Vissa käkar gelehallon medan andra får hovarna fixade, Oliver Fräck och Peasant Racer var på besök just av den anledningen. Det är inte varje dag jag ser en brunskimmel så det var roligt främmande.
Harry har börjat måla. Vi som inte skulle ha ett falurött stall har numera det. Så det kan bli.
Bort från hästarna for vi och jag har inte sett skymten av en förutom en målad variant från 1719, men ack så fin den var.
Fotograf: Erica Holm
Tidigt gav vi oss ut med Fia och Maja. För omväxlingens skull så red jag Fia. Vi skrittade ner mot Vattudalen och längs med den innan vi vek av upp mot byn igen. Vi rider inte där mer än ett par gånger per år då det både är lägder, nybyggda gärdesgårdar och svåra diken att ta sig över eller runt. Det är roligt med omväxling iallafall. Precis när vi kom innanför stalldörrarna igen kom regnet så det blev till att borsta extra länge innan de släpptes ut i hagen.
I övrigt har det letats utrustning och färger mest hela dagen. Savanna ska ju ha en sadel och det är inte helt enkelt att hitta nåt bra till en rimlig peng. En svanskappa som fattas till en av ponnysadlarna kom med posten, men jag tror den var gjord till en shettis, har vi tur så går det kanske ändå.
Harry har börjat måla på stallet trots regnskurarna. Vi har köpt lite provburkar och ingen är rätt hittills. Hur svårt ska det vara liksom, men vi får väl vända oss till någon byggnadsvårdsfirma när inget vanligt målarburkssäljandeföretag kan vara behjälplig i våra frågor eller plocka fram en traditionell gulockrakulör som ändå inte är alltför ovanlig.
Gå en hundpromenad i knähögt gräs som killar på benen eller att leta skugga under en skottkärra fylld med ogräs kan vara sånt man gör dagar det inte regnar.
Harry och jag gjorde en utflykt längs Sinnenas väg idag. Det är rätt roligt att komma av sin egen gård och inspireras av andras. Vi kom iallafall hem med ett litet hörnskåp som skruvades upp i selkammar’n och fylldes med fikaporslin som ju sen tidigare är hämtat i vårt eget loppisförråd. Loppisfynd är ju bara toppen!
Medan vi var ute och roade oss var dom här tjejerna hästskötare på hemmaplan. Mylta och Yra var nyridna och nybadade från topp till tå när vi kom hem. Det blev en rejäl söndagsfika och lite hästsnack innan dom for hem.
Den nya hästen heter Grann och är en röd, ståtlig träherre som faktiskt ska bo på en hylla i köket och inte i stallet. Honom fann vi på Hurtiggården i Gåxsjö där vi stannade och fikade. Det fanns flera fina Jamtländare och det var jättesvårt att välja, lätt skulle jag vilja ha en av varje. På hemvägen stannade vi till på ytterligare en loppis och därifrån följde de blivande foderskoperna med som fick sin plats direkt i foderlådorna. Vi gillar att återanvända det som går, både i stallet och inne hos oss.
Men nästan bäst av allt på hela resan var att färgsättningen på stallet som vi stött och blött hela sommaren äntligen trillade på plats. De yttre färgerna på vårt stall kommer att bli rött, grönt och gult, snyggt som bara den.
Pigg och glad spanar hon ut genom en gläntande boxdörr nyss inkommen från hagen. Är det trångt i stallet så får dessa fröknar dela box och det gör dom utan knussel. Efter att någon har borstat och sadlat undrar man om de överhuvudtaget kommer att kunna gå framåt. Yra blir så väldigt trött av att bli omskött. Mylta är inte sämre hon, sover tills någon drar i en tygel och vill ha med henne ut.
Efter en halvknagglig höns- och äggsommar verkar det nu ha ordnat till sig. Hönsflocken har föryngrats genom nyinköp och att duktiga MaffiaMärta ruvat fram en kull och nu har sin andra omgång kycklingar. Dessutom har en fin hönsgård byggts så att räven inte kan förse sig som den gjort tidigare.
I äggkiosken har det kommit nya äggkoppar i alla möjliga kulörer och mönster till försäljning. Självplock av ägg är infört så tillvida att man själv får välja vilka som ska läggas i kartongen. Och jag kan lova att vi har jättegoda ägg från glada hönor!
