Alltså där ute i skogen så sa jag flera gånger…russen verkar tycka det är roligt att följa med som handhäst. Bilderna i kameran sa nåt annat vill jag påstå. Men dom kämpade på bra småttingarna. Det är ju himla jobbigt att pulsa djupsnö, det vet ju till och med jag. 🙂
Det har varit så himla fina eftermiddagar alldeles innan solen går ner så det är inte klokt. Färgrikt, dimmigt, frostigt och stjärnklart om vart annat. Vid sådana tillfällen önskade jag att jag hade en bättre kamera och att jag kanske kunde redigera men ni får vara glad för det lilla och jag försöker supa in nuet istället.
Tänk vilken tur att jurtan klarade den första vinterstormen. Det enda som behövdes göras var att skotta bort blötsnö från ena halvan av taket vilket Harry gjorde på ett kick. Skönt att den klarar stormar nuförtiden eftersom den inte gjorde det den första hösten.
Nån frågade om jurtan går att hyra och javisst går det bra. Hör av er bara. Välkommen!
Jag erkänner utan omsvep att vi stjäl en liten gran av grannen varje år. Idag var det så dags igen. Dagen var lite grå och mulen men skogen var fin med snöiga träd. Dessutom var det vindstilla och alldeles tyst. Hästarna var trivsamma och gick dit vi styrde.
Lämplig gran skakades fri från snö och höggs ner och surrades fast på Herkules rumpa. Fort gick det och en väldans brunbarrig gran blev det men så är det när man är på tjyvrunda.
Sen bar det hem genom skogen igen. Herkules är sjukt snäll som ställer upp på att vara granbärare varje år. För såklart sticks det ju att ha en gran eller två fastsurrad bakom sadeln men han knatar på kanske något snabbare än vanligt då han väl tar det som drivning när kvisten petar han i sidorna. Jag och Sotis gjorde inte mycken nytta mer än att agera kuttersmycken och dokumentera stöldräden.
Den bästa ryggen och den bästa sadeln på den bästa hästen tar mig ut i becksvarta mörkret om kvällarna. Här och nu följer vi tillsammans pannlampans kägla på både kända och okända stigar. Trots att mörkret skymmer marken tar hon sig fram med långa mjuka steg. Jag märker aldrig av den stora stenen, stocken som korsar stigen eller att den ena hoven sjunker lite mer i mossan. Hon spänner till när isen på en frusen vattenpuss skärvar sig under henne tyngd. Jag hann precis släppa stigbygeln och flytta undan mitt ben när trädstammen strök nära, henne nuddar den inte ens vid men hon hinner snappa åt sig en liten kvist granbarr i förbifarten. Hon är snäll min häst och vi känner varandra väl, vi litar på varandra. Vi har många timmar tillsammans, hon bärandes på mig. <3
Skitvinter, innan den ens har börjat! Vi behöver snö i hagarna så att hästarna kan gå ordentligt utan att behöva vicka på fötterna över alla frusna ojämnheter. Sally, den stackaren, tycker det är så obehagligt att gå att hon näst intill vägrar röra på sig och det har gjort att hennes ben svullnat ganska ordentligt. Men vi har skött om henne. Lagt på skor med brodd så att hon kanske ska känna sig säkrare på foten och därmed törs röra sig lite mera. Hon har också varit lindad nattetid med back on track. Redan på första dygnet efter våra insatser var hon bättre vilket känns skönt såklart. Vi är väldigt rädda om våra fölston och pysslar om dem varje kväll och därmed upptäcker vi snabbt om något är galet. Så nu väntar vi som sagt bara på att snön ska platta till ojämnheterna.
Det är 15 år sen sist sa hon och hoppade upp i sadeln. Sen bar det iväg över stock och sten i en snögnistrande skog.
Vi följde rådjursstigarna och kände solen värma i nacken fast det är mitten av november och den borde kyla. Hästarna klev med på säkra hovar genom skogen medan stigfinnaren inte var lika duktig.
Vi fick en fin lite äventyrlig runda i superväder och det blev en härlig start på helgen.
Vintern har kommit! Tror jag. Hoppas bara att snön stannar kvar och inte förvandlas till vatten och spär på de redan alltför söndertrampade hagarna. Geggan är inte rolig den här årstiden och om det sen fryser på blir det svårt att gå både för folk och fä.
