Jag gillar ju att vandra och gå i fjällen. Det finns ju de som är både bättre och sämre av olika anledningar. Åreskutan är mest rolig för att man får åka kabinbana och för att man kan gå i jumpaskor. Sen är ju utsikten fantastisk men det är den ju allt som oftast bara man kommer högt upp.
Gårdagens tripp till toppstugan bjöd mest på dimma men ibland glimtade utsikten till då molnen lättade och då är det ju makalöst fint. Skutan i sig är mest en vältrampad stenhög.
Dimman låg tjock och tät hela tiden och det är en upplevelse i sig. Det är svårt att gå vilse då vägen är bred och allt är mycket väl markerat med både färg, käppar och rösen.
Mycket folk var det också. Säkert flera hundra befann sig bland stenbumlingarna. Det tycker jag är fränast faktiskt. Åreskutan erbjuder ett enkelt och tillgängligt friluftsområde för en utflykt på nån timme. Det finns garanterat långa vilda äventyr också men vi gick den kilometer det är från kabinbanan till toppstugan och drack en kopp kaffe innan vi letade oss ner i dalen igen.
Men om jag ska föredra något så är det det fjällen på det sätt bilden nedan visar. Munsfjällrumpa i all sin prakt.
