besök – Tullingsås Hästgård

Före stormen

januari 6, 2018 by admin Leave a Comment

Det varnas för storm imorgon. Orkanstyrka i fjällen så det är tur vi inte bor på en fjälltopp. Men idag bjöds blå himmel, 12 grader kallt och de första solstrålarna på det här året. En perfekt hästdag med andra ord.

Svärmor hakade på och precis som vanligt styrde vi till skogs. Men innan vi kom dig var lägderna tvungna att pulsas igenom. Det är så mycket snö att ens fötter gör ett eget spår. Jag red Vilja och hon har inte varit med ut så många svängar så hon var lite för ivrig till en början och fick lite mjölksyrakänning strax. Den gick över så fort hon lugnat sig lite och försökte pricka in de tidigare hovspåren istället för att göra egna.

Harry var djärv nog att kliva av i djupsnön. Jag skulle aldrig ta mig upp i sadeln igen om jag var tvungen att kliva av….Med hjälp av Herkules så hade ju Harry banat väg genom skogen så det var tvunget att borsta bort snön. Skogen var magnifik, en nästintill svartvit värld på vår nivå medan trädtopparna glittrade i solen mot en ljusblå himmel.

Väl ute ur skogen igen sken solen och vi skrittade bygatan hemåt. Om det nu blir tokblåsen imorgon så var detta sista dagen med detta ljuvliga före. Lätt, kall och djup snö som är lätt att ta sig fram igenom men som visan säger annat väder, annat annat väder lär det bli till kvällen om solen i röda moln sig sänker.

Eftermiddagen ägnade vi till körhästarna. Fröjd fick gå i vinterskaklar runt ridplanen och avslutade på gårdsplanen. Han gick jättefint och belönades med en slev kraftfoder efter avselningen. Maks spändes för släden och fick dra oss västibyn fram och åter. Det är så himla mysigt att åka släde och Maks är en riktig klippa. Han gillar jobbet som körhäst och drog oss glatt trots tröga medar på släden. Sen att himlen bjuder på pastellkartans alla färger och renskinnen värmer en om benen gör ju inte saken sämre. Jag håller tummarna för att det blir en stillsam storm och att vi kommer ut med hästarna även imorgon för vi har några som behöver galoppera efter all denna snöpulsning.

Nyårsritt

januari 2, 2018 by admin Leave a Comment

Att ta tillfället i akt var precis vad vi gjorde idag. Snön låg djup och fluffig trots att den yrde runt oss. Om bara en dag eller två när gumman tö varit fram så är den här typen av ridning borta för i år. Vi skippade Ivanhoe på tvn och bjöd med grannjänterna på ridning istället.

Tacksamt nog hade ingen skoter hunnit med att köra vår vanliga ridväg. Det fanns en hel del snö att trampa ner för hästarna men den var ändå lätt så vi kunde trava en kort sträcka. All björk som böjt sig över stigen gjorde travsträckorna korta. Det gör ganska ont att bli piskad i ansiktet och värst är det ju för dem som rider bakom eftersom det blir sväng på riset när snön släpper. Apropå snön så red jag först och då får man ju all, jag menar all, snö över sig. Jag blev dyngsur av all snö som ramlat ner och tinat i sadeln. Det hjälper inte alls att man försöker sopa bort den hela tiden.

Det syns inte riktigt men snön räckte upp till stigbyglarna och hästarna fick jobba för att ta sig framåt där det var som djupast. Vi fick lov att vända på en av stigarna därför att björkarna var som en ogenomtränglig vägg framför oss. Vi får helt enkelt vänta med att gå där tills upplegan ramlat ner och träden återtagit sin höjd.

Herkules är nästan alltid den självklara täthästen och det märks knappt att han går i djupsnö, han bara gider igenom, stark som en oxe är han. Jag brukar ju inte rida honom så ofta just för att jag tycker att han är för stark och tung men i den här typen av ridning är han makalös. Det är knappt så han flåsar av jobbet.

Gimli provade att gå i täten men kroknade efter en kort sträcka. Det blev lite för jobbigt och svårt för honom att gå först men den sträcka han ledde gick kanonbra ändå. Det är så himla bra att unghästarna kan följa med och prova nytt utifrån vad de kan och mäktar med. Det blir så enkelt för dem då.

