen också vill jag lova.
PÅSKAFTON
En fantastisk skidtur på Vattudalen blev en fin start på dagen. Vi skidade fram och tillbaka till Muråsen. Solen värmde och föret var fantastiskt. Tänk sån tur vi har att bo på detta viset. Såklart blev det ridning på eftermiddagen, vad annars liksom.
PÅSKDAN/ANNANDAN
Vi tog med oss russen på tur. Dom är så himla gulliga och nöjda när dom får följa med som hundar. Yra blir lite bossig och biter framförvarande häst i rumpan för att få den att öka farten. Hon tar chansen att passera och gå först så fort hon kan. Ibland får hon lite för brått och tar fel väg men vänder snällt och följer tåget igen tills hon jobbat sig upp på första plats i ledet igen.
Det är ju fortfarande en del snö kvar i skogen och hästarna får pulsa en del. Såklart att det blir varmt och jobbigt när de dessutom byter till sommarpäls. Yra passade på att vattna sig själv i ett framtinat dike.
Äntligen, äntligen, äntligen!! Jurtan kom upp.
Efter att ha varit nerplockat för lagning efter en storm så står den nu plats igen, mitt egna lilla maränghus. En hästsvans som jag sparat från en trotjänare kom till användning då flera av tagelbanden var trasiga och behövde bytas ut. Jag tycker det är häftigt att ha ett hus som bara är ihopknutet av diverse material. Häst, kamel, nylon, ull finns representerade i olika snörvarianter.
Vi höll på hela dagen med flera avbrott för kaffe och mat såklart. Vädret var fantastiskt och vi hade fint sällskap och hjälp av kompisar.
I ärlighetens namn så fikade jag mest, njöt av solen och Johans lilla valp medan Harry satt upp innertaket. Men innan kvällen var slut så stod den på plats. Vi kommer att hyra ut den för den som vill spendera en natt under enkla förhållanden och kanske fågelskåda i något av Lillsjöns fågeltorn. Hör av er så berättar jag mera.
Pixan och Fröjd
Det var så roligt att ta hem PixEll med tanke på att jag skulle få rida en del själv och att hon skulle få göra mycket mer miljöträning. Men så händer det…en hovböld…det är väl inget allvarligt och hon kommer inte att dö och jag kommer att kunna rida henne i veckan…..men ändå liksom. Lite extra kvällspyssel och hon är på topp snart igen.
Två skogsrundor har hon hunnit med i alla fall. Herkules är ju en klippa för unghästarna då han går fram överallt utan att en klippa med öronen. Att gå igenom en tunnel med uppställda rundbalar där plasten slår i vinden, ta sig fram i djupsnö, slingra sig mellan granar och ris och att man bara får trava fast man vill bocka sig fram är vad han lärt henne hittills. Bockningslektionen tog hon inte så hårt på då jag som red bakom såg mer av hennes mage än hennes rygg. Jag gruvar tills vi ska galoppera den backen uppsuttet första gången.
Gullgubben Fröjd har också äntligen kommit ur hagen. Vintern har ju varit urusel för hans del. Nu är vi i alla fall igång med tömkörningen igen. Det går vingligt men framåt. Från att ha varit liten och pluttig så märks det att han mognat. Han är lite mer medveten om sin omvärld och är just nu lite markskygg. Jag tycker nog inte att det är så märkligt för vårfloden rusar över vår gård och isflaken knakar och släpper under hans fötter där han går så det är nog ganska sunt att ha koll på var man sätter fötterna. Jag har börjat att dra en skakelpinne brevid honom när jag leder, svårt säger Fröjd. Han är inte rädd när han får den mot kroppen utan det handlar mer om ljud och syn. Men med träning så går det över. Jag är väldigt glad över denna lilla häst och jag tror att han kommer att vara min sista häst. Vi får åldras tillsammans han och jag för om han följer sin fars ålder så kommer han att bli minst 25 år.
