Ibland är avundsjuka av godo och för Harrys del blev det så att han också har byggt en egen trailsadel hos Oldtimer sadelmakeri. Jag gjorde ju min före jul och i helgen gjorde han sin klar och således var det dags för provritt. Och nog blev det det alltid. Det var meningen att vi bara skulle rida en kort sväng eftersom vi var bortbjudna på middag och ville duscha bort hästlukten innan det var dags att åka men precis som vanligt blev det lite längre än tänkt.
Ridturen var makalöst härlig med både tung och djup snö för hästarna att kämpa med och en eftermiddagssol som strilade ner mellan granarna på oss. Det var faktiskt första dagen som jag kände att den värmde i ryggen. En timme och drygt 5 km senare var vi tillbaka i stallet med hästar som skummade av svett på bringan. Bitvis låg snön så djup att Herkules doppade magen i den, såklart att det blir tokjobbigt för dem att ta sig fram då. Över kalytan låg snön hårt packad och under morgontimmarna hade vi varit där och åkt skidor på skaren tillsammans med hundarna.
Sadeln funkade finfint och satt som en smäck på Herkules rygg. Några mindre justeringar behövdes göras för Harrys bekvämlighet och det kommer att fixas till veckan sen är vi redo för stora äventyr igen.