Sotis och Vilja är ju kunniga på snögång sen tidigare. Upplevelsen för ryttaren blir så mycket behagligare när hästarna lärt sig spåra, dvs sätta bakbenen i frambenens spår. Det blir så mycket lättare för dem att gå i snön om de gör så precis som det är i all annan ridning. Om vi fortsätter gå stigen och den inte blir trampad av skotrar eller andra djur kommer hästarna att fortsätta sätta hovarna i samma spår och det blir lättgått för dem trots mycket snö.

Som sagt gäller det att passa på när frän ridning erbjuds. Varje säsong har sin tjusning och i nyårstid brukar den här möjligheten ges, att pulsa i djup och lätt snö. 2014 såg vintern ut så här. Vilja var ganska nyligen inriden och befann sig i samma fas som Gimli gör idag. Nästa år kanske det är Gimlis tur att ha en gästande ryttare på sin rygg när vi ger oss ut på nyårsritt.

2015 låg snön också djup, fast då något tidigare, redan i november kunde vi rida bland snötyngda träd. Det är en härlig upplevelse att rida i en alldeles tyst och kall vinterskog som under eftermiddagarna tappar sin färg och blir svartvit men som på något märkligt sätt förvandlas till blå i kameran.

Därmed önskar jag en god fortsättning på det nya häståret!

Julhelgen

december 28, 2017 by admin 1 Comment

Julhelgen blev en enda lång hästhelg. Vi satt på hästryggen flera timmar under självaste julafton och gjorde nåt så vanligt som att snöpulsa runt byn innan vi avslutade med en lång galopp så snön sprutade. Hästarna var pigga och glada och vädret fantastiskt fint. Istället för Kalle Anka så blev det ytterligare en byrunda fast med unghästarna. Det är aldrig så stilla och tindrande som kl 15 på julafton. Det är en fröjd att få sitta på hästryggen och titta på alla ljus, marschaller och gnistrande granar, bra miljöträning blev det också. Efter att stallsysslorna avslutade vi dagen med en jättegod ojulig middag och julklappsöppning.

Juldagen satt jag också på hästryggen med sällskap av kusin och gu’barn. Sotis, Herkules och Vilja tog oss genom skogen förbi älg- och rådjursspår och genom snötyngda björkar. Himla härligt när man får huka sig för kvistarna och nacken fylls av snö…. brr. Med rosiga kinder och kalla om tår och fingrar kom vi tillbaks till stallet.

På annandan fick vi fint besök av mina gamla gymnasiekompisar. Gissa vad vi gjorde? Snöpulsa såklart. 5 hästar sadlades upp och ut i snön for vi. Det blev Gimlis premiärtur i så stort sällskap och han fixade det kalasbra. Ännu en häst inriden och som funkar bra i terrängen. Faktiskt så har vi ridit in alla på bilden, förutom Sotis som ju var insutten när hon kom till oss.

Det är så kul att vi hängt ihop så länge och att alla fortfarande håller på med häst och att vi tar oss tiden att träffas. Guld värt! Så nu tänker jag planera för en riktig långritt med detta gäng. Men det får bli till sommaren. Bara så att ni vet. 🙂

Kompisridning

november 11, 2017 by admin Leave a Comment

Det är 15 år sen sist sa hon och hoppade upp i sadeln. Sen bar det iväg över stock och sten i en snögnistrande skog.

Vi följde rådjursstigarna och kände solen värma i nacken fast det är mitten av november och den borde kyla. Hästarna klev med på säkra hovar genom skogen medan stigfinnaren inte var lika duktig.

Vi fick en fin lite äventyrlig runda i superväder och det blev en härlig start på helgen.

Allhelgona

november 5, 2017 by admin Leave a Comment

Ena helgen efter den andra susar iväg och det gjorde den här också. Idag kom snön samtidigt som sommarhagen plockades ner och storhästarna flyttade från sitt sommarparadis till vinterförvaringen. Åtminstone är det så jag föreställer mig att dom tänker om det hela. Det dröjer ett knappt halvår innan allt ska upp igen. I år har vi haft dem på bete i 7 månader vilket är rekord. Såklart att de fått lite stödfoder nu på slutet men ändå, vilken säsong.

Ett härligt gäng var på skogstur lördags. Det är roligt att kunna rida ut med både stora och små samtidigt. Vi red genom skogen över stock och sten och ett och annat surdike. Det blev en härlig tur.

Innan kvällen kom var Fröjd körd, Gimli riden och Ernst ompysslad. Det blev en bra hästdag i fin novembersol.

