Trots regn och rusk blev det en sån där bra ridtur som det kan bli ibland. Skogen, hästarna, sällskapet och ridglädjen blir så där bra som man önskar sig. Vilja som jag satt på var så pigg att det gav utslag i hennes huvud som hon gick och ruskade på det hela tiden vilket i och för sig inte är önskvärt. Jag är tacksam över att överskottsenergin kom ut där och inte i bakbenen för då hade jag inte suttit kvar. Jag provade att rida henne lite böjd rakt fram men det var alldeles för svårt idag. Några skänkelvikningar fick vi däremot till som var riktigt bra. Vilja tycker att det är svårt att böja på sin kropp så vi får öva mera på det. Sen har hon ju sin fysik lite emot sig. En kort och bred hals är inte alltid önskvärd när man ber hästarna att röra sig som en ballerina. Hon känner sig antagligen som mig när jag försöker mig på olika yogaövningar, klumpig och ständigt sökande efter balansen. Men trägen vinner och tillslut blir det nog både vackert och enkelt. Jag tror att filmen trots sin skakighet visar hur Vilja gärna går väldigt nära alla träd, vilket är vanligt när det gäller unghästar, de har inte greppat att ryttaren har ben som sticker ut eller ens att de ha egna kroppsdelar som kan ta i. Jag klarade denna tur utan skrapade knän iallafall.
Natalie vår nya stalltjej var med och satt på Sotis rygg. Det gick hur bra som helst idag också. Roligt tycker jag. Både hon och Sotis klarade terrängen galant. Ibland är det inte så enkelt att rida i skogen som man kan tro. Det skiljer sig en hel del mot för att rid på tex bana som är jämn och tillrättalagd. I ojämn terräng måste hästen få lite mer slack i tygeln så att den kan använda sin kropp och flytta sina ben så långt eller kort den behöver för att komma över pinnar, surhål och riset som ligger i vägen. Man måste också lita på sin häst att den sätter fötterna på rätt ställe och att den kan göra den bedömningen, att benen hamnar där de ska. Som människa och ryttare är det inte alltid så lätt att lite på någon annan men det är ett måste att lita på hästens förmåga och självbevarelsedrift. Natalie och Sotis klarade det galant tillsammans och det är huvudsaken.
