Ingen ridning för mig idag eftersom jag har ett getingstick som stör funktionen i min hand och handled. Istället får det bli lite pyssel ute och inne. Har lite ny utrustning att ta hand om samt en kurs i lateral böjning att anmäla mig till. Skön kväll alla!
Vi är precis hemkomna från en finfin kvällsrunda i skogen bland stora granar och små björkar. Det fanns inte en mygga i sikte och heller inga älgar eller annat skrömt som höll sig undan jägarna. Bitvis var det lite surt i marken men inte så att det på något sätt var besvärligt för hästarna. Jag däremot fick ducka för en och annan vindfälla men det hör ju som till när man är på stigfinnartur. Bakom mig hörde jag -Fan, vad det är roligt att rida! Och det är ju precis vad det är, tokroligt att rida!
Äntligen har mina fina ridstövlar kommit. Jag fann dem på rea till en tredjedel av ordinariepris och det får man väl kalla kap. Dessutom hade jag sån tur att de kändes sköna och helt möjliga att gå in utan skavsårsrisk. Invigda till häst är dom också då jag red ut på Maja igår. Det kändes lite ovant då jag allt som oftast rider i andra typer av skor än just stövlar men jag tror att de kommer att bli mina nya favoriter.
Om en hästtok åker på tur så hamnar hon såklart bland hästgrejerna. Färingsö Hembyggdsgård bjöd på skördemarknad bland rö’målade hus med svarta dörrar. Jag hamnade bland hästgubbarna och studerade vagnar, kappslädar och pinnharvar. Det blev ett roligt samtal om kappkörning och brandsläckning då jag ju fick se en tänn’kulemotorbrandspruta som några entusiaster skrämt igång. Dessutom fick jag ojja mig över alla äpplen som låg till ingen nytta och förstördes i många trädgårdar. Jag önskar att vi hade ett endaste av alla dom träd vi såg.
På Täby Galopp spenderades en hel dag bland hundratals loppisbord. Jag smitade in på banan och tittade på en häst som tränade och några andra som gick i en skrittmaskin och så var det inte mer med det. Tittade på ett lopp från Jägersro på deras kafétv och fick lite insidertips från damerna vid bordet brevid. På självaste loppisen fyndades det en stalltröja till Harry. Kul dag!
Bloggen tar semester en vecka och är åter lördag den 8 september. Ha det gott tills dess.
Tog upp min gamla karriär som voltigeryttare ikväll. Tyvärr så missade ju fotografen min snygga fanposering där mitt väl sträckta ben strävad högt mot skyn och den motsatta armen vackert spretade ovanför Savannas öron. Det är tur att jag har så braiga läsare av denna blogg, som jag utgår ifrån själva kan föreställa sig den graciösa och väl utförda övningen utan att jag behöver ge utförligare beskrivningar.
Knästående är ju också en grunläggande balansövning inom gymnastiska övningar till häst och återigen är den snygga och välbalanserade sträckningen knäppt en sekund försent så den gick om intet. För visst ser ni väl gymnastens skolning i min kropp? Tänkte väl det.
Efter den uppvärmningen blev det barbackaridning i alla gångarter med Harry och Herkules jämsides. Två små skutt över stora diken blev det också. Savanna var riktig på topp idag och jag är alldeles säker på att det beror på den överraskande uppvärmningen.
Vilja har fått fötterna fixade och passade på att bita hovslagaren i rumpan så han hoppade och svor. Sen trotsade hon och jag tråkvädret och gav oss på vår vanliga träningsdos. Trots ohjälpsamma hästkompisar som störde hennes koncentration fick hon en gjord runt magen och så gå på promenad. Vi gick och tittade på grannens skällande hundar. Dom har fått ny hundgård ganska nära vår väg och har inte hunnit vant sig vid hästarna ännu så dom hoppar och studsar när man går förbi. Vilja brydde sig inte och det ska hon väl inte heller som delar gård med fyra jyckar som också skäller.
Två kurser har blivit avklarade. De skiljer sig i ämne men hör ändå ihop med mig. Avelskursen gjorde jag tidigt i våras men fick intyget häromdagen, det var en rätt okej webbutbildning. Det mesta kunde jag sen tidigare och lite nytt kom till. Men som alltid är det ju bra att ha ett papper på kunskapen. Kursen i pedagogisk rehabilitering är en av de bästa utbildningar jag gått på länge, där jag lärde massor. Innan all den kunskapen sätts i användning måste jag låta den sjunka in i kroppen. Dessutom är en del av ”tänket” applicerbart på hästar och den typ av verksamhet vi vill bedriva. Coolt tycker jag!
