Vilken midsommarhelg jag haft! Jag och mamma blev Strömfarare för en helg, hemifrån Djupudden längs med hela långa Vattudalen åkte vi innan båten drogs upp på Ånäset två dagar senare. Vi började vår resa om torsdagskvällen före midsommarafton då solen fortfarande stod högt och speglade sig i det stilla vattnet. Båten packades med tält, god mat och Beppes bok med dikter från Vattudalen.
Vi åkte några varv runt Svaningsstenen innan vi lämnade Svaningssjön, det är en gränsmarkerande sten vars historia jag inte kan återge här. Men har du vägarna förbi de så tycker jag att du ska ta ett extra varv med båten för den är alldeles särskild. Jag ville klättra upp på den men för mig var det omöjligt. Kanske att jag kan någon annan gång då vattenståndet är högre. Elmotorns surr och sjöfåglarnas skrik var annars de enda vi hörde genom natten.
På stranden där nattsolen lyste och knotiga tallar bjöd till fotosession gick vi i land för att sträcka på benen. En snabb kopp kaffe med dopp och vi var redo att glida vidare. Sanningen att säga så var det nå jävulst med sannmy så vi stack fortare än kvickt neröver Ögelströmmen.
Magiskt, magiskt, magiskt! Förutom fiskodlingen då. När vi passerade den kändes det som om vi var med i ett avsnitt av Arkiv X. Det kändes som om hela sjön var avstängd av bojar, nät och galler och vi fick köra en lång omkrok för att att ta oss runt och komma vidare nedströms. Det kändes rent ut sagt obehagligt att åka förbi, och sorgligt. Ju närmare vi kom så kunde vi både se och höra regnbågarna hoppa i sina kassar.
Dragan är så stor, så stor och jag är glad att vattnet låg blankt och stilla för våra batterier började sina och vi var trötta. En blåsig och vågig sjö hade nog inte varit så enkel att åka nedför. Jag låg nedkrupen i sovsäcken och tittade på allt det blå och nattflyn som svävade över ytan. Ibland stördes stillheten av en vakande fisk. Dragan bjöd oss både på solnedgång och soluppgång inom loppet av några timmar.
Sent om natten eller tidigt på morgonen vilket man nu vill kalla det anlände vi Hillsand för vår första övernattning. Liggunderlag och sovsäckar rullades ut på bygdegården där byborna redan dukat upp för midsommarfirande. Jag sov som en stock och några timmar senare var båten åter lastad och vi på väg.
För att fira midsommaren, få lite skugga och hjälp av vinden lövades båten. Bara det var roligt. Jag vet inte om det är brukligt att ha med sig en vanlig svans när man ska på båttur men vi hade det just bara för att kunna såga ner en björk. Jag tror att det var de stackars björklöven som hjälpte oss fram till Vedjeön. Annars har vi nog kunnat varit kvar ute på sjön än eftersom batterierna till elmotorn var totalt urladdade och det bara fanns armkraft kvar att tillgå för att nå land.
Tack, för fina kamrater! Utan Markus och Elisabet hade nog vår tur tagit slut i Vedjeön. Tårtkalas,soffhäng, traktorbatteri och bogseringslift bjöds inom loppet av några timmar och helt plötsligt var vi på väg mot vår sista övernattning. Kan man önska mer liksom?
Tänk att man kan sova så gott i ett tält? Mamma berättade att det regnat stora delar av natten men det var inget jag märkte av. Det är viktigt att ha bra och enkla grejer när man ska på tur annars kan det lätt bli trist. Tältet höll vad det lovat och både vi och utrustning var torra på morgonen. Men vad hjälper det när elmotorns batterier inte var laddade? En bensindriven båtmotor lånades liksom en dunk bränsle av bästa morbrorn i Renån och iväg vi kom.
Vi dukade upp frukost i båten och åkte både snabbare och med högre ljudnivå neröver sjön. Den sista äventyrsdagen var här. Med hjälp av en båtmotor med fräs i tog vi svängen förbi Kerstin och Sven på Södra Öhn. Lagom till lunchtid anlände vi deras brygga. Sven bjöd på kaffe och korv och vi sträckte på benen några timmar innan den sista sträckan tog vid.
Vi rundade Öhn och helt plötsligt var både Strömsbron och Svaningsbåten synlig. Ett kort och stilla sommarregn föll över oss medan vi kom allt närmare Flata.
Vid brofästet plockade vi upp Anowar som åkte med oss till vår sista anhalt, Ånäset. Där väntade Harry med släpvagnen för att ta oss hem till Torpe.
Vilken fin midsommarhelg vi fick! Vilket fint väder vi fick! Vilka fina människor vi mött! Vilken fin resa det blev!
Ett ändalöst högtryck.
På röd badmadrass flyter jag i Ströms Vattudal.
Vågorna slår mjukt mot mina händer och ben.
Jag driver i svag sydlig bris
en andning av hö och honung.
Förbi Lammöarna. Långsamt. Sakta.
En harr under mig
och ovan mej inget slut.
En liten turist på röd badmadrass
i en av världens hemliga och osynliga kyrkor.
Ur Bilder från Milwaukee (1969) av Beppe Wolgers
