äventyr

Lite besviken är jag allt men jag har kommit till insikt om att det inte blir någon långritt i år. Åtminstone inget som liknar den från förra året. För det var alldeles fantastiskt makalöst! Anledningen till årets beslut är flera men främst så är det tidsbrist och otränade hästar som gör att vi avstår. Jag får nöja mig med några fjällturer på egna ben vilket är gott nog. Det väntar en veckas vandring i Ammarnäs och några dagsturer i slutet av sommaren. Det får bli årets fjälläventyr för min del och jag ser fram emot det också.

Sista dagen på fjolårets långritt ser ni ovan. Det var sjukt varmt och hästarna drack vatten i varenda göl som fanns. Inför sommarens tur hoppas jag på något svalare väder både för min skull och för hästarnas skull, det blir lite enklare då. Inte vill jag ha regn hela veckan heller, det vore absolut värsta tänkbara. Men lite svalt och torrt väder vore önskvärt. Jag har hört nånstans att allt man önskar skall man få men det är inte säkert att det kommer som man tänkt sig. Vi får väl se.

Årets äventyr börjar ta sin form. Än är allt löst och oklart gällande vägval men vi vet vilket område vi tänker rida i. Upp på ett fjäll blir det iallafall. Det är spännande och många funderingar hit och dit innan allt är klappat och klart. Vi tror att det blir en 5-7 dagars ritt vilket ju är halva tiden mot förra året. Det känns lagomt för att hinna trycka in lite andra semesteraktiviteter också. I år kommer vi däremot att rida några fler helgturer bara för att det är roligt. Dels här hemma i skogen och ett par svängar då vi åker iväg med finkan. Sällskap kommer det att vara med på några ritter och några gör vi på tu man hand. Det kan inte bli barmark fort nog känns det som. I och för sig behövs det inte vara helt snöfritt men som det är nu är det tungt att gå för hästarna och jag kommer att frysa om vi ska sova ute för jag har inte någon bra vintersovsäck. Första övernattningsturen ifjol gjorde vi sista helgen i maj och jag frös som en hund hela natten. Det ska inte vara en plåga att ta sig upp i sadeln efter en tältnatt för att man är stel som en pinne av köld då blir det inte kul. Jag längtar till årets äventyrsritter!

Det råder storm idag och jag har kojdag. Ibland tittar jag ut genom köksfönstret och funderar på om hästarna klarar sig bra. Varje gång ser jag dem stå tätt tillsammans med rumporna mot vinden och tuggar hö så jag antar att de har det okej ändå. Jag roar mig med att surfa runt och kolla priser på ridturer i vårt avlånga land. Man kan lugnt säga att det varierar både i innehåll och pris. Allt från en tusenlapp för ett par timmar till den absolut dyraste jag hittade för över 38 000 för en vecka. Hästar har jag, laga mat kan jag, ridvägar finns det, rövarhistorier kan jag och gillar folk gör jag. Behövs det mer för att kunna ta betalt? Funderar på att ge mig in i branschen faktiskt. Men nog om det för den här gången.

Denna morgon kändes passande för att börja den ”seriösa” planeringen av årets långritt. Det är ju inte lika mycket att fixa utrustningsmässigt i år. Allt är ju klart. En riktig funderare ska jag dock ta över färdkosten. Det finns en del att förbättra sen ifjol. Turen har samma tema som ifjol som var att rida hemifrån vår gård till fjälls. Ridning och hästar är inte bara ett transportmedel för att ta sig ut i skog och mark för oss utan är kanske den största delen av naturupplevelsen så det gäller att ha koll på läget.

Det gäller att ha koll på allemansrätten och även kolla med tex länsstyrelsen om man tänker ge sig in i olika typer av skyddsområden. Inte störa och förstöra är ju det som gäller som grundbult även för ryttare. Så därför har jag skickat lite mejl kors och tvärs för att be om tips på vägar och leder som kan vara lämpliga. Vi får väl se om det trillar in några svar under nästa vecka. Bara vi är lite klarare över sträckningen och om det är möjligt att genomföra så ska ni få besked. Faktiskt känns det mesta möjligt efter fjolårets tur. Jag tror inte att det blir lika många dagar den här gången men runt en vecka blir det nog. Jag tycker det känns fjuttigt med mindre och det tar några dagar att komma in i lunken.

Värsta tiden på året är det just nu och ett tag framöver. Varför kan det inte bara bli kallt och snö på en gång? Istället ska det slaska , gegga och vara så mörkt att inte ens värsting pannlampan räcker till. Nya bilder hit blir det ju inte tal om då jag inte är hemma i dagsljus men kanske kan det bli nåt i helgen? Däremot går det ju att drömma sig bort mellan varven.

Dagens inläggsbild är från äventyret vi gjorde i somras. Nånstans på toppen av Orrnäsfjäll precis när åskan börjar rulla in är bilden tagen. Vi hade tagit några minuters vila och delade på en påse oliver med hästarna. Vi var svettiga och trötta och det kändes vara evighetslångt till Storjola. Tankarna går såklart mot sommaren 2015 och vad vi ska hitta på då. Inte är det enkelt kan jag säga och det blir svårt att toppa den ritt vi gjorde. Fast jag tror att det lutar mot lågland och skog med utgångspunkt hemifrån. Vi kommer att vara friare tidsmässigt eftersom inga fölungar väntas nästa år. Det kan bli så att vi rider tidigare, kanske redan efter midsommar om det vill sig väl. Förra året började vi planeringen den här tiden men då hade vi så mycket mer att ordna med eftersom vi inte hade all utrustning och inte riktigt visste vad vi kunde förvänta oss. I år är det ju bara att tuta och köra för vi har ju allt som behövs och hästar som är inövade att stå på lina redan. Kanske väljer vi  andra hästar att rida på eller kanske tar vi med oss flera, vem vet, det är långt till sommaren än.

Så börjar drömmandet igen. Om nästa äventyr. Skog eller fjäll? Övernattningar? Hur blir vädret? Hur många ska med? Det är mycket att tänka på och långt till sommaren. Innan dess hinner vi rida dagslångt eller kvällskort många gånger.