Välkommen in i Äggkiosken!
Den här veckan har vi haft flera besökare som aldrig varit i närheten av hästar än mindre suttit på dom och jag tror att hos några har ett nytt intresse väckts. Det är fantastiskt roligt att få vara med när spänning och ibland rädsla rinner av och det första ”jag-gillar-verkligen-hästar” leendet kommer. Rätt ofta får vi höra historien om hur man blivit skrämd för hästar på både ena och andra sättet för att i nästa sekund höra hur snälla våra hästar är och att det inte känns så farligt längre. Kul tycker jag!
Dagens förmiddagen bjöd på en härlig runda med ljumma vindar och makalös utsikt åt alla håll. Hästarna skötte sig perfekt och Mylta var stjärnan som vanligt som varligt och vänligt lotsade en andragångs ryttare över tuvorna. Vi var hela 6 ekipage ute, det var bara Knubben och Vilja som blev hemmavid den här gången.
Tänk att jag har några veckor att bara ägna åt hästarna och gården. Lyxigt värre. Eftersom det varit flinka hästtjejer här och grejat idag fick jag en vilokväll och det är ju också lite lyxigt.
Vilja växer så det knakar och ser än så länge rätt lustig ut med stort huvud, smal rygg, högre bak än fram och långa öron. Hon är iallafall hur snäll och trevlig som helst och vill alltid följa med in för att bli ompysslad. Hon stoppar huvudet i grimman alldeles av sig själv när jag hämtar i hagen och hon gillar våra gårdspromenader som utökats och sträcker sig ända upp till bygatan fram och tillbaka. Det ska bli så roligt att få göra allt unghäst jobb med henne.
Viljas mor har arbetat i kapsonen idag. Det gick faktiskt ganska bra. Hon får ibland lite svårt att kliva framåt med sitt inre bakben och kliver över åt sidan i stället. Hon börjar iallafall greppa ställning och böjning även åt det svåra hållet och jag försöker förhålla på rätt ben och peta med spöt på rätt ben. Inte lätt det här inte. Ändå känner jag mig helnöjd med kvällens pass.
Det här gänget har varit här och ridit ikväll. Det var första gången någonsin för någon och länge sen för någon annan. Fint väder och schyssta hästar i kombination med glada skratt gjorde kvällen precis så rolig som den ska vara i ett stall.
Våra härliga ridhästar Fia och Savanna får ni på bild idag bara för att jag tycker dom är fina. För att klargöra våra hästars titlar kan jag väl säga så att russen kallas fröknarna och dom här två för damerna, det har bara blivit så i dagligt tal. Maja har ingen titel och Vilja är bara Vilja än. Lustigt hur det kan vara.
Härom dagen kom lillebror med familj på besök. De hade med sig en trevlig tjej som aldrig suttit på en häst nån gång och såklart ställde Yra upp. Det gick hur bra som helst och avslutades med en runda på Savanna.
Ong tyckte att hon såg ut att vara en sagohäst hämtad ur Sagan om Ringen och vi kan ju bara hålla med. Naturligtvis var Savannas frissa tvungen att fixas innan det gick att sitta upp och bara det tror jag var en upplevelse i sig.
Våra hästar berikar vår gård då de lockar besök från faktiskt hela världen. Gårds-, djur- och jordkunskap delas på knagglig engelska och armviftande gester och det går hur bra som helst.
Tillsammans med Savanna som hade Harry på ryggen gav vi oss ut på en härlig runda i kallblås och regnskvitter. Några lägdor är slagna så vi skrittade ner mot Lillsjön och passade på att nyttja utrymmena till att rida lite dressyr. Jag hade bara ett mål med Fia och det var att få henne att gå högerställd och placera sin bog ungefär rätt ett varv på volten. Det tycker hon är både jobbigt och svårt och visar istället av hur hon kan svänga sin bakdel åt alla möjliga håll. Efter en stund fick vi till det och då red vi bort till Johan och tittade på grisarna som bor i våran gamla hundgård. Jag tror vi måste skaffa oss några grisar nästa år för dom är rätt gulliga och det skulle vara praktiskt att ha dom som uppbökare där jag tänkte odla morötter och jordgubbar.
