Det är 15 år sen sist sa hon och hoppade upp i sadeln. Sen bar det iväg över stock och sten i en snögnistrande skog.
Vi följde rådjursstigarna och kände solen värma i nacken fast det är mitten av november och den borde kyla. Hästarna klev med på säkra hovar genom skogen medan stigfinnaren inte var lika duktig.
Vi fick en fin lite äventyrlig runda i superväder och det blev en härlig start på helgen.
Vintern har kommit! Tror jag. Hoppas bara att snön stannar kvar och inte förvandlas till vatten och spär på de redan alltför söndertrampade hagarna. Geggan är inte rolig den här årstiden och om det sen fryser på blir det svårt att gå både för folk och fä.
Det är rätt mysigt att hänga i stallet nu. Hästarna är ganska nöjda med att komma in och stå på box ett par timmar. Under sommarmånaderna kan de nästan inte komma ut fort nog igen när de väl kommit in. Vilja är värst, hon bankar i boxdörren så snart hon är less på inomhustillvaron. Bli borstad, äta den minimala näve kraftfoder hon får i krubban, slicka salt och rulla ett varv i spånet och klia huvudet mot stolpen en stund sen är hon nöjd och vill ut snabbt som tusan.
Förutom att pyssla om hästarna så ska det både ses över stängsel, mockas, sopas, vattnas och fodras precis som i alla andra stall. Det är sysslor som jag allt som oftast uppskattar men ibland finner sjukt tråkiga och jobbiga, det är ju roligare att köra eller rida liksom….
Ena helgen efter den andra susar iväg och det gjorde den här också. Idag kom snön samtidigt som sommarhagen plockades ner och storhästarna flyttade från sitt sommarparadis till vinterförvaringen. Åtminstone är det så jag föreställer mig att dom tänker om det hela. Det dröjer ett knappt halvår innan allt ska upp igen. I år har vi haft dem på bete i 7 månader vilket är rekord. Såklart att de fått lite stödfoder nu på slutet men ändå, vilken säsong.
Ett härligt gäng var på skogstur lördags. Det är roligt att kunna rida ut med både stora och små samtidigt. Vi red genom skogen över stock och sten och ett och annat surdike. Det blev en härlig tur.
Innan kvällen kom var Fröjd körd, Gimli riden och Ernst ompysslad. Det blev en bra hästdag i fin novembersol.
Ernst har landat kan man väl säga. Han har läkt ihop efter kastreringen och går från klarhet till klarhet. Vi har jobbat på att kunna borsta honom över hela kroppen och att han ska ha sina ben stadigt på marken när vi tar i dem med händer och borstar. Det var bara häromkvällen som han kom på att det tricket lönade sig. Det är fränt när poletten trillar ner för unghästarna. Idag gick han flera steg framåt igen! Bakben som kunde lyftas utan fara för Harrys liv, sadel på ryggen för första gången och några vändor in och ut ur transporten. Hur kul är inte det!! Tålamod och träning i hästens takt lönar sig alltid.
En annan kille som var kanoners idag var Fröjd. Han tömkördes en vända och var aningens nonchalant då jag bedömde att han var redo för nästa steg. Inkörningsskaklarna hängdes på och Harry och jag gick på var sida om honom och hjälpdrog själv gick han som en gammhäst. Han ska få träna på samma sak imorgon med. Jag längtar redan.
Ibland är vissa räkningar roligare än andra att betala även om dom är dyra. Både PixEll och Sally är konstaterat dräktiga vid 90-dagars kontrollen så det var bara att betala fölavgiften. Dom kommer att föla med någon veckas mellanrum, Sally är först ut. Så himla spännande och roligt det ska bli. 
Nån gång i livet ska jag också styra runt ett fyrspann. Kanske inte nordisar… eller vem vet förresten? Först ska jag köra två i taget. Under veckan som gick har tagit lektion hos Erik Broms i parkörning samt varit med när fyrspannet kördes. Superroligt! Hans nordisar är både kraftfulla och tillmötesgående. Dessutom är det makalöst lyxigt att få köra rutinerade tävlingshästar som kan lära ut ett och annat. Tänk att det är så himla roligt med körning och samtidigt så himla svårt.