Det är rätt mysigt att hänga i stallet nu. Hästarna är ganska nöjda med att komma in och stå på box ett par timmar. Under sommarmånaderna kan de nästan inte komma ut fort nog igen när de väl kommit in. Vilja är värst, hon bankar i boxdörren så snart hon är less på inomhustillvaron. Bli borstad, äta den minimala näve kraftfoder hon får i krubban, slicka salt och rulla ett varv i spånet och klia huvudet mot stolpen en stund sen är hon nöjd och vill ut snabbt som tusan.
Förutom att pyssla om hästarna så ska det både ses över stängsel, mockas, sopas, vattnas och fodras precis som i alla andra stall. Det är sysslor som jag allt som oftast uppskattar men ibland finner sjukt tråkiga och jobbiga, det är ju roligare att köra eller rida liksom….
Ena helgen efter den andra susar iväg och det gjorde den här också. Idag kom snön samtidigt som sommarhagen plockades ner och storhästarna flyttade från sitt sommarparadis till vinterförvaringen. Åtminstone är det så jag föreställer mig att dom tänker om det hela. Det dröjer ett knappt halvår innan allt ska upp igen. I år har vi haft dem på bete i 7 månader vilket är rekord. Såklart att de fått lite stödfoder nu på slutet men ändå, vilken säsong.
Ett härligt gäng var på skogstur lördags. Det är roligt att kunna rida ut med både stora och små samtidigt. Vi red genom skogen över stock och sten och ett och annat surdike. Det blev en härlig tur.
Innan kvällen kom var Fröjd körd, Gimli riden och Ernst ompysslad. Det blev en bra hästdag i fin novembersol.
Ernst har landat kan man väl säga. Han har läkt ihop efter kastreringen och går från klarhet till klarhet. Vi har jobbat på att kunna borsta honom över hela kroppen och att han ska ha sina ben stadigt på marken när vi tar i dem med händer och borstar. Det var bara häromkvällen som han kom på att det tricket lönade sig. Det är fränt när poletten trillar ner för unghästarna. Idag gick han flera steg framåt igen! Bakben som kunde lyftas utan fara för Harrys liv, sadel på ryggen för första gången och några vändor in och ut ur transporten. Hur kul är inte det!! Tålamod och träning i hästens takt lönar sig alltid.
En annan kille som var kanoners idag var Fröjd. Han tömkördes en vända och var aningens nonchalant då jag bedömde att han var redo för nästa steg. Inkörningsskaklarna hängdes på och Harry och jag gick på var sida om honom och hjälpdrog själv gick han som en gammhäst. Han ska få träna på samma sak imorgon med. Jag längtar redan.
Ibland är vissa räkningar roligare än andra att betala även om dom är dyra. Både PixEll och Sally är konstaterat dräktiga vid 90-dagars kontrollen så det var bara att betala fölavgiften. Dom kommer att föla med någon veckas mellanrum, Sally är först ut. Så himla spännande och roligt det ska bli.
Nån gång i livet ska jag också styra runt ett fyrspann. Kanske inte nordisar… eller vem vet förresten? Först ska jag köra två i taget. Under veckan som gick har tagit lektion hos Erik Broms i parkörning samt varit med när fyrspannet kördes. Superroligt! Hans nordisar är både kraftfulla och tillmötesgående. Dessutom är det makalöst lyxigt att få köra rutinerade tävlingshästar som kan lära ut ett och annat. Tänk att det är så himla roligt med körning och samtidigt så himla svårt.
Det var länge sen sist men jag har haft semester och roat mig med andra hästar än mina egna för att införskaffa ny kunskap och få inspiration, skriver om det en annan dag. Fröjd har med andra ord också haft ledigt i dryga två veckor. Tömkörde honom runt gårdsplan och på ridplan som mjukstart. Han blev lite spänd när hagkompisarna drog några repor upp och ner i hagen och förstod nog inte riktigt varför han inte skulle med. Störningsträning blev det också då Harry var nedanför det andra ridplanshörnet och bytte tältduk på russens vindskydd. Det tog en stund innan jag hade hans fulla fokus och det var nyttig träning för oss båda. Tillsammans övade vi på att öka och länga skritten, göra halter och gå förbi läskiga hörnet utan att gena så mycket. Efter avselning fick han mineraler och det bästa av allt, rulla sig i en nyspånad box.
Vi har en del att göra. Alla årstider har sina sysslor men höstens känns det vara jättemånga eftersom det är tusen saker man vill ha klart innan snön kommer. Jag har kört kompost till en rabatt som ska planteras till våren medan Harry dragit om alla vinterhagar. Mer att göra innan vintern är att russens ligghall ska få en ny duk och ridplanen ska få sitt staket och att inte förglömma hela stora beteshagen med kilometervis av eltråd och hundratals stolpar ska plockas ner. På’t bara.
