Det blir inte alltid som man tänker sig med unghästarna. PixEll kom igång fint i höstas och mitt mål att hon skulle vara galopperad på uppsutten till julafton kändes rimligt. Vad hände då? Hösten började fint och hon både tömkördes och vi satt på henne utan problem sen blev jag sjuk och behövde äta penicillin i flera veckor. Jag blev frisk och då anlände unghästvirus till stallet och PixEll blev sjukast av alla ynglingarna så hon ställdes av. Det tog flera veckor innan hon kändes ‘fit for fight’ igen. Hon sattes igång och jag han skritta uppsuttet ett par gånger. Vi hann till och med att trava en långsida bakom arselet på Herkules innan ishalkan kom. Två veckor har nu gått igen och häromdagen var det så pass bra underlag att jag tänkte att nu börjar vi igen. Detta eftersom jag fortfarande trodde att jag skulle nå det uppsuttna galoppmålet och för att hon behövde jogga igång lite inför de löshoppningspass vi har bokat in i mellandagarna. Vad skådar då mitt norra öga……PixEll går in lös från hagen och går för det mesta bara in i sin box men just den här kvällen ställde hon upp sig på gången och det visade sig att hon hade ett framknä som en fotboll och därmed gick ridplanerna i stöpet igen. Jag tror att hon har halkat i hagen och såklart landat på sitt knä. Det finns inga sår, hon är inte halt men knät är dubbelt så stort motför det andra. Såklart så är galoppmålet ur sikte antagligen löshoppningen också. Så himla lejsamt det är.
Fröjd vår lilla Juvel går det inte mycket bättre med. Hemkommen efter betet hade han ju en trampskada som behövde veterinärvård. Det redde ju ut sig på en dryg vecka och vi kom iväg till Wången och premieringen med honom. Eftersom han kändes lite tunn efter betet så fick han några veckor att äta upp sig på. Tömkörningen började och han var superduktigt. Så blev han halt. Behandling av hålväggar och inpackningar på framhovarna behövdes. Jag blev sjuk och vintern kom Vi tömkörde några gånger till och han liksom de andra blev förkyld av unghästviruset och fick därmed gå och skrota i hagen. Glad i hågen tog jag in honom för ett körpass idag. Det första på länge. Men tror ni inte på tusan att han har fått en sparkskada i hagen så att det ena bakbenet är tjockt och sårömt. Jag tömkörde honom i en kvart ändå och han var jätteduktig trots att det var så länge sen han gjorde nåt. Alltid ska det ju vara någe.
Den som däremot går som en klocka är Gimli. Han blev också sjuk men en fick en mild släng av viruset och blev inte så klen så hans träning gick framåt. Harry rider honom självständigt på ridplanen i skritt och trav nu. Roligt!