Under april har vi en hel del saker som sker i stallet. Två ska träffa tandläkaren för rutinkontroll den 19e, vi ska vara med på miljöträning i ridhuset den 30e med två hästar, hingstvisningan den 23 april på Wången ska besökas och ingen häst ska med, förbereda deltagande i vårmarknaden på Granngården, Pixell behöver löshoppas och jag måste bestämma mig gällande betäckningen av Sally. Dessutom försöker jag göra en röjning bland alla hästgrejer. Det är helt otroligt så mycket man drar på sig och ändå finns det några saker som måste införskaffas bla lite nya borstar och ett fint träns till PixEll. Hon börjar ju vara stor nu så att hon kan få ett eget. Något måste ju inköpen motiveras med…
Pixan är hemma igen
Två månader har hon varit hemifrån Pixan men i fredags kom hon hem igen. Det är helt otroligt hur mycket som hinner hända på bara några veckor. Hon känns helt plötsligt så stor i sin box. Det är meningen att hon ska få lite vintervila för att åka tillbaka till Johanna och ridskolan i maj igen. Då kommer hon att drillas till mitten av juni och sen väntar ett långt härligt sommarbete för henne.
Efter en vilodag igår så fick hon följa med och trampa sursnö idag. Jag tror att hon glömt hur man gör för benen följde henne inte riktigt så bra utan spretade åt alla håll. Bilden ovan visar ganska precis hur det var. Det var först på hemvägen hon kom på att enklaste sättet att ta sig fram är om bakhoven kliver i framhovens spår. Det är ju sånt man som man nöter på ridbanor men i snö går det av sig självt ganska snabbt. Vi fick iallafall en härlig runda i skogen. Sotis och Herkules gjorde ju sitt jobb bra, precis som vanligt. Det är så himla skönt att ha dessa två guldklimpar som kan visa unghästarna världen utan dramatik. Allt blir så enkelt då.
Fullt stall
Idag var stallgången verkligen full av barn i alla åldrar. Och två ponnysar förstås. Det gick åt lite tid till att utröna vem som var Yra och vem som var Knubben. Lösningen hittades till slut om man tittade under magen på dom. Vi är väldigt pedagogiska på den här gården….men nog om det russen blev klappade, borstade och flätade på alla håll och kanter. Att ponnypyssla var det enda som gick att göra då hela vår gårdsplan, väg och ridplan är en enda gemensam isgata som det dessutom rinner smältvatten över. Det har varit intressanta gångstilar på de som förflyttat sig mellan hagar, bilar och hus idag. Som tur är har ingen ramlat varken häst eller människa.
Om fredagkväll
Jag undrar just hur många hundra timmar jag har med utsikt över Harrys ryggtavla och Herkules rumpa? Jag hoppas att det blir många hundra till för vi har det rätt trivsamt sittandes på varsin hästrygg lufsandes runt skogen i Tullsås.
Snart så ….
….är de längre äventyrens tid här igen!! Just idag längtar jag nästan ihjäl mig efter vår och gräs. Snöyran som är utanför fönstret gör en bara trött och lej. Allt blir så mycket mer gruvsamt. Men snart så ljuder annat…under tiden bläddrar jag bland mina bilder och minns mina äventyr. Tänk så mycket roligt som väntar! Enjoy!
Skidåkning
Förutom att rida till skogs så tycker jag att skidåkning till skogs är superroligt och asjobbigt. Jag är ingen duktig skidåkare och jag ramlar titt som tätt om skidorna skär iväg åt fel håll eller svängen i slutet av backen blir för tvär men lik förbaskat är det jätteroligt. Bonusen är ju att Harry också gillar det och att hundarna gärna hänger med.
Helgens bästa tur var den vi gjorde tidigt om söndagsmorgon. Skaren var hård så skidorna gled lätt, åt alla håll faktiskt. Morgonsolen gjorde att både träd och mark glittrade men bländade inte. Vi hade ingen fikaryggsäck med för vi hade andra tider att passa under dagen men jag hade lätt kunnat vara ute i många timmar för det var ljuvligt.
Vi har en dryg 5 km runda som är rolig att åka för terrängen varierar så. Från hög granskog till kalytor och björkskog. Ibland åker vi i ett skoterspår ibland ospårat genom skogen. Alldeles innan vi kommer hem har vi åkt längs Tullsåsåns böjar och krokar för att sen avsluta genom att staka oss uppför hästarnas sommarviste.
Alltid möter dessa gossar upp oss vid staketet när vi närmar oss hemma. Fröjd och Maks våra fina fina nordisar. Dom följer oss nyfiket och går med längs staketet den sista biten innan jag pustande når gårdsplanen.
