Nu börjar det!

Det råder storm idag och jag har kojdag. Ibland tittar jag ut genom köksfönstret och funderar på om hästarna klarar sig bra. Varje gång ser jag dem stå tätt tillsammans med rumporna mot vinden och tuggar hö så jag antar att de har det okej ändå. Jag roar mig med att surfa runt och kolla priser på ridturer i vårt avlånga land. Man kan lugnt säga att det varierar både i innehåll och pris. Allt från en tusenlapp för ett par timmar till den absolut dyraste jag hittade för över 38 000 för en vecka. Hästar har jag, laga mat kan jag, ridvägar finns det, rövarhistorier kan jag och gillar folk gör jag. Behövs det mer för att kunna ta betalt? Funderar på att ge mig in i branschen faktiskt. Men nog om det för den här gången.

Denna morgon kändes passande för att börja den ”seriösa” planeringen av årets långritt. Det är ju inte lika mycket att fixa utrustningsmässigt i år. Allt är ju klart. En riktig funderare ska jag dock ta över färdkosten. Det finns en del att förbättra sen ifjol. Turen har samma tema som ifjol som var att rida hemifrån vår gård till fjälls. Ridning och hästar är inte bara ett transportmedel för att ta sig ut i skog och mark för oss utan är kanske den största delen av naturupplevelsen så det gäller att ha koll på läget.

Det gäller att ha koll på allemansrätten och även kolla med tex länsstyrelsen om man tänker ge sig in i olika typer av skyddsområden. Inte störa och förstöra är ju det som gäller som grundbult även för ryttare. Så därför har jag skickat lite mejl kors och tvärs för att be om tips på vägar och leder som kan vara lämpliga. Vi får väl se om det trillar in några svar under nästa vecka. Bara vi är lite klarare över sträckningen och om det är möjligt att genomföra så ska ni få besked. Faktiskt känns det mesta möjligt efter fjolårets tur. Jag tror inte att det blir lika många dagar den här gången men runt en vecka blir det nog. Jag tycker det känns fjuttigt med mindre och det tar några dagar att komma in i lunken.