Den som gapar över mycket mister oftast hela stycket eller hur var det nu? Käraste bloggläsare ni får stå ut med alla valpbilder några dagar till sen återgår vi till hästar och hönor när dom har flyttat.
Snällaste Ior ligger fastkedjad på bron eftersom hon löper och är lite rymningsbenägen för tillfället och vi vill absolut inte ha en valpkull till.
Valparna kämpar och kämpar med att få fart på Grålle. Det går sisådär kan jag väl säga. Men rätt som det är händer det, precis som i reklamen.
Tjoho så kul det är när dom får upp farten. Grålle skuttar fram i sakta mak medan valparna lägger i högsta växeln för att hinna ikapp.
Grålle som ju är aningens snabbare än några rultiga valpar hinner ju in i vebua på ett kick. Och lika snabbt som dom fick upp farten så har dom tappat bort katten. Dom spanar av omgivningarna en stund innan de vänder på en femöring och spruttar hemåt.
Sen tar leken över och de försöker ”döda” varandra istället för att jaga katten.
Genom märrhagen rinner i det närmaste en flod av smältvatten. Harry är där och dikar för att vi ska slippa få det rakt över gårdsplanen. Det roliga är att Sally är mycket intresserad av vattenfenomenet och dikningsarbetet. På en gång som Harry är där med hackan så hjälper hon också till. Nu väntar vi bara på den dag då hon tar sig ett dopp men under tiden arbetar hon medan Sotis tittar på.
Förrutom en sväng till ridhuset med Sally och Sotis blev det timmerkörning med saxen och Savanna idag. Tyvärr hann inte fotografen med på själva dragarbetet för då var hon och öppnade upp äggkiosken för säsongen men som det hördes kom alla tre stockar till vedbacken som planerat.
Årets äggpriser är desamma som förra året och precis som förra året kan tillgången på ägg vara ojämn till en början. Vecka 18 kommer det ett gäng nya äggläggare och då spruttar det väl igång ordentligt bara dom ruggat färdigt. Men fram till dess gäller först till kvarn.
Valppromenad upp till äggkiosken fram och tillbaka tar lång tid. Det är mycket att upptäcka på vägen och superläskigt att gå förbi grannens skällande hundar. Faktiskt var det så jobbigt att bara två var tänkt att gå hem och resten ville stanna kvar på byn.
Sista metrarna behövdes det bärhjälp för att få in alla under tak. Det är sista helgen för oss med hela kullen för nästa helg börjar dom att flytta ut. Igårkväll var Arvid med familj och besökte sin alldeles egna hundvalp som ska heta Ilo.
Faster Eva och Inge hälsade på häromkvällen. Hon vet vad jag gillar och kom med gula penséer i en fin kruka pyntad med grodkung. Dom lyser så fint på fikabordet i stallet och påminner om att det faktiskt kommer sol och värme snart. Annat var det på kvällens ridtur då jag trodde benen skulle förvandlas till is i kallblåsen.
Himla kul var det också när jag slog upp Affärsnytt och fann en artikel om kusin Hanna som ju fött upp en mycket duktig fälttävlans häst. Roligt!
Dessa är jag väl inte så mycket släkt med men de får vara med ändå bara för att dom är gulliga. Nästa helg börjar utflyttningen till nya hem för de små liven.
En av våra ridvägar ser ut så här. Jag kan begripa att man inte villa ha träd och kvist inne i vägbanan men det måste finnas 10 bättre sätt att göra det på än så här. Eller?
Sotis har vilat i två dagar efter helgen bravader, jag tror att hon behövde det medan jag har stretchat 3 gånger om dan för att få längre ben. Istället för att rida har vi dikat vårfloden som forsat fram över gårdsplanen, haft roligt besök och gått på promenader med valparna. Det finns en tik och två hanar kvar att tinga så välkommen att besöka oss.
