Julia lånade Sotis och slog följe med mig för en skogsrunda med galoppinslag. Vi började med att kliva runt i skogen. Det är så himla härligt, jag älskar att rida bland mjuk mossa och gulnande löv.
Julia var stigfinnare i snårskogen och vi tog oss fram mellan kvistar som strök hjälmen och trädstammar som hotade ge oss blåmärken på knäskålarna. Hästarna var som vanligt oberörda av omgivningen och knatade på som de alltid gör. Jag försökte rida lite volter och sidvärtsrörelser där vi fick plats men Herkules tyckte att det var en högst onödig sak och ville hellre gå sin egen väg.
Tillslut så var vi vid galoppbacken. Höstsolen skymtade bakom moln och grantoppar medan vi skrittade neröver backen. Herkules visste vad som väntade och så snart vi vände uppåt igen rullade han över i galopp. Han är rätt mäktig att sitta på när han trycker ifrån i tretakt. Manen fladdrar och man hör hans järnskor slå mot underlagt, ibland träffas en sten, ibland en rot ,men mest slår hovarna ner i den mjuka gräsvägen och man hör bara hans andetag och utrustningens skrammel när han trycker ifrån. Två vändor gjorde vi, skritt ner så de fick flåsa ur sig mjölksyran innan vi bad om frisk galopp uppför igen. Samma bjudning i andra vändan men Sotis tröttade av innan hon var helt uppe. Efter avskrittningen väntades en dusch med kallvattenslangen innan de båda släpptes ut i hagen igen.