Det var länge sen sist men jag har haft semester och roat mig med andra hästar än mina egna för att införskaffa ny kunskap och få inspiration, skriver om det en annan dag. Fröjd har med andra ord också haft ledigt i dryga två veckor. Tömkörde honom runt gårdsplan och på ridplan som mjukstart. Han blev lite spänd när hagkompisarna drog några repor upp och ner i hagen och förstod nog inte riktigt varför han inte skulle med. Störningsträning blev det också då Harry var nedanför det andra ridplanshörnet och bytte tältduk på russens vindskydd. Det tog en stund innan jag hade hans fulla fokus och det var nyttig träning för oss båda. Tillsammans övade vi på att öka och länga skritten, göra halter och gå förbi läskiga hörnet utan att gena så mycket. Efter avselning fick han mineraler och det bästa av allt, rulla sig i en nyspånad box.
Vi har en del att göra. Alla årstider har sina sysslor men höstens känns det vara jättemånga eftersom det är tusen saker man vill ha klart innan snön kommer. Jag har kört kompost till en rabatt som ska planteras till våren medan Harry dragit om alla vinterhagar. Mer att göra innan vintern är att russens ligghall ska få en ny duk och ridplanen ska få sitt staket och att inte förglömma hela stora beteshagen med kilometervis av eltråd och hundratals stolpar ska plockas ner. På’t bara.
Dagens tömkörning med Fröjd var helt fantastisk! Det gav en hint om vilken typ av körhäst han kommer att bli. Han kommer att bli helt fantastisk vill jag påstå!
Första svårigheten var att passera lastbilen som lastade rundbal. -Inte alls svårt sa Fröjd och tittade åt andra hållet medan jag fipplade med kameran.
-Plättlätt, sa Fröjd när vi styrde vägen fram så löven yrde runt hovarna.
-Lite svårt, sa Fröjd när hovarna försvann ner i den blöta mossan. -Ganska svårt, sa Fröjd och tog sig en titt på krondikesbotten innan han tog ett långt steg över.
-Gillar’t, sa Fröjd och gick framåt mjukt och stadigt mellan granarna. En rotvälta krävde ett öras uppmärksamhet och en sekunds tvekan.
-Svårast, sa Fröjd som hittills haft stillastående som paradgren. Att stå stilla är bara inte hans grej just nu.
I dryga 40 minuter gick jag bakom hans rumpa och det kändes som att styra runt en gammhäst. Det blir bra det här.
Vad har vi gjort i september de senaste åren egentligen?
2017
I år har vi kastrerat en 2-års hingst.
Ponnykörning av olika de slag har kantat månaden.
2016
Vi hade medryttare och red mycket i skogen förra hösten.
Jag gick några turer till fjälls på egna ben.
2015
Vi vadade långa sträckor i Vattudalen trots höstvindar.
Mina nya sadelväskor gjorda av Oldtimer Knut, precis som sadeln, kom.
2014
Hästarna gick på fint höstbete och solen sken.
Fölmys så klart! Gimli och PixEll var på den tiden bästisar.
2013
En överlycklig Savanna kom hem efter att ha spenderat sommaren på hingststation. Hon var då konstaterad dräktig med Dearg son of Dagda.
Vi var på ett sprakande höstfjäll med hundarna.
2012
Vilja var en yngling som tränade grunder.
Maja fanns i livet och vi trimmade dressyr på lägdorna.
2011
Fina Fia vilade i hagen. Ibland saknar jag den hästen. Fast jag vet att hon har det mycket bra hos sin nuvarande ägare.
Vilken bruksdag det blev. Både Yra och Knubben har jobbat med välbehövligt gårdsarbete. Vi har en stor gammal bondsyren som sågats ur för det var så många döda stammar och det blev Yras jobb att dra bort eländet med domänsax och linor. Det är så roligt att göra lite nyttokörning ibland, det blir liksom två flugor på en gång. Draglinorna är långa och Yra kan vägen så hon parkerade sig med nosen åt rätt håll vid lossning, för att vara bredd liksom, sen att det blir på tvären i linorna är hon inte så noga med.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen trots att självskryt luktar illa men det är makalöst roligt att ha utbildat hästarna själva och att de funkar så bra.
Tänk bara hur pluttliten Yra var en gång och hur stor och duktig hon är nu.
Fortfarande söker jag med ljus och lykta efter en eller två bättre begagnade kvalitetslokselar till russen. Tipsa gärna!!