Miniryttare

augusti 8, 2017 by admin Leave a Comment

Vi har haft små besökare i stallet i veckan. Så klart blev det både hästskötsel och ridning. Russen är så tålmodiga och snälla och finner sig i det mesta nuförtiden. Det blev en kort ponnypromenad upp på byn innan regnskuren kom och vi fick duka fika på stallgången. Kul med besök!

Ett sommarregn

juli 13, 2017 by admin Leave a Comment

Vi var dyngsura av värsta regnskuren när vi skrittade sista biten hemåt i bredd. Det blev en ridtur som innehöll väder kan man säga.

Det började bra med uppehåll och lite sol för att övergå till blåst och regn precis när vi skulle korsa en stor och slyig kalyta. Tre ganska blöta ryttare och hästar kom till slut in i skydd av skogen och då blev vädret genast bättre såklart. Vi fick ändå en fin och lite äventyrlig kvällstur i vår jämtländska djungel.

Körponnyn

juni 30, 2017 by admin Leave a Comment

Knubben är en helt fantastisk liten ponny. Under vårvintern och fram till nu har han varit skolhäst i körning.

27 augusti 2007 skrev jag detta om Knubben i den blogg som då hette Russen på Brännlandet.

Knubben vill fortsätta vara en vild och fri liten häst. Igårkväll hakade vi på ett grimskaft för första gången och begärde några steg framåt innan vi slutade. Han skötte sig utmärkt och var inte lite stolt över sig själv. Om någon skulle ha sett honom in action för första gången idag så skulle ingen tro att ha överhuvudtaget sett en människa förrut. I tre, 3!!, timmar har han gått och jag gått, han har stannat, jag har stannat, han har gått, jag har gått osv. Vi har nog promenerat 700 varv runt stenröset ikväll innan han gav sig så att jag fick klappa lite på honom. Under dessa timmar så provade han att trava ifrån mig några gånger, gömma sig bland de andra några gånger och provade att kicka åt mig en gång

I oktober 2007 hade han selen på sig och det gick att leda honom…

Men då är då och nu är nu. På senast körträningen lärde han ut hur man drar fram ved med linor och domänsax. Det var inga stora och tunga stockar som drogs fram utan det var gamla torra från beteshagen som skulle rensas bort men ändå. Vitsen med det hela var ju för kusken att få lära sig och prova köra fram ved på ett enkelt sätt.

På 10 år har han gått från vildhäst till skolhäst i körning. Det trodde man ju inte den dag vi hämtade hem han och hans andra russkompisar. Men nu är vi där och det är fantastiskt roligt att ha en så fin ponny i hagen.

Världens bästa SnöYra

juni 5, 2017 by admin Leave a Comment

Det blev en fin runda i skogen häromdan, 4 ekipage var vi som knatade runt i skogen. Solen sipprade ner bland trädtopparna och faktiskt så kändes det som om att det blir sommar även i år.

Yra hade en ryttare i lämplig storlek som lotsade henne runt granarna. Dom var superduktiga båda två. Det är inte alltid lätt att hinna med storhästarna men tillsammans löste dom det galant genom att trava ikapp där det gick.

Tänk att den där lilla ponnyn är född hos oss och både är inriden och inkörd av oss. Såklart känns det ju extra roligt när hon sköter sig så fint med ständigt nya ryttare på ryggen. Jag gillar’na!

Fullt stall

mars 26, 2017 by admin Leave a Comment

Idag var stallgången verkligen full av barn i alla åldrar. Och två ponnysar förstås. Det gick åt lite tid till att utröna vem som var Yra och vem som var Knubben. Lösningen hittades till slut om man tittade under magen på dom. Vi är väldigt pedagogiska på den här gården….men nog om det russen blev klappade, borstade och flätade på alla håll och kanter. Att ponnypyssla var det enda som gick att göra då hela vår gårdsplan, väg och ridplan är en enda gemensam isgata som det dessutom rinner smältvatten över. Det har varit intressanta gångstilar på de som förflyttat sig mellan hagar, bilar och hus idag. Som tur är har ingen ramlat varken häst eller människa.

Gamla vänner

januari 16, 2017 by admin Leave a Comment

Vilken rolig ridtur det blev i lördags. Mina gamla fina gymnasiekompisar från Wången var på besök och naturligtvis tog vi en runda i skogen. Det är himla roligt att vi fortfarande träffas och har kontakten efter så många år och att alla fortfarande rider på ena eller andra sättet. Är man hästbiten så är man.