På hemvägen red vi längs med stängslet till russgänget och var ju bara tvungen att rida fram och hälsa när dom stod så fint uppställda och tittade på oss. Fia gick raka spåret fram till Vilja för att hälsa. Det är första gången de nosar på varandra sen vi skiljde dem åt och det är roligt att se hur väl de känner varandra.
Vi har världens duktigaste ruvhöna. Detta är kull två hon drar fram i år. I första kullen hade hon nio kycklingar om jag minns rätt, alla överlevde dock inte. Den här gången har hon ruvat tio ägg och hittills har fyra kläckts så jag hoppas att några till kryper fram under dagen.
Igårkväll fick jag hjälpa till att skala fram en liten rackare som inte riktigt orkade ut själv och som tur var levde den och var pigg imorse.
En av de engelska bruttorna ruvar också men hennes ägg ska inte kläckas förrens nästa helg så jag hoppas att hon ligger kvar som hon ska fastän det har börjat pipa i grannredet. Eftersom det är kallt ute och trångt i hönshuset så delar hönorna på en box i stallet, MaffiaMärta har med sig ett eget rede medan LillaGrå bor i en flyttkartong. Än så länge är det ingen grannosämja och det borde inte bli någon heller. Det är kycklingarna som kan krypa under fel morsa till en början men det brukar ordna sig.
Ut i julikylan gick vi, ner mot skogen och Tullsåsåa. Skott var den enda modiga som tog årets första dopp. Kalle gjorde likt sin vana trogen och slog dövörat till och försvann i blåbärsriset så hussen fick ge sig ut på skallgång medan jag och resten av hundarna plockade blommor och tittade på tistlar.
När Kalle var på plats igen tittade vi på en förfallen gård och önskade oss ett liknande hus fast med tak på. Jag tycker om den här modellen på hus som man kan gå runt i.
Just precis det här stället tycker jag ligger fint på öppen mark en bit in i skogkanten. Det är lite sorgligt att sådana här ställen inte längre är beboeliga och att det bara vittrar ner och försvinner. Det är bara de orangea liljorna som skvallrar om att det funnits annat än tistel och hundkex i närheten av huset, ingen rabarbertuva och inga vinbärsbuskar skymtade någonstans. Vi gick ett varv runt ägorna och sen letade vi oss hemåt för vi väntade roligt och fint besök.
Så här ser våra ”gardiner” på stallet ut. Vi tycker att det är lite trevligare att titta på ventilationshålen som är ovanför varje fönster. Vårt största bekymmer just nu är färgsättningen av stallet. Några tankar har vi själva och de innefattar, grått, rött och gult men inte vart vilken färg ska vara. Även om det är roligt göra så är det skitsvårt med färgsättning, vi ser ju stallet från köksfönstret varje dag så det känns ju lite viktigt. Har ni några tips och idéer, färgkoder, länkar eller bilder så tar vi tacksamt emot dom.
Harry hälsade på Milla och Yra på ridlägret och tittade på deras avslutningsuppvisning. Så vitt jag kunde förstå var både häst och ryttare nöjda och hade haft roligt. Jag hade så gärna varit med och tittat men lönearbetet kom först idag. Det är jättekul att Yra skött sig så bra dessa fyra dagar även om jag kan gissa att hon stundvis varit lite seg på grund av alla nya intryck hon fått.
Klicka på länken så ska det finnas en film på Yra och Milla om jag lyckats ladda upp allt rätt.
En del har sportstuga men jag har sadelkammare och då får man väl göra så mysigt det går där istället. Tur att det finns ett helt loppishus på går’n som det går att fynda i fastän jag burit ut grejerna dit en gång för att jag inte behövde dom. Bord, stolar, duk och fatet med minivasen har jag hämtat tillbaka. Pellisen i fönstret är en sån där fin sort som jag inte minns namnet riktigt på men jag tror det var Tea eller nåt liknande. Det rosa skär sig snyggt mot det röda skulle nog Ernst tycka och säga ”Färgen får det att brumma som en liten humla i mitt bröst”, eller?
Där stolarna står kommer det att bli en sittlåda så småningom. Ser framför mig hur vi ska sitta på ett fårskinn och dricka varm choklad där efter en snöpulsartur till vintern. I och för sig kan man sitta där en sommarkväll också för det har ju jag nyss gjort eftersom hästarna vägrat visa av sig. De har betat så långt hemifrån det bara går och då fick det väl vara så då.