Knubbens uppgift var att hämta hem stolparna från sommarhagen där Ernst, Maks, och Fröjd gått. Det gick snabbt och lätt när det bara var att rycka upp och lasta på vagnen allt eftersom. Jag hade ju bästa uppgiften…att styra Knubben.
Sista körhästen för dagen blev Fröjd. Han går framåt med stormsteg. Roligt tycker han att det är också. Jag försöker köra honom 3 dagar i veckan med lite olika innehåll. Tidigare i veckan har han dragit linor och tränat på tryck i lokorna. Det här passet blev det annan träning då han tömkördes runt byn. Vi hade turen att stöta på en massa saker som han inte varit med om förr. Bland annat omkörning av bil med en skramlande släpvagn, en bil som körde upp i häcken på oss innan den bromsade ner, synen av Ernst på springpromenad med sin husse nerpå lägdorna, utsikt över sjön och gårdar och fladdrande presenningar på ett garage. Och vet ni vad, han skötte sig exemplariskt! Så himla glad jag är över ‘tötet’ på denna häst, sen gör det ju inte ont att titta på honom heller.
Någonstans i Boden står detta på en gammal stallvägg.
Akta hästen han är trogen
dig att tjäna redo bogen
Han är bästa dräng i gården
unna honom bästa vården
honom sköt som hedersgästen
Akta hästen
Allra bästa ponnysarna har börjat träna formen igen. Sommaren blir lätt en lång semester med resultatet att dom blir ena riktiga tjocksmockar. Båda två tycker att körning är roligast och det passar även mig utmärkt. Knubben gillar att dra på sin vagn och med spetsade öron knatar han lägdbackarna och travar lite på bygatan.
Vi styr förbi sommarhagen där storhästarna fortfarande huserar. Vanligtvis brukar de stå på rad och titta på oss över stängslet. Dom blir väl glad för lite varierad utsikt trots den magnifika som de redan har.
För variationens skull fick Yra dra bildäcket. Precis som Knubben upp och ner för backarna. Hon slapp bygatan för det låter så mycket att man skulle behöva hörselskydd. Yra tycker körningen är rolig och hon är så duktig och lydig i körningen.
Om någon har en loksele passande ponny så är jag spekulant. Helst en med bågdäckel och av bättre kvalitét. Ring eller skriv till 072-2084621.
Äntligen har Ernst blivit valack! För vår del är det så himla bra att det går att kastrera hemma och att vi inte behöver åka evighetslångt för att få det gjort. På bilden har han precis knutits ihop så att veterinären ska kunna göra sitt jobb utan att riskera livet. Naturligtvis har Ernst fått både lugnande och smärtstillande.
Harry var huvudhållare och jag springschas medan Johan och svärfar var benhållare. Hela kastrationen gick jättebra och Ernst vilar nu i sin hage precis som vanligt.
En annan superbra sak som hände idag var att ridplanen blev släntad. Snart, snart, snart är den också klar. Kan knappt tro att det är sant!
Så här på höstkanten blir det en hel del stallfunderingar och fixande. Det provas nytt och byts ut gammalt. Vi har bestämt oss för att prova ett för oss nytt strömedel. Spånpellets kräver en del mixtrande då det behöver blötas för att fluffa upp men vi ger det ett försök. Att vi byter är ju såklart för att få ner kostnaden och för att förenkla hanteringen. Spån är rent ut sagt skitdjävla dyrt! Sen är det det där med lasta, hämta, lasta….ja ni fattar. Med spånpellets får vi hem mer på mindre lass. Hoppas nu bara att det funkar bra för hästarna också.
Vi har börjat att skritta igång nordisarna. Smällfeta men pigga och glada. En timmes skritt i vildaste skogen bekommer inte alls trots att det är väldigt kuperat. Dom verkar tycka att det är himla roligt att komma igång igen. Det gör jag också! Så lite hästtid som det blivit denna sommar tror jag inte jag varit med om förr. Men allt har nog sin mening för jag har ju gjort andra saker istället. Och nu känns det roligt att sätta upp nya mål igen.
Sommarmånaderna är slut enligt kalendern. Den har gått sjukt fort och jag har inte hunnit med det jag vill vilket ju är precis som vanligt.
Juni började ju superbra med treårsbedömning för PixEll i Timrå. Det gick ju kanonbra med Johannas goda hjälp och vi kom hem med fina vitsord och diplom.