Det är nästan färdigmålat nu och vi konstaterar att vi inte fegat med färgerna varken inomhus eller ut. Det gula på dörrarna ska målas en gång till, gula fuskspröjs ska också upp men dom är varken tillverkade eller målade ännu. Vi känner oss rätt nöjda med hur det blev iallafall. Om vi hinner och orkar innan snön kommer ska det grusas upp framför kortsidan och göras en sittplats runt tallen och lite annat jox.
Höststädning behövs bland selar och tömmar. Det är inget som har prioriterats under sommaren men nu är det väl dags att putsa lite. Alla vojlockar och schabrak är iallafall upptvättade och det är ju alltid en början. I helgen väntas höhämtning, ridning och allmänt hästpysslande förhoppningsvis blir det väl något blogginlägg också.
Tro det eller ej men vi har faktiskt två fikabord i vårat stall, det ena kan man sitta vid och det andra är mer ett barbord där man står och hänger. Dessutom vickar barbordet på minst ett ben och det gör det lite svårt att hälla upp kaffet.
Sugen på en stallfika? Hör av dig så dukar vi upp. Vardag som helg året runt.
Har satt sprutt på Knubben igen, för hundrade gången i ordningen. Lej på promenerandet så blev det träning enligt de akademiska principerna. Knubben var lite väl taggad och tyckte att han kunde det mesta själv. I slutorna slog han nästan knut på sig själv genom att tvära så till den milda grad att bakdelen gick före och så ska det ju inte vara. Överlag så for han väldigt lätt iväg åt sidorna istället för att kliva fram under sig. Å andra sidan så är det inte så lätt att svinga fram bakbenen då han är alldeles för rund om sin mage. Roligt var det iallafall.
Tidig förmiddag var vi ut på en sväng med Fia och Savanna. Roligast på hela timmen tyckte nog både vi och hästarna var den vilda galoppen från Lillsjön och upp till bygata. Fias svagaste gångart är galoppen så det går undan när hon sätter fart. Hon tar i allt det hon har för att få benen i tretakt och likt ett lågt flygande reaplan tror jag vi slog nåt hastighetsrekord idag. Savanna fick också upp farten med den följd att en framsko flög all världens väg och det är bara att hoppas att den inte hamnar i nån höjannmaskin näste år eftersom vi aldrig fann den.
Det är så roligt att utbilda unghästar och vilken tur jag har som har haft så många att lära mig själv på. Det har ju blivit trevliga hästar som funkar i alla möjliga situationer av dom tidigare också men med Vilja känner jag mig så säker och trygg på vad och hur jag ska göra. Eller med andra ord jag behöver inte fundera så mycket för jag vet numera vad som fungerar och det är en häftig känsla. Inte skiljer sig min unghästhantering något särskilt ifrån vedertagna tips och råd som finns överallt inom olika dicipliner mer än att vi gör vad som känns bra både för oss och hästen.
Övningarna för Vilja mjukstartade med borstning på gången och sysslor hon känner igen sen tidigare. Hon har ju haft mjuka saker, filtar och rep på ryggen men idag fick hon en gjord runt magen. Sen hon skrittat runt en stund var hon tvungen att se om det gick att studsa bort den och när det inte gick så var det inte mer med det. Tränade lite på att backa bak och gå ut på volten i båda varven. Gick fint som snus och vi avslutade efter kanske 10 minuter. Det blev lite ytterligare en sväng på stallgången innan hon fick gå tillbaka till hagen igen. Att sluta i rätt stund så att de inte blir för trötta är viktigt för mig i arbetet med de yngsta hästarna.
Plask i Vattudalen uppskattades av både Maja och Herkules. Det är nåt särskilt att hästbada, att styra runt och ta sig längre och längre ut. Det blev ju ingen simtur utan Maja stod mest och slog med frambenen medan Herkules lade sig i böljan med hussen på ryggen. Det var roligt tyckte jag eftersom Herkules egentligen är en riktig badkruka och knappt blöter tåkappan på skorna i vanliga fall.
Vi hann med Fia och Savanna också trots blöta kläder. Dom reds längs åkerkanterna i skritt och trav eftersom Harry red barbacka och Savanna var på skutthumör.
Alla borde få äga en egen äggkiosk för fy vad det är roligt! Ibland händer det spännande grejer i den. Och då undrar ni säkert vad kan vara spännande med en äggkiosk? Utan inbördes ordning rankar jag här några punkter.
Savanna och Fia fick komma hem från betet bort i byn en sväng då veterinär’n var här för att vaccinera. Vi har valt att ha alla våra hästar vaccinerade både mot hästinfluensa och stelkramp, problemet är bara att komma ihåg när och vem som ska vaccineras. Men snart har vi fått till det så att alla ska sprutas samtidigt och det tror jag blir lite enklare.
