Vi är precis hemkomna från en finfin kvällsrunda i skogen bland stora granar och små björkar. Det fanns inte en mygga i sikte och heller inga älgar eller annat skrömt som höll sig undan jägarna. Bitvis var det lite surt i marken men inte så att det på något sätt var besvärligt för hästarna. Jag däremot fick ducka för en och annan vindfälla men det hör ju som till när man är på stigfinnartur. Bakom mig hörde jag -Fan, vad det är roligt att rida! Och det är ju precis vad det är, tokroligt att rida!