Sally och PixEll kördes till seminstation för betäckning medan Knubben jobbade som körhäst.
Under juli hängde jag en del i jurtan och frilufsade till fjälls under två korta ynka dagar.
Någon av de sista dagarna i juli flyttade Ernst in med buller och bång. Han har nu blivit en del av vår flock och går från klarhet till klarhet.
Sally och PixEll konstaterades båda vara dräktiga!
I augusti klappade jag om betesslöa hästar och åkte på semester till Stockholm för en gryningsritt genom stan.
Lilla gulliga fjordingen Zören som hade till uppgift att dra tomten till NK varje jul lotsade mig säkert förbi både Hötorget, Stureplan, Slottet och genom Gamla stan bland annat.
Annat roligt i augusti var både släktbesök och kompisbesök. Såklart får russen jobb då det är småttingar på gården.
Fröjd tränades inför sommarpremieringen på Wången och vi kom därifrån med ett poäng mindre än ifjol. Den poäng som sänktes var traven, ifjol en 8 i år en 7. Det var helt okej då han återigen visade att han är enkel och okomplicerad att ha med sig och att ha att göra med. En gul rosett till hästen och ett omdöme om mig kom med hem. Jag fick pris för bäst visade häst! Det var både oväntat och roligt för det var ju ändå 40 hästar som visades. Dessutom hade vi ju en jättestor hejjaklack som kom och tittade och peppade. Roligt och tack för det!
Imorgon smäller det för då ska Fröjd visa upp sig på sommarpremieringen på Wången igen. Ifjol var han liten, tunn och pjäcklig motför de andra ettåringarna och fick raden 77888. 38 poäng är ju jättebra och betyder ju att han var klass 1, då. Vi får väl se vad det blir i år.
Bilden är tagen 10 dagar före sommarpremieringen 2016. Ni ser ju hur liten han var. Han behövde hjälp av veterinären då han på dragit på sig ett sursår under hingstbetet han var på därav miljön på bilden.
Vad bedöms på en premiering kanske du undrar?
Nordsvenskarna bedöms i fem moment som är ett sätt att värdera hållbarhet.
Varje del bedöms på en skala från 1-10 och maxpoängen är 50.
Fröjd ska bara visa upp sig och ska alltså inte visas körd eftersom han bara är 2 år än. Tur tycker jag som inte har nerver för varken tävlingar eller uppvisningar.
Jag tror att dessa gossar börjar vara sugna på att göra nåt igen. Båda har haft ett lååångt härligt sommarlov. Sällskapliga var dom och Gimli satt sin mule i nacken på mig och sen gick vi så en lång stund.
Savanna ställde sig och surade bakom en gran när jag inte ville kila henne mera. Nog fattar jag att det kliar när man ser alla hundramiljoner sandmygg som kryper runt i pälsen på henne. Det är hon och Sally som är mest ansatta i år.
Pixell tuggade kåda då hon inte bråkade med Gimli. Dom har ju vuxit upp tillsammans och ger varandra tjyvnyp titt som tätt. Än så länge känns dom rätt jämnbördiga i sina fajter.
Betesgästen Glimma höll sig under sitt favoritträd men följde nyfiket med i blicken. Det är så himla mysigt att bara hänga i hagen och se vad dom har för sig. Vem har vilket favoritställe? Vilka hänger ihop? Vilka är inte överens? Vem är det som gräver gropar? Vem är mest sällskapssjuk? Vilket gräs är godast just nu? Vem längtar in i stallet? Och vem är inte det minsta intresserad av att hänga med folk? Allt sånt får man ju veta bara man spenderar tid med dom.
Herregu, det är inte lätt att visa en häst vid hand. Antingen står han under sig, med bakbenen alltför långt bak, med huvudet för högt eller för lågt, med benen på kors eller med fram-och bakdel på olika linjer. Se bara…
Sen är det ju det där med att springa. Herregu, det känns som om man springer jättejättefort och då går det lusigt sakta. Harry har långa ben och springer betydligt bättre än mig…
Sen är det det där med storleken igen. Med Harry ser han pluttliten ut och med mig ser han större ut.
Så frågan är…vem av oss ska visa honom på premieringen?