Vi har haft en bra helg hos Ridakademi Norr. Sotis har varit jätteduktig både på resan och på plats. Hon var en fröjd att åka med och jag ser fram emot nästa tripp som blir om en sisådär två veckor. Tills dess har jag en hel del att träna på bland annat att försöka stretcha ut mina för korta höftböjare och att bara tänka vad jag vill att Sotis ska göra, annars blir det för mycket.
Vi har köpt ny transport, så nu har vi två! Visserligen köpte vi en begagnad transport men tänka sig att det får plats med två hästar i den istället för bara en. Den står på gårdsplanen och skiner brevid den gamla skavda som har en odling av utrotningshotad lav på taket. Hoppas att det inte smittar.
Och för er som läser facebook har ni kanske redan sett det yttepyttiga ägg vi fann i hönshuset. Det händer ju titt som tätt att det kommer några små ägg men detta tar rekordet i litenhet.
Hoppla, så roligt det har varit i helgen! Gamla goda tider har gjort sig påminda då mina gymnasiekompisar från Wången varit på besök.
Det har skrattats och fnissats både vid köksbordet och på hästryggen, stallet har mockats i ett huj och ridturen som kändes vara en timme lång visade sig vara tre timmar lång, om vi ska tro klockan iallafall. Det blev väldigt lite busridning, men ridning två på samma häst och en ofrivillig avsittning, snacka om att vara 16 år igen.
Gullat med valparna har vi ju också gjort eftersom dom ylar som sirener så fort man öppnar stalldörren och vill komma ut ur sin box. Dom har varit en anings skeptiska på att gå ut i snöyran men att sitta en centimeter innanför tröskeln och titta ut går bra.
Vi hade en makalös fin tur över bylägdorna och längs skoterspåren nere i skogen på våra snälla och glada hästar.
På hemvägen blev det lite struntprat med några av Tullingsåsborna. Kjell skulle hämta ved och Krister och Holly var ute och spanade längs bygata. 
Valparna fyller 5 veckor idag. Hugade och nyfikna valpspekulanter är välkomna att besöka oss och valparna. Slå en signal först bara så att vi är hemma 0670-10407.
Numera kan dom springa fort, yla, nosa reda på kattmaten, klättra i trappor, skrämma hönor, gå vilse, få katten att fräsa och spreta med klorna samt få Elvis att framstå som en sur hundgubbe.
Andra saker som dom också kan om inte man hänger med i svängarna är att slakta ett snordyrt back-on-trackbenskydd. Det blev jag inte så glad över.
F’låt Sotis, men du har en himla ful frisyr just nu. Jag hoppas att den där tofsen bakom öronen snart lägger sig ner.
Sorgligare saker har väl hänt men den allra bästa ryktborsten börjar ge upp. Idag tappade den ryggen och innan dess har den träffat Iors tänder. 1992 det år jag köpte min första häst, Bamse, fick jag en trälåda med handgjorda borstar som kom från Synskadades riksförbund och i den lådan fanns denna med. Jag minns inte hur många i antal de var men det var allt från små mjuka borstar för huvudet till en lång och smal pensel för hovolja. Ryktborsten är nog en av de sista som finns kvar. Jag hade så väldigt gärna velat ha en till sådan låda men trots idogt googlande så verkar det inte finnas eller tillverkas längre. Synd! Vi har ju haft så många timmar tillsammans genom åren så tills jag hittar nåt lika bra tänker jag limma fast ryggen igen och byta läderremmen för en bra ryktborste ska man vara rädd om.
