Bara en ryktborste
Sorgligare saker har väl hänt men den allra bästa ryktborsten börjar ge upp. Idag tappade den ryggen och innan dess har den träffat Iors tänder. 1992 det år jag köpte min första häst, Bamse, fick jag en trälåda med handgjorda borstar som kom från Synskadades riksförbund och i den lådan fanns denna med. Jag minns inte hur många i antal de var men det var allt från små mjuka borstar för huvudet till en lång och smal pensel för hovolja. Ryktborsten är nog en av de sista som finns kvar. Jag hade så väldigt gärna velat ha en till sådan låda men trots idogt googlande så verkar det inte finnas eller tillverkas längre. Synd! Vi har ju haft så många timmar tillsammans genom åren så tills jag hittar nåt lika bra tänker jag limma fast ryggen igen och byta läderremmen för en bra ryktborste ska man vara rädd om.