Det blev långt in på sommaren innan vår första packtur blev av. Efter midsommarmiddag med familjen så sadlade vi hästarna för att rida till grannbyn. Sadelväskorna packades med sovsäck och hammockar och såklart även en chokladkaka.
Vi fick en magisk 3 timmars ritt genom Tullingsåsskogarna. Turen till Sannaflokälen är lättriden då det är fina skogsvägar hela sträckan. Kvällen var ljum och dikeskanterna överdådigt blommande. Inget vilt skådades förutom flertalet morkullor som sträckade över himlen.
Många tycker att det är tråkigt att rida i skogen och kanske framförallt att skritta långa sträckor. Jag kan också tycka så men försöker istället träna min sits eller prata om någon världslig händelse med Harry. Rider man i tysthet så blir det istället meditativt. Hästarnas lunk och andning är det enda som känns och hörs förutom sadelknarr och fågelkvitter. Meditativt är kanske fel ord att använda för om tankarna helt skulle släppa det som hände i nuet då skulle Sotis ta lite för mycket eget ansvar och bestämma sin egen väg vilket kan vara bra ibland men inte alltid. Ibland sjunger jag för henne, lite tyst så där.
Å sola å jola de rulla sina klot
för alla svåra öden som människan gå mot
kom i min famn du sköna du härliga på jord
jag vill din ära prisa i högt och sälla ord.
Så sjunger jag. Hon vickar lite på öronen och vår takt blir gemensam. Och helt plötsligt har man nått sin slutdestination.
Sent om sider, mitt i natten faktiskt, var vi i alla fall framme hos CB ranch. Vi blev kvar där över natten och fick låna bil och transport dagen efter för hemfärd då regnet fullkomligt öste ner. Tack för en trivsam vistelse Björn och Carina!