Author: admin

Vi har varit fram och tillbaka till kliniken för att kontrollera Viljas sårskada som hon ådrog sig i början av december förra året. Idag skulle vi få en bedömning huruvida hon ska kunna brukas i framtiden och om senorna läkt som de skulle. Och det gick väl både bra och dåligt. Senorna är hela och utläkta vilket ju är jätteskönt och hon visar ingen hälta vid böjprov. Däremot råder lite osäkerhet runt vad ärrvävnaden kan ställa till med framöver. I värsta fall så kan den svälla vid ansträngning och då trycka på senorna vilket gör att hon kan räknas som obrukbar eller så sväller dom inte vid ansträngning och det går bra.  Veterinären tyckte att vi skulle sätta igång henne och se vad som händer, en sak kunde hon säga och det var att hård och ansträngande träning skulle hon nog inte komma att tåla och att vi skulle vara noga med kylning av hennes ben nu vid igångsättning. Så vi ger henne ett halvår till.

Det var inte helt lätt att se något på ultraljudet på grund av ärren så alla apparater med skärm som fanns på kliniken drogs in för att veterinären skulle kunna göra sitt jobb.

Vi har iallafall den mest fantastiska lilla häst i Vilja, för liten är hon. Hon klev på transporten och stod som ett ljus (nästan iaf) hela vägen till Östersund och skötte sig exemplariskt hela tiden inne hos veterinären. När undersökningen var klar stod hon lugnt och stilla i en av klinikens boxar medan hon nyktrade till och sen klev hon rakt på transporten och vi var hemma innan lunch passerat.