Fia var inte alls nöjd med att komma in och stå på box några timmar utan det lät som om hon höll på välta stallet innan vi tog oss ut på en ridtur. Vi gick neröver skogen och mötte där på tre fyrhjulingar som varit ute på tur och det var nog det mest rafflande som hände ikväll.
I ett fint duggregn red jag Maja imorse. Hon var spänd och motvillig till en början och bjöd som vanligt på bocksprång i galoppen och släng med huvudet innan hon kom till ro. Vi red precis som igår stora volter och övergångar. På slutet kändes det rätt okej ändå. Jag längtar tills vi har en ridplan med lite jämnare underlag och ett staket som sätter ramarna för mig. Det är lätt att volterna blir både gigantiska och pyttesmå när det inte finns något att förhålla sig till. Men som allt annat som har med avståndsbedömning att göra skyller jag på brytningsfelet..
Efter ridningen blev det en sväng till Strömsunds Ridklubb för att titta på dagens dressyrtävling. Det var ett jättefint arrangemang med fina ekipage och framförallt publikvänligt.
Märeth, hon försökte kasta trollformler på Carros häst Lego så att hans man skulle fläta sig. Men jag tror att det slutade med att hon fick fläta för hand. Tyvärr så fick jag bara se en av Märeths rundor men det jag såg var fint.
Hejade på Camilla och Spirre gjorde jag också som gjorde två fina rundor. När jag kom hem hade Harry målat hela stallet klart och vi konstaterade återigen att det gröna måste målas om. Just nu är det för äppelgrönt vi vill ha det lite skitigare, mera åt olivfärgat, umbra eller militärgrönt, jag blir tokig på nyansnamnen och önskar att nån kunde scanna färgen jag menar ur mitt huvud istället. Finns det nån sån apparat?
Kvällen började med kräftor och goda tillbehör för att sen gulla lite med russen och Vilja och nu är det dags att hoppa i säng igen. Tänka sig att det blev en rolig dag idag också.
Har ridit både Maja och Mylta idag. Maja fick ett dressyrpass på lägdan. Det var jättelänge sen vi gjorde något gymnastiskt och hon verkade tycka det var rätt roligt. Vi red mest övergångar och stora volter som ökades och minskades vartefter det passade.
Mylta red jag bara en barbackasväng i hagen. Det är ju så bra med så stora hagar som vi har, rider man längs staketet och lite sicksack på det så har det ju snabbt gått 30-40 minuter. Mylta var nog mest brydd när jag skulle kliva upp och parkerade henne på tvären över en gammal stock men hon stod så fint och väntade på att jag skulle komma upp så att vi kunde komma iväg. Med oss på färden var ju såklart hagkompisarna och Vilja blir det nog inga svårigheter att sitta upp på då hon gärna går nära och börjar fatta vad det betyder när man trycker till henne i sidan för att hon måste flytta sig. Yra var superavis och stod hela tiden ivägen och Knubben gör som vanligt och håller sig undan.
Herkules reds det också dressyr på fast med Harry på ryggen. Han, hästen alltså, var lite seg efter matfrossandet i nya hagen. Jag såg några fina galoppfattningar åt varje håll och hörde några uppmuntrande ord från hussen så jag antar att han var nöjd också.
Barbackaridning i en sen augustikväll är inte så tokigt, dessutom fick vi rida två svängar eftersom de fyra storhästarna skulle flyttas. Vi genade över lägdorna där hösträngarna låg i väntan på att bli plastförpackade. Hästarna skulle till den sista beteshagen för i år. Där står gräset meterhögt och utvuxet men dom klarar sig gott en månad till, kanske längre om inga minusgrader slår till. Bilderna ser ljusa ut men klockan var faktiskt en bit efter tio.
Att rida mellan hösträngarna är något särskilt. Doften, färgen och det frasande ljudet när man korsar, trots att det kan se brunt och trist ut motför övrig grönska så är det ju faktiskt vinterfoder som ligger i vår väg. Vill man fungerar mellanrummet mellan strängarna som fina banor som bara bjuder till galopptävling. I år är det inga råttbon heller. En del år får man akta sig då hästarna kan kliva ner sig i djupa bohål.
Vissa käkar gelehallon medan andra får hovarna fixade, Oliver Fräck och Peasant Racer var på besök just av den anledningen. Det är inte varje dag jag ser en brunskimmel så det var roligt främmande.
Harry har börjat måla. Vi som inte skulle ha ett falurött stall har numera det. Så det kan bli.