Vi har varit fram och tillbaka till kliniken för att kontrollera Viljas sårskada som hon ådrog sig i början av december förra året. Idag skulle vi få en bedömning huruvida hon ska kunna brukas i framtiden och om senorna läkt som de skulle. Och det gick väl både bra och dåligt. Senorna är hela och utläkta vilket ju är jätteskönt och hon visar ingen hälta vid böjprov. Däremot råder lite osäkerhet runt vad ärrvävnaden kan ställa till med framöver. I värsta fall så kan den svälla vid ansträngning och då trycka på senorna vilket gör att hon kan räknas som obrukbar eller så sväller dom inte vid ansträngning och det går bra. Veterinären tyckte att vi skulle sätta igång henne och se vad som händer, en sak kunde hon säga och det var att hård och ansträngande träning skulle hon nog inte komma att tåla och att vi skulle vara noga med kylning av hennes ben nu vid igångsättning. Så vi ger henne ett halvår till.
Det var inte helt lätt att se något på ultraljudet på grund av ärren så alla apparater med skärm som fanns på kliniken drogs in för att veterinären skulle kunna göra sitt jobb.
Vi har iallafall den mest fantastiska lilla häst i Vilja, för liten är hon. Hon klev på transporten och stod som ett ljus (nästan iaf) hela vägen till Östersund och skötte sig exemplariskt hela tiden inne hos veterinären. När undersökningen var klar stod hon lugnt och stilla i en av klinikens boxar medan hon nyktrade till och sen klev hon rakt på transporten och vi var hemma innan lunch passerat.
Sally och Sotis har varit varsin sväng till ridhuset idag. Sally för uppsutten ridning av Harry och Sotis tränade i kapsonen. Vad som var bäst med dagens åkande var att vi bestämde oss för att köpa en ny transport, en som det går att köra två hästar i samtidigt. Det kommer att spara tid de gånger vi åker någonstans.
Vilja har lasttränats på grund av att vi ska till Östersund och kliniken imorgon för att kolla upp hennes nu ihopläkta sårskada. Självaste lastningen kan nog inte ha varit enklare dessutom ville hon inte kliva av utan hellre åka fler varv runt byn. Hon tyckte det var superskoj att åka transport. Så nu är det bara att hålla tummarna för att benet går att använda i framtiden.
Det blev en körrunda med Knubben för vagn och Yra i bara tömmen medan snälla mamma kokade kaffe och dukade upp bullar mellan valpgullandet.
Själv la jag upp fötterna på stallpallen och fick en valptrött Ior i knät. Hans och Linda var ju också på besök och lapade sol från den framgrävda trädgårdssoffan.
Nu väntar en kopp kaffe innan ridsvängen tar vid. Planen är att rida minst fyra idag också. Harry ligger på plus då han tog en sväng med Sally direkt efter lunch. Det gäller att ta till vara på de få lediga dagar man har och de fantastiska vårvinterdagarna som ges. Tjingeling!
Hm, jag trodde att jag hade lyckats tagit ”porträttbilder” på alla åtta men inte det inte. Ni får hålla tillgodo med det som blev. Från och med ikväll sover valparna i stallet och det är för att vi ska få sova för dom lever rövare så det är inte klokt. Valpar har enorma röstresurser när det är tråkigt av någon anledning. Dom verkar tycka det är en höjdare att flytta ut i stallet och hittade både det ena och andra att leka med. Klart svårast var det att gå över gallret till avloppet som har så stora hål att valpben lätt passerar. Fler än en låg fastnade på mage med benen dinglande ner i brunnen, men efter en gång aktade alla sig noga.
Japp, då var veden hemdragen. Man kunde ju iallafall önska att det var Yra som gjort det. Men hon har faktiskt inte dragit hem en enda pinne utan det kom med traktorn som vanligt. Däremot så drar hon pinnar av varierande storlek till sin hage för avbarkning och sysselsättning. Vi skulle behöva lite fler brukskörningsuppgifter till russen så nu gäller det att vara påhittig framöver så att det får nåt att göra..
Två hästar har jag ridit och Harry två. Fia och Savanna gjorde en skrittrunda med superjobbig snöpulsning i motluta och Herkules och Sotis fick ungefär samma runda fast med inslag av både trav och galopp. Det var helt perfekt kvällsväder och skoterspåren bar så fin till och med för en galopperande Herkules.
