Ut i julikylan gick vi, ner mot skogen och Tullsåsåa. Skott var den enda modiga som tog årets första dopp. Kalle gjorde likt sin vana trogen och slog dövörat till och försvann i blåbärsriset så hussen fick ge sig ut på skallgång medan jag och resten av hundarna plockade blommor och tittade på tistlar.
När Kalle var på plats igen tittade vi på en förfallen gård och önskade oss ett liknande hus fast med tak på. Jag tycker om den här modellen på hus som man kan gå runt i.
Just precis det här stället tycker jag ligger fint på öppen mark en bit in i skogkanten. Det är lite sorgligt att sådana här ställen inte längre är beboeliga och att det bara vittrar ner och försvinner. Det är bara de orangea liljorna som skvallrar om att det funnits annat än tistel och hundkex i närheten av huset, ingen rabarbertuva och inga vinbärsbuskar skymtade någonstans. Vi gick ett varv runt ägorna och sen letade vi oss hemåt för vi väntade roligt och fint besök.