Ojoj, om kvällen får den late brått sägs det ju och nu är det så igen. I år igen har jag bara 10 dagar på mig att träna häst vid hand inför visning. 27 augusti ska ju Fröjd visas igen eller Oskar som han heter i papperen. Sommarpremiering på Wången är det som gäller.
Om han själv får välja tror jag mest att han vill hänga i hagen med polarna precis som vanligt. För den delen tycker han att körningen är rätt kul också. Att springa och visa upp sig fint kanske inte känns lika roligt men nu är det anmält så det är bara att trimma på. Men nu blir det till att släppa inkörningen för en vecka eller så och påminna om hur både visning och finklastning går till.
Han har en för himla skön skuggstil. Tömkörningen har gått jättebra de senaste dagarna och han går dit man styr kanske inte så fort och med så god framåtbjudning men det går i alla fall framåt. Den vanliga slingan är utökad och innefattar även minst ett helt varv runt lägdan mot stora beteshagen i kombination med kluriga svängar inomgårds och att kliva i och ur skaklarna på vagnen. Han är fortfarande lite bakskygg men det släpper sen han gått ett tag. Obehagen han hade runt bakbenen i våras är borta det är mest ljud han reagerar på så vi tränar på det med olika skramlande och skrapande saker. Konstigt nog tycker han det går jättebra att stå i skaklarna och att man ruskar runt med dom. Det är inte så att han hoppar iväg pga skygghet eller sparkar utan han blir spänd och hög i halsen och därmed släpper kontakten med handen ändå lyssnar han fint på sin kusk. Halterna sitter så gott som en smäck och han försöker att få beröm genom att stanna liiite för ofta. Tur att han har en matte som genomskådat taktiken så nu beröms igångsättningar med rak framåtbjudning mera. Jag ska inte sticka under stol med att det är otroligt skönt att ha en häst som kan stå lugnt och stilla. Jag har hellre det än en som har för brått framåt just nu iallafall.
Ernst verkar ha landat och börjar vara kommunikativ eller vad jag nu ska kalla det. Han vill vara med och träna och försöker vara till lags så gott han kan. Han har också växt flera centimeter sen han kom. Han är mycket högre bak än fram nu och har supersvårt med var han börjar och slutar. Vi har börjat få till ett gemensamt språk och faktum är att han nu lyfter båda framhovarna fint och har därmed kunnat verkas. Bakhovarna tycker han är svårare så där tränar vi att lyfta med hjälp av rep än så länge.
Han har lärt sig att stå hyfsat lös och stilla på stallgången så idag blev dagen han fick lära sig stå uppbunden. I min värld ska hästarna kunna både ock. Vi börjar alltid med att lära dem stå uppbunden på enkelt rep innan de får sitta fast på var sida i grimman. Ernst var duktig så han fick göra både ock.
Han kom på ganska snabbt att det var enklast att stå stilla på mitten av stallgången i stället för att kämpa och gå emot repen hela tiden. Han knäpptes lös när han stod lugnt och avslappnat och hans pass avslutades med borstning av hela kroppen och en rejäl skopa kraftfoder därefter. Det är inte mycket till träning kan tyckas men för Ernst räcker det gott än så länge.
Den andra lillkillen var en stjärna under sitt pass. Han stod en lång stund på gången medan han blev borstad, selad och ett nytt träns passades in. Han har växt en hel del i sommar.Inte så mycket på höjden men väl på bredden.
Fröjd gick sitt vad jag tror var hans svåraste tömkörningspass. Hittills har vi alltid varit två när han körts men idag var jag själv. Det blir ju lite skillnad för honom att vara den som går först men utan större funderingar gick han dit jag styrde. Vi kryssade mellan vagnar och hönor förbi Harry som körde cirkelsåg och genom andra trånga passager. Han tvekade lite att gå förbi den tickande eltråden som låg på marken in på ridplanen samt när jag bad honom gå in och vända brevid vedhögen. När jag skriver tvekan så tänk dig ett par sekunders stillastående innan han gick fram för smackningen. På ridplanen fick han syn på alla andra hästar som går i den stora beteshagen och visst var han intresserad och ville titta åt deras håll men inte en gnäggning eller att han nonchalerade min vilja som kusk. Vi övade igångsättningar och ganska långa halter och han gjorde det superfint. Vilken häst jag har! Nästa gång ska vi gå på byn han och jag.