Det blev en stillsam tur eftersom Sotis ju ska ta det lugnt efter sin kolik tidigare i veckan. Jag är bara glad att jag redan kan sitta på henne. Det gick sakta som tusan och hon var trött men medan de andra fick pulsa ut i djupsnön så höll vi oss på den redan trampade stigen.

Vi var ute en knapp timme och det var fantastiskt fint i skogen. Inne bland träden där snön ligger tung är skenet ständigt gråblått men så närmar man sig en glänta och allt det grå förvandlas till silver av nyårets första solstrålar.

Allt som oftast drömmer man ju om att kunna genomföra de svåraste dressyrövningarna eller att segla över de högsta hindren mot guldmedaljer men faktum är att detta slår allt med hästlängder för min del.

Tangen Maks

december 26, 2016 by admin 2 Comments

Den som varit uppmärksam har kanske redan förstått att det kommit en ny häst till gården. Det brukar ju vara så i juletid av någon anledning. Den här gången rår vi (läs Harry) bara om ett baklår. Det tar sig som mordbrännaren sa. Johan är den som har ansvaret för Maks träning och tävling. Det känns fint tycker jag.

En finfin häst är det iallfall och han ska tävla i trav. Jag kan absolut ingenting om trav så jag tycker bara att han är fin än så länge. Klok och snäll är han också och det är för mig gott nog,

Han är inte så stor lillkillen och tur är väl det för min sadel sitter som en smäck på honom och jag i den. Jag har haft äran att jobba lite med honom några gånger och han är så vänlig och samarbetsvillig. Under vårt tredje pass tillsammans fick jag möjligheten att rida ut på honom. Han fick lite brått och tyckte att det var lite jobbigt att ta sig fram i skogen och snön så när de andra två skulle på galoppsvängen vände vi hemåt. Det är ju väsensskild träning att ha en klump på ryggen och gå i djupsnö istället för att dra en vagn på en bana. Hur som helst ser jag en fin blivande trailhäst i honom medan andra ser en fin travhäst. Tänk så olika det kan vara beroende på vilken ingångspunkt man har. Travhäst ska han få vara en tid framöver och det vore väl trevligt om han drog in till brödfödan motför de andra slöfockarna som går och gottar sig i hagen.

Han är inte helt olik Sotis och Herkules med sin svarta hårrem och vita tecken i pannan så han passar bra in i flocken.

En ridgäst var med på dagens ridtur och som vanligt fick Sotis ställa upp. Det verkade som att ridturen gick hem och hon for härifrån med ett leende på läpparna och det är viktigast.

Novemberritt

november 20, 2016 by admin Leave a Comment

Bloggen börjar ha några år på nacken och det medför ju att en del inlägg blir snarlika. Om den här typen av vinterritt finns säkerligen flera olika varianter med bilder av ungefär lika motiv. Men vet ni det är för att det är så himla häftigt och härligt att rida i skogen. Dessutom blir inläggen lik varandra för att vi gör ju ungefär samma sak varje dag på samma hästar. I min värld är det också häftigt och härligt att hitta vardagslyckan i det som återkommer. För vet ni, jag gillar mina stalldagar med hästar och skogsridning så därför handlar ju hela bloggen om det och inte så mycket annat.

Kajsa brukar för det mesta rida nån av russen men idag fick hon en större att rida. Jag red Vilja. Ut i skogen for vi. Granskogen var tung av snö och trots att vi red ungefär samma väg som igår så märktes det inte. Vi stötte nog i nya kvistar för jag hade mer snö i nacken idag än igår.

Det syns ju inte att vi gick samma stig igår, eller hur? Vilja tyckte att det var lite jobbigt till en början. Snön når ju en bit upp på benen ibland men annars är det drygt hovdjupt. I Olssons backe släppte vi på i galopp så snön bara sprutade om oss och då var hon minsann inte trött. Det är så himla häftig att sitta på min egen uppfödda häst och veta att hon är resultatet av alla mina val. Hon blev vad jag hoppades på. En ypperlig lite nordis. Det är så himla roligt!

Turen avslutades med en skrittrunda genom byn så att hästarna fick flåsa av sig medan vi tittade på novembersolen som skickade ut ett magiskt ljus över Tullsåsskogen och Vattudalen. Kommer man bara upp på hästryggen så blir en snötyngd skog lätt att ta sig igenom och man får ett annat perspektiv på den utsikt som bjuds från bygatan än vad man hade tidigare. Allt blir så mycket bättre till häst! 🙂

Snöpulsning

november 19, 2016 by admin Leave a Comment

Det här härliga gänget har jag delat förmiddagen med. Det blev den första snöpulsarsvängen för i år. Jobbigt för hästarna men himla rolig ridning.