Dagens tömkörning med Fröjd var helt fantastisk! Det gav en hint om vilken typ av körhäst han kommer att bli. Han kommer att bli helt fantastisk vill jag påstå!
Första svårigheten var att passera lastbilen som lastade rundbal. -Inte alls svårt sa Fröjd och tittade åt andra hållet medan jag fipplade med kameran.
-Plättlätt, sa Fröjd när vi styrde vägen fram så löven yrde runt hovarna.
-Lite svårt, sa Fröjd när hovarna försvann ner i den blöta mossan. -Ganska svårt, sa Fröjd och tog sig en titt på krondikesbotten innan han tog ett långt steg över.
-Gillar’t, sa Fröjd och gick framåt mjukt och stadigt mellan granarna. En rotvälta krävde ett öras uppmärksamhet och en sekunds tvekan.
-Svårast, sa Fröjd som hittills haft stillastående som paradgren. Att stå stilla är bara inte hans grej just nu.
I dryga 40 minuter gick jag bakom hans rumpa och det kändes som att styra runt en gammhäst. Det blir bra det här.
Vad har vi gjort i september de senaste åren egentligen?
2017
I år har vi kastrerat en 2-års hingst.
Ponnykörning av olika de slag har kantat månaden.
2016
Vi hade medryttare och red mycket i skogen förra hösten.
Jag gick några turer till fjälls på egna ben.
2015
Vi vadade långa sträckor i Vattudalen trots höstvindar.
Mina nya sadelväskor gjorda av Oldtimer Knut, precis som sadeln, kom.
2014
Hästarna gick på fint höstbete och solen sken.
Fölmys så klart! Gimli och PixEll var på den tiden bästisar.
2013
En överlycklig Savanna kom hem efter att ha spenderat sommaren på hingststation. Hon var då konstaterad dräktig med Dearg son of Dagda.
Vi var på ett sprakande höstfjäll med hundarna.
2012
Vilja var en yngling som tränade grunder.
Maja fanns i livet och vi trimmade dressyr på lägdorna.
2011
Fina Fia vilade i hagen. Ibland saknar jag den hästen. Fast jag vet att hon har det mycket bra hos sin nuvarande ägare.
Vilken bruksdag det blev. Både Yra och Knubben har jobbat med välbehövligt gårdsarbete. Vi har en stor gammal bondsyren som sågats ur för det var så många döda stammar och det blev Yras jobb att dra bort eländet med domänsax och linor. Det är så roligt att göra lite nyttokörning ibland, det blir liksom två flugor på en gång. Draglinorna är långa och Yra kan vägen så hon parkerade sig med nosen åt rätt håll vid lossning, för att vara bredd liksom, sen att det blir på tvären i linorna är hon inte så noga med.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen trots att självskryt luktar illa men det är makalöst roligt att ha utbildat hästarna själva och att de funkar så bra.
Tänk bara hur pluttliten Yra var en gång och hur stor och duktig hon är nu.
Fortfarande söker jag med ljus och lykta efter en eller två bättre begagnade kvalitetslokselar till russen. Tipsa gärna!!
Knubbens uppgift var att hämta hem stolparna från sommarhagen där Ernst, Maks, och Fröjd gått. Det gick snabbt och lätt när det bara var att rycka upp och lasta på vagnen allt eftersom. Jag hade ju bästa uppgiften…att styra Knubben.
Sista körhästen för dagen blev Fröjd. Han går framåt med stormsteg. Roligt tycker han att det är också. Jag försöker köra honom 3 dagar i veckan med lite olika innehåll. Tidigare i veckan har han dragit linor och tränat på tryck i lokorna. Det här passet blev det annan träning då han tömkördes runt byn. Vi hade turen att stöta på en massa saker som han inte varit med om förr. Bland annat omkörning av bil med en skramlande släpvagn, en bil som körde upp i häcken på oss innan den bromsade ner, synen av Ernst på springpromenad med sin husse nerpå lägdorna, utsikt över sjön och gårdar och fladdrande presenningar på ett garage. Och vet ni vad, han skötte sig exemplariskt! Så himla glad jag är över ’tötet’ på denna häst, sen gör det ju inte ont att titta på honom heller.
Någonstans i Boden står detta på en gammal stallvägg.