I nya sadeln
Ibland är avundsjuka av godo och för Harrys del blev det så att han också har byggt en egen trailsadel hos Oldtimer sadelmakeri. Jag gjorde ju min före jul och i helgen gjorde han sin klar och således var det dags för provritt. Och nog blev det det alltid. Det var meningen att vi bara skulle rida en kort sväng eftersom vi var bortbjudna på middag och ville duscha bort hästlukten innan det var dags att åka men precis som vanligt blev det lite längre än tänkt.
Ridturen var makalöst härlig med både tung och djup snö för hästarna att kämpa med och en eftermiddagssol som strilade ner mellan granarna på oss. Det var faktiskt första dagen som jag kände att den värmde i ryggen. En timme och drygt 5 km senare var vi tillbaka i stallet med hästar som skummade av svett på bringan. Bitvis låg snön så djup att Herkules doppade magen i den, såklart att det blir tokjobbigt för dem att ta sig fram då. Över kalytan låg snön hårt packad och under morgontimmarna hade vi varit där och åkt skidor på skaren tillsammans med hundarna.
Sadeln funkade finfint och satt som en smäck på Herkules rygg. Några mindre justeringar behövdes göras för Harrys bekvämlighet och det kommer att fixas till veckan sen är vi redo för stora äventyr igen.
Lite av PixElls framsteg
22 juni 2014 var hon 9 dagar gammal och hade mycket spring i benen. I år fyller hon tre år och hon övar inför unghästbedömningen som går av stapeln i juni. Jag är så glad att jag filmat henne lite nu och då för det är så lätt att glömma hur mycket som hänt sen 13 juni 2014.
Tredje gången hon löshoppades var i augusti 2016.
Denna film är från när hon hoppades under julhelgen 2016.
Löshoppningen från igår 12 mars 2017. Hon har ju blivit både större och spänstigare men rörelsemönstret i bakutsparkarna sitter fortfaranade kvar som synes.
Ljuvliga vårvinter
Vilken fin dag det var igår! Vi får hoppas på detsamma idag. Jag började min dag med en hästpromenad runt byn. Fröjd måste ju få se något annat än vår gård. Han var trött när vi kom hem efter att ha mött både en barnvagn med ett hoande barn i och några bilar. Jag tror att han skulle ha varit mindre bekymrad om det var en traktor som mött oss.
I eftermiddagssolen så följdes jag och Johan åt med varsin häst. Snön var ganska tung och både Maks och Sotis blev varma och svettiga. Lite besvärligt är det med skoteråkarna som hoppar på kullarna på lägdorna. Man blir lite rädd för att dom inte ser en. Hästarna är rätt vana att skotrar passerar men just hoppande skotrar hör till läskigheterna för dom kommer så snabbt och man hör på lång väg att de laddar för att hoppa så det gäller att välja rätt ridväg. Så känns det iallafall. Men inget ont till de skoteråkare som kan bete sig, jag gillar också att åka skoter ju.
Alldeles strax ska vi åka mot ridhuset för att löshoppa PixEll och Gimli. Jag har som plan att tömköra Fröjd och rida Sotis också innan dagen har blivit kväll. Dessutom hoppas jag att eftermiddagen bjuder på lite sol så att vi får slappa i den likt igår. Skön söndag till er alla!
Snökörning
Savanna är den som sköter att sladda ridplanen och trampa ihop snön en aning. Det var tacknämligt att det kom nån decimeter snö häromdagen så att blankisen försvann. Lite förädiskt är det då den inte har frusit fast än utan bara ligger uppå. 
Savanna är en klok häst som kände att det var isigt under fötterna så hon vägrade gå när däcket låg på sladden. Hon fick helt enkelt inte tillräckligt bra fäste. Utan däck på tyckte hon att det gick bra och hon smög fram i sakta mak, stadig på hoven. Småkillarna i hagen följde hennes arbete med spänning. Dom står ofta snällt och bara tittar på men ibland blir det fasligt livligt och dom hoppar och sprätter åt olika håll. Vid just det här tillfället passade det visst bra att titta på. Planen blev iallafall tillplattad och vid frånspänning blev Savanna så trött, så trött.