Snön hängde tung från grenarna och den som föll gled längs hjälmen för att sluta innanför kragen och rinna i en långsam il neröver ryggen. Hua!

Efter att ha trampat den vanliga ridstigen avslutade vi med en galopp i Olssons backe. Trötta hästar och nöjda tjejer äntrade stallplan nån timme senare. Tänk att det ska vara så himla roligt att rida i skogen!

Ett par hundra meter hemifrån satt vi av, lossade sadelgjorden och gick sista biten. Det känns bra att kliva av så att hästarna får varva ner ordentligt och för egen skull så att man blir varm om tårna igen. Trots att man rider så blir det rätt kallt till slut eftersom man sitter stilla och får trädtopparnas snö i knät så fort man snuddar en kvist.

Yra ser ut som en kanonkula och hon verkar vara en sådan att rida också. Som det lät på Kajsa bjöd hon friskt hela långa galoppbacken. Hennes magomfång består till viss del av födointaget under nattens äventyr då hela hästgänget bröt sig ur sin hage och åt upp en halv rundbal i ett nafs. Så kan det vara att ha häst.

Med sällskap

november 13, 2016 by admin 1 Comment

Mor och doter följde med mig på en skogstur idag. Det var bitande kallt men så himla fint med alla frostnupna träd och spindeltrådar som hängde överallt.

och

Kajsa fick lov att sitta av och dra efter sadelgjorden då Yra visst drog in magen så att allt satt löst. Yra har fått så mycket vinterpäls och mer brukar det bli innan det är över igen.

Det blev en ganska lång skogsrunda så jag frös ordentligt innan vi var hemma igen. Hästar och ryttare var duktiga och det är roligt att ha sällskap i skogen.

Vi fick bli våra egna stigfinnare och några av oss letade sig riktigt långt in bland träden. Det var nästan så att de inte kom ut ur skogen igen.

Med frusna fingrar och tår men flera skratt senare klev vi in i stallet igen. Hästarna fick mineraler och leddes till hagen igen medan Harry monterade lampor på ridplanen så att våra mörka kvällar ska lysas upp. Det blir så himla bra så ni anar inte!

En annan kille som imponerar är Fröjden. Han är så vänlig och gullig till sättet. Nog för att han bara är lillkille än och kanske inte riktigt begripit allt så är det bara en ynka liten frusen eltråd mellan honom och Vilja när jag tar bilden på honom. Han bara hummar lite mjukt och tittar snällt på oss utan att vara det minsta lilla påflugen. Det är skönt att han är en lättsam hingst än så länge. Vi får se hur han är framemot våren men jag hoppas att han håller i det godmodiga sätt han har.

Söndag i september

september 25, 2016 by admin Leave a Comment

Vilken otroligt fin förmiddagstur jag och Suzanne gjorde idag. Solen sken och värmde ryggen så ingen jacka behövdes. Hästarna var lagom sega eller pigga (hur man nu vill se det) efter gårdagens galoppjobb. Vi styrde kosan ner mot skogen med tanken att öva på travövergångar och strosa mellan träden. Trots att det är slutet av september kunde vi räkna in både blåklocka, rödklöver och prästkragar blandat med höstlöv längs vägen.

För några veckor sedan började Suzanne att rida hos oss med målet att kunna rida ut i skog och mark. Idag var det andra gången hon just gjorde det och det gick ju superbra. Vi tränade en hel del på att hitta balans och följsamhet både i hästen och oss själva genom att rida en massa travövergångar eftersom nästa steg är att rida lite fortare än skritt.

Såklart traskade vi runt en del i skogen också. Jag vet att jag skriver det ofta men det är något av det bästa jag vet. Det är så himla bra med hästar för man kan bara vara här och nu med dem. Och det om något gör att batterierna inför den kommande kontorsveckan är laddade igen.

Sötstruten Fröjd har ont i foten. Han har varit tokhalt i ett par dar nu. Jag är inte så förvånad över det om man betänker hur gossarna lever rövare i hagen dagarna i ända. Han har nog trampat lite för hårt på en sten för det verkar vara en hovböld.

Harry har jobat Gimli har tömkörts och han är superduktig. Jag fick gå bredvid och skramla med draglinorna. Om inte allt för många pass till så drar han nog bildäcket. Det är så himla roligt att jobba med unghästarna. <3

Till häst med släkta

september 3, 2016 by admin Leave a Comment

Började helgen med en skogstur tillsammans med kusin Karro och Harry. Över stock och sten genom skogen for vi. Det var ett tag sen Karro red men det gick hur bra som helst och Sotis var snäll med henne.

Längs ytkanten har riset växt sig högt under sommaren. Löven har börjat gulna en aning men annars känns det fortfarande ganska somrigt. Vi såg mängder av väl mogna lingon och däremellan rödprickiga svampar.

På hemmaplan väntade småttingarna Viktor och Klara på att få rida. Såklart ställde russen upp på både lite borstning och travtävling över gårdsplan. Barna var jätteduktiga trots att stövlarna ramlade av, hjälmarna satt på trekvart och att det blev lite skumpigt i traven. Viktor gjorde en ofrivillig avglidning i sin livs första trav men var snabbt uppe på ryggen igen och sen gick det hur bra som helst.

Första gången som Klara var här och red var hon typ 3 äpplen hög och såg ut så här. Det dröjer nog inte länge förrens det finns en ponny i Mörran, eller hur Karro?

Efter några timmar i stallet var det fint att komma in till värsta fikabordet som mamma fixat. Tack för en rolig dag hela tjocka släkta. <3

Skogstur

juli 4, 2016 by admin Leave a Comment

Vädret var toppen och knappt ett blodsugande kryp i närheten så vi begav oss till skogs. En extra ryttare var med och hon fick sitta på Sotis trygga rygg.

Bland höga tallar, vindfällor och blåbärsris är skogsridningen som bäst. Det gäller bara att se upp med knäna åtminstone om man som jag satt på en yster Vilja som genade väldigt runt stammarna.

Att rida genom lövkorridoren tycker jag är roligt. Nu blev ju inte bilden särskilt bra men det växer al i mängder längs en sträcka på vår ridväg och den bildar en låg smal korridor där slyn böjer sig runt om en och man får djungelkänsla. Turen avslutades med en lång travsträcka genom skogen för att sen avslutas med en kort lägdgalopp.

Vår blyga lillkille har fått ett namn och heter numera Tapio efter att jag bett om namnförslag på fejjan.

Lite av varje

juni 5, 2016 by admin Leave a Comment

På onsdag åker den här sötstruten på hingstbete och blir borta hela sommaren. Han kommer att ha det bra där han ska vara och det kommer att göra gott att han får växa till sig lite bland jämnåriga. Det blir till att lägga all krut på honom under de närmsta dagarna för att befästa det vi påbörjat i träningen och hoppas på att han kommer ihåg det till hösten då han hämtas hem.

Ridgäster har det varit här idag också. Det blev en härlig skogsrunda där Sotis, Herkules och Vilja fick vara turhästar. På hemvägen möttes vi av russryttarna som var på väg ut med Knubben och Yra. PixEll kom sig också ut en sväng som handhäst. Den blev inte så lång eftersom hon fortfarande har känning av spiktrampet när underlaget blir knövligt och stenigt och hon då blir halt.

Första beteshästen har också anlänt, hon kom redan igår. Hon har fått några åthutningar men jag tycker mig se att hon börjar hitta sin plats i flocken. Under eftermiddagen var vi och hämtade hem några hedemorahönor och fikade årets första rabarberpaj så man kan säga att det har varit fullt ös hela dagen.

Besökare och pälsfällning

mars 31, 2016 by admin Leave a Comment

Pälsfällningen är här. Det kliar på dom allihopa och särskilt kliar det runt huvudet på Herkules. Han söker upp en och stoppar huvudet i ens famn för att bli kliad mellan ganascherna. Man behöver bara hålla upp handen så sköter han kliandet själv. PixEll blånitar på stallgången och står som ett ljus när hon ser att man håller i den taggiga svettskrapan. Sally skiljer sig ur mängden då hon blir håröm och stingslig och mest viftar argt med öronen när man skrapar av henne. Fåglarna har då massor att bygga sina bon av nu då hårtussarna flyger runt gårdsplanen.

Han blir bara bättre och bättre denna häst. Snyggare och snyggare. Han är stor nu, lika hög som Gimli men såklart mindre och lättare i kroppen än, han är ju bara två. Är han inte såld än, tänker du. Nä, inte än, kanske behåller vi honom ändå. Vi får se.

Tjejerna från Sundsvall har hälsat på guldklimparna. Det syntes på Knubben att han kände igen Linn. Roligt! Det blev en kort barbackatur för dem då det var isigt på sina ställen. Tack för titten!