Akta hästen han är trogen
dig att tjäna redo bogen
Han är bästa dräng i gården
unna honom bästa vården
honom sköt som hedersgästen
Akta hästen
Allra bästa ponnysarna har börjat träna formen igen. Sommaren blir lätt en lång semester med resultatet att dom blir ena riktiga tjocksmockar. Båda två tycker att körning är roligast och det passar även mig utmärkt. Knubben gillar att dra på sin vagn och med spetsade öron knatar han lägdbackarna och travar lite på bygatan.
Vi styr förbi sommarhagen där storhästarna fortfarande huserar. Vanligtvis brukar de stå på rad och titta på oss över stängslet. Dom blir väl glad för lite varierad utsikt trots den magnifika som de redan har.
För variationens skull fick Yra dra bildäcket. Precis som Knubben upp och ner för backarna. Hon slapp bygatan för det låter så mycket att man skulle behöva hörselskydd. Yra tycker körningen är rolig och hon är så duktig och lydig i körningen.
Om någon har en loksele passande ponny så är jag spekulant. Helst en med bågdäckel och av bättre kvalitét. Ring eller skriv till 072-2084621.
Äntligen har Ernst blivit valack! För vår del är det så himla bra att det går att kastrera hemma och att vi inte behöver åka evighetslångt för att få det gjort. På bilden har han precis knutits ihop så att veterinären ska kunna göra sitt jobb utan att riskera livet. Naturligtvis har Ernst fått både lugnande och smärtstillande.
Harry var huvudhållare och jag springschas medan Johan och svärfar var benhållare. Hela kastrationen gick jättebra och Ernst vilar nu i sin hage precis som vanligt.
En annan superbra sak som hände idag var att ridplanen blev släntad. Snart, snart, snart är den också klar. Kan knappt tro att det är sant!
Så här på höstkanten blir det en hel del stallfunderingar och fixande. Det provas nytt och byts ut gammalt. Vi har bestämt oss för att prova ett för oss nytt strömedel. Spånpellets kräver en del mixtrande då det behöver blötas för att fluffa upp men vi ger det ett försök. Att vi byter är ju såklart för att få ner kostnaden och för att förenkla hanteringen. Spån är rent ut sagt skitdjävla dyrt! Sen är det det där med lasta, hämta, lasta….ja ni fattar. Med spånpellets får vi hem mer på mindre lass. Hoppas nu bara att det funkar bra för hästarna också.
Vi har börjat att skritta igång nordisarna. Smällfeta men pigga och glada. En timmes skritt i vildaste skogen bekommer inte alls trots att det är väldigt kuperat. Dom verkar tycka att det är himla roligt att komma igång igen. Det gör jag också! Så lite hästtid som det blivit denna sommar tror jag inte jag varit med om förr. Men allt har nog sin mening för jag har ju gjort andra saker istället. Och nu känns det roligt att sätta upp nya mål igen.
Sommarmånaderna är slut enligt kalendern. Den har gått sjukt fort och jag har inte hunnit med det jag vill vilket ju är precis som vanligt.
Juni började ju superbra med treårsbedömning för PixEll i Timrå. Det gick ju kanonbra med Johannas goda hjälp och vi kom hem med fina vitsord och diplom.
Sally och PixEll kördes till seminstation för betäckning medan Knubben jobbade som körhäst.
Under juli hängde jag en del i jurtan och frilufsade till fjälls under två korta ynka dagar.
Någon av de sista dagarna i juli flyttade Ernst in med buller och bång. Han har nu blivit en del av vår flock och går från klarhet till klarhet.
Sally och PixEll konstaterades båda vara dräktiga!
I augusti klappade jag om betesslöa hästar och åkte på semester till Stockholm för en gryningsritt genom stan.
Lilla gulliga fjordingen Zören som hade till uppgift att dra tomten till NK varje jul lotsade mig säkert förbi både Hötorget, Stureplan, Slottet och genom Gamla stan bland annat.
Annat roligt i augusti var både släktbesök och kompisbesök. Såklart får russen jobb då det är småttingar på gården.
Fröjd tränades inför sommarpremieringen på Wången och vi kom därifrån med ett poäng mindre än ifjol. Den poäng som sänktes var traven, ifjol en 8 i år en 7. Det var helt okej då han återigen visade att han är enkel och okomplicerad att ha med sig och att ha att göra med. En gul rosett till hästen och ett omdöme om mig kom med hem. Jag fick pris för bäst visade häst! Det var både oväntat och roligt för det var ju ändå 40 hästar som visades. Dessutom hade vi ju en jättestor hejjaklack som kom och tittade och peppade. Roligt och tack för det!
