Vilken lycka det är att leva som vi gör. Såklart går det alltid att önska annat eller mer av något men på det stora hela menar jag. En regnig dag är bloggen en bank av roliga minnen att ösa ur. Bilder att titta på och vardagliga historier om ditt och datt. Ofta finns det någon form av höjdpunkt i varje månad som jag skrivit om. Hittills i maj tror ja inget slår ridningen runt öarna.
Det går nästan inte att säga vad som är bäst eller roligast av turerna vi gjort med gästryttare eller halvdagsturer vi gjort på tumanhand. Tänk bara att det går att rida så långt ut i en sjö på vårkanten, tänk att det ligger ett sandrev där som kan bjuda på så rolig ridning. Men nästan bäst är att jag är så mäkta glad över våra snälla, modiga och schyssta hästar som ställer upp på allt vi önskar av dem.
Jag uppskattar att rida ett par timmar för att sen stanna för rast. Sadla av, beta hästarna en stund, ligga och slappa i solen och titta på utsikten. Det är inte så himla noga om fikat är med men ett plus i kanten är det allt. Hästarna uppskattar det också i varierad grad. Att beta sjögräs och blåsa vattenbubblor tycker Sotis är bra mycket bättre rast än att stå fastknuten i ett träd.
Att rida hemåt i sakta mak, kanske galoppera längs vattenbrynet eller trava uppför sista backen innan nedvarvningen börjar är så innerligt ljuvligt att jag aldrig vill komma fram till stallet igen- just för stunden iallafall. Hästar är en del av meningen med mitt liv.