Tänk så mycket man kan hinna med på en endaste helg. I lördags deltog vi tillsammans med Herkules och Gimli på Granngårdens vårmarknad. Det blev en superdag vädermässigt och det var mycket folk i farten. Våra hästar deltog som klapphästar för publiken och som demohästar för Harry som visade hovslageri.
Gimli var en stjärna! Han stod som ett ljus och hade tålamod för alla som ville klappa. Gimli var makalöst duktig för att vara bara 3 år och första gången på en så stor tillställning. Han stack vänligt fram huvudet till alla som ville klappa och imponeras av hans blåögon och snygga mustasch. Lite jobbigare blev det när han skulle vara skohäst. Det var lite trångt och han blev lite stressad av hammarslagen när Harry smidde skon. Knepigt egentligen då det var många tusen nya ljud för honom i övrigt. Vi hade både kalkoner, påfåglar, får och getter som närmsta grannar. Vi nöjde oss med att sko på framskor då han tydligt visade att det räckte så. Man ska lyssna på sina hästar och vi gjorde det den här gången.
Om söndagsmorgonen begav vi oss ut för årets första tur på sjöbotten. Det är så himla häftigt och något att längta efter eftersom det ju bara går att göra under några få veckor på våren. Två vitkindade gäss kom i vår väg och var strax upprörda av vår närvaro men de makade lite på sig och vi smög förbi utan att varken bli störda eller störande.
Jag och Vilja var leriga från topp till tå efter att ha travat från Grönön till Lillön i för henne knädjupt vatten. Det är så himla roligt och verkligen ett äventyr. Hoppas att ni kan få lite känsla av filmerna trots att dom blir guppiga och till viss del suddiga.
Ibland är avundsjuka av godo och för Harrys del blev det så att han också har byggt en egen trailsadel hos Oldtimer sadelmakeri. Jag gjorde ju min före jul och i helgen gjorde han sin klar och således var det dags för provritt. Och nog blev det det alltid. Det var meningen att vi bara skulle rida en kort sväng eftersom vi var bortbjudna på middag och ville duscha bort hästlukten innan det var dags att åka men precis som vanligt blev det lite längre än tänkt.
Ridturen var makalöst härlig med både tung och djup snö för hästarna att kämpa med och en eftermiddagssol som strilade ner mellan granarna på oss. Det var faktiskt första dagen som jag kände att den värmde i ryggen. En timme och drygt 5 km senare var vi tillbaka i stallet med hästar som skummade av svett på bringan. Bitvis låg snön så djup att Herkules doppade magen i den, såklart att det blir tokjobbigt för dem att ta sig fram då. Över kalytan låg snön hårt packad och under morgontimmarna hade vi varit där och åkt skidor på skaren tillsammans med hundarna.
Sadeln funkade finfint och satt som en smäck på Herkules rygg. Några mindre justeringar behövdes göras för Harrys bekvämlighet och det kommer att fixas till veckan sen är vi redo för stora äventyr igen.
22 juni 2014 var hon 9 dagar gammal och hade mycket spring i benen. I år fyller hon tre år och hon övar inför unghästbedömningen som går av stapeln i juni. Jag är så glad att jag filmat henne lite nu och då för det är så lätt att glömma hur mycket som hänt sen 13 juni 2014.
Tredje gången hon löshoppades var i augusti 2016.
Denna film är från när hon hoppades under julhelgen 2016.
Löshoppningen från igår 12 mars 2017. Hon har ju blivit både större och spänstigare men rörelsemönstret i bakutsparkarna sitter fortfaranade kvar som synes.
Vi rivstartade en grå 1 januari 2016 med pulkaåkning och grillkorv i Pessegårdsbacken. Det gav nog ton till resten av året för jag har frilufsat en hel del. Följ med i min årskrönika så får du se. Den är lång så koka kaffet först.
Vi startade upp inkörningsträffar för den som ville vara med. Det slutade med att det var mer folk än fä som behövde köras in så bara två av våra hästar med för inkörningens skull. Vilja kom till att dra skaklar och stod i vagn ett par gånger. Gimli var lite vild och omogen så för hans del slutade det med att inkörningen fick vänta och han kastrerades istället. Russen ställde upp som övningshästar för den som ville prova på körning.
FEBRUARI
Jag åkte på bussresa till den 163 marknaden i Röros. Helt fantastiskt mysigt och fint på alla vis. Det får bli ett mål för mig och Fröjd om 10 år sisådär, att köra forbondesläde till Röros.
Bobåkning bakom snälle Herkules var ju hur kul som helst. Det blev en hel del vurpor innan tekniken satt för hela ekipaget.
MARS
I mars hängde jag med en massa skönt kvinnfolk. Skidåkning blev det en hel del av.
Jag och Susanne tog semester en vanlig kontorsdag och genomförde ett skidäventyr längs Vattudalen. Vi åkte från Edsviken till Näsviken. Superhärlig dag som jag kommer att komma ihåg länge.
Med den här bruttan hängde jag på Roningstjärn och pimplade fisk och grillade korv. Det var några fler med också men dom fastnade inte på bild.
Hemma på mammas gata så delades fikabordet med lillOlle efter en tur med sparken på sjön. Sa jag att vi grillade korv och kokade kaffe?
Såklart red jag en del också. Men det gör jag ju varje månad.
APRIL
Lilla Oskar Fröjd kom hem. Jag köpte honom redan i januari men han var leveransklar först nu. En fin liten bruksnordishingst e. Opus blev min och ytterligare en dröm gick i uppfyllelse.
Ior och jag vandrade många timmar på Vattudalen i den första värmande vårsolen. Vi följde isen mot Muråsen och stannade nästan varenda gång vid lapptallarna och vilade. Såklart var fikasäcken med.
Fågelspaning vid Lillsjön både i och brevid fågeltornet roade oss. Sa jag att vi grillade korv och kokade kaffe också.
MAJ
Sandrevet i Russfjärden! Tänk så många fina ridtimmar vi fick där innan vårfloden fyllde sjön och revet försvann under vattenytan. Det gäller att passa på de få dagar det går att rida på sjöbotten.
Ridturerna runt Grönön hör till topp 10 av de bästa ridturerna under 2016.
Det gäller att passa på att vila när tillfälle ges. Några timmar i sadeln, något i magen och jag behöver inte så mycket mera. Friluftsliv på bästa tänkbara sätt.
Vi vilade oss igenom maj på alla tänkbara sätt utom en helg då vi deltog på Granngårdens vårmarknad. Herkules och Vilja följde oss dit och fick vara modeller för skoning av häst.
JUNI
En välskapt hingstunge e. Sibelius 1315 såg ljuset i början av juni. Efter många namnlösa veckor fick han till slut heta Tapio. Namnet kommer från finska National eposet Kalevala och är namnet på skogens kung. Fint va?
Alla hästar gick på sommarbete och några sommargästande beteshästar anlände. Totalt var det 17 hästar hos oss över sommaren. Det var fullt hus kan man säga.
Det blev några utflykter tillsammans med Susanne igen. Vi hann både upp på Munsfjällets topp och en sväng till Skuleskogens nationalpark samt Rotsidans naturreservat. Ljuvlig utsikt och trötta ben blev resultatet av våra vandringar.
Under midsommarhelgen åkte jag och mamma i en lövad roddbåt nerför Ströms Vattudal. Vi läste dikter av Beppe Wolgers, lyssnade på lommen, förfärades över fiskodlingen och träffade snälla och hjälpsamma människor längs vägen. Tur det!
JULI
I juli red vi mycket i sommarskogen. PixEll började sin skolning till ridhäst och vi gjorde flera löshoppningspass i ridhuset med henne under min semestermånad.
Tältningen i Stekenjokk uteblev då stormen hastigt kom över oss så vi styrde kosan hemåt igen.
AUGUSTI
Vi njöt av långa ridutflykter där packväskorna var ordentligt fyllda även i augusti. Sotis och Herkules var våra kamrater på färden. Sa jag att vi grillade korv och kokade kaffe?
Innan den sista sommarmånaden var över besökte vi Myhrbodarnas fäbodvall. Vi började också med sadeltämjning av PixEll och Gimli.
Fröjd åkte på sommarpremiering på Wången och vi kom därifrån med ett fint omdöme.
SEPTEMBER
Dessa gullungar var på ridlägerstimme och hade kul tillsammans med russen.
Jag hade fina vandringsdagar i Årefjällen vid ett par olika tillfällen. Det gäller att ta vara på allt det fina och lättillgängliga vi har i vårt närområde.
OKTOBER
Oktober var den månad då all ledig tid spenderades hemmavid. Hästarna gick fortfarande i sommarhagen och betessäsongen kändes rekordlång. Unghästarna gick med som handhästar på uteritterna och vi började ställa lite inför den kommande vintern.
NOVEMBER
Julia och Kajsa, våra medryttare, har ridit både russ och storhästar i ur och skur hela sommaren och fortsatte oförtrutet trots att snön och mörkret kom. Dagen innan snön kom blev ridplanen så gott som klar. Staket och topplager blir klart till våren.
Jag gjorde något som fick Harry att bli grön av avund. Jag spenderade två veckor i verkstaden hos Knut Karlsson Oldtimer sadelmakeri, och fick hjälp att sy mig en egen trailsadel modell pony express.
Yra och Knubben fick bana väg på ridplanen när snön föll i drivor. Annars red vi i snötyngd skog och åkte den första turen på skidor.
DECEMBER
En ny hobby (för vi har ju så få) kom till då Harry åkte på träningsläger i beridet bågskytte. En måltavla modell större placerades på ridplanen och skytteträning tog vid.
Tangen Maks och Johan flyttade in i stallet. Maks äger vi bara en liten del i och meningen är att han ska tävla trav så småningom. Dessutom passar min sadel på honom.
Julen kom och mellandagarna spenderades i ridhuset med löshoppningsträning för PixEll. Hushållet utökades med två nya hundar, en foxterrier och en foxhound hämtdes hem i mitten av december. Så förutom hästliv är det ett jädra hundliv också. Hur som helst är ett makalöst 2016 till ända och jag hoppas på att kommande år blir lika innehållsrikt som det gångna.
Nyårsafton är här och jag vill med en bild på Fröjd önska alla och en var ett riktigt Gott Nytt År!
Hon var lite trött idag unga fröken PixEll eller så är det så här hon borde vara för hon gjorde det hon skulle utan större krusiduller. En vält hörnstolpe blev det för hon råkade kliva på den. Det är ett pass kvar att hoppa innan hon får vila från det några veckor igen.
Det var ju fler med på löshoppningen och Aragon, Millas ponny, hoppar ju som en kanon. Han tycker verkligen det är roligt. Så ni får en filmsnutt på han med. Sen fastnade inte fler i kameran. Veronicas Danne som löshoppade för första gången tyckte att det var tokroligt och Johannas Cornelis är ju rutinerad så han bara susade över hindren.
Tack för en rolig dag alla som var där och alla som hjälpte till! Ingen nämnd och ingen glömd <3
Småttingarna har gjort fina framsteg idag. Oskar Fröjd har gått med full körutstyrsel och det har gått hur bra som helst. Till och med styrningen fungerar någorlunda. Tack Suzanne för hjälpen!
Gimli går så fint i tömkörningen nu. Han går dit Harry styr och löser trånga passager lätt som en plätt. Att gå genom en flaxande hönsflock bekommer honom inte heller. Tänk så fin han har blivit!
Med hjälp av Julia så fick han för första gången känna lite tryck i lokorna. Gimli löste det enkelt och drog henne lugnt och fint framåt när hon åkte på skorna bakom honom.
Tack Kajsa för fotandet och filmandet!
Sist men inte minst, tusen tack för svanstvättningen Milla! Nu hoppas jag att vårt lilla träsktroll håller sig ren länge länge!
Tittade på gamla youtubeklipp häromkvällen och tänk så mysigt det kan vara med vinter och snö ändå. Våra ridvägar växlar väldigt i utseende mellan årstiderna och trots att vi ofta rider samma vägar blir det inte tröttsamt. Lite längtar jag faktiskt till vintern och hoppas på att snön kommer före regnet så att vi slipper en geggig höst.
Men innan snön är här ska jag passa på att göra det här. Jag gillar att rida längs med sjön och allra helst i den. Hoppas att helgen blir fin för på kvällarna hinner man ju ingenting innan det har blivit mörkt.
I år kom sommaren den 21 maj i och med att hästarna gick ut på bete. Det är så himla härligt att öppna upp grindarna och se dem glada över de stora ytorna. Savanna har väntat i flera dagar, hon har vankat av och an vid ingången mot sommarbetet. Hon har sett vad som varit på gång i och med att stolparna började slås ned och tråden börjades dra så har hon väntat. Så ni kan gissa lyckan när 15 hekar sommarnöje öppnades upp. Som tur är kommer det ytterligare några hästar att spendera sommaren här. Våra kommer att få sällskap av ytterligare 5 hästar. 3 stora och 2 ponnysar kommer så det blir fullt hus. Roligt!
Dagen idag passade vi på att rida en fikatur. Det var så där lite lagom molnigt och soligt om vartannat. Vi hade sån himla tur att vi fick se havsörnarna två gånger, både på vägen ut och på hemvägen. Dom är maffiga! Lillsjön som fågelsjö har verkligen berikat vårt djurliv många gånger om. Igår när vi stängde beteshagen kändes det som om jag kunnat klappa tranorna som lyfte över mitt huvud liksom att hörselskydd hade behövts för kanadagässparets gapande över att Disel var med mig.
Vi red iallafall till Nystedtsbuan med en liten omväg över en annan buvall. Solen värmde och fåglarna sjöng så pass att vi somnade till en stund efter att termosen var tömd, hästarna också. Jag vaknade med ett ryck då Herkules stampade med sina bakben i ett försök att bli fri flygfän som bet. Han får jorden i gungning när han trampar om och det känns som om hans hovar är en decimeter ifrån en fastän det i verkligheten är många meter bort. I sakta mak red vi hemöver igen och dryga fyra timmar från start så var hästarna tillbaks i hagen. Vilken lycka det är att kunna leva livet på detta viset.
Alldeles strax väntar kvällens stalltjänst. Vi har fortfarande stallet fullt om nätterna fastän de flesta är på bete. Fölmärrarna får komma in varje kväll för att äta sitt kraftfoder och för att vi vill ha lite uppsyn över dem. Ungtupparna Fröjd och Gimli ska få stå inne på nättern nu nån vecka framöver. Det är mest för Fröjds skull så att han blir lite infångningsvan, lär sig stå uppbunden på stallgången och lite annan hantering. Han ska ju åka på hingstbete inom ett par veckor så han ska lasttränas och Gimli kan behöva lite allmän omvårdnad. Han ser lite ut som ett troll just nu men han är så fin och trevlig.
Vilken lycka det är att leva som vi gör. Såklart går det alltid att önska annat eller mer av något men på det stora hela menar jag. En regnig dag är bloggen en bank av roliga minnen att ösa ur. Bilder att titta på och vardagliga historier om ditt och datt. Ofta finns det någon form av höjdpunkt i varje månad som jag skrivit om. Hittills i maj tror ja inget slår ridningen runt öarna.
Det går nästan inte att säga vad som är bäst eller roligast av turerna vi gjort med gästryttare eller halvdagsturer vi gjort på tumanhand. Tänk bara att det går att rida så långt ut i en sjö på vårkanten, tänk att det ligger ett sandrev där som kan bjuda på så rolig ridning. Men nästan bäst är att jag är så mäkta glad över våra snälla, modiga och schyssta hästar som ställer upp på allt vi önskar av dem.
Jag uppskattar att rida ett par timmar för att sen stanna för rast. Sadla av, beta hästarna en stund, ligga och slappa i solen och titta på utsikten. Det är inte så himla noga om fikat är med men ett plus i kanten är det allt. Hästarna uppskattar det också i varierad grad. Att beta sjögräs och blåsa vattenbubblor tycker Sotis är bra mycket bättre rast än att stå fastknuten i ett träd.
Att rida hemåt i sakta mak, kanske galoppera längs vattenbrynet eller trava uppför sista backen innan nedvarvningen börjar är så innerligt ljuvligt att jag aldrig vill komma fram till stallet igen- just för stunden iallafall. Hästar är en del av meningen med mitt liv.
Idag var den ofrivilliga avsittningen nära, väldigt nära, så nära var det länge sen. Men vad kan man förvänta sig då det blåser halvstorm, träden knakar och snötyngda grenar släpper sin börda. Lägg på en galopp och bakutsparkarna var ett faktum. Sotis var ovanligt pigg och på. Roligt! Vilja var följsam och fin som handhäst även i galoppen. Roligt! Och Herkules var pigg och skötsam. Han tog sin uppgift som ledarhäst på allvar precis som vanligt. Roligt!
Efter att både ha ridit och åkt en långtur på skidor känns jag både mör och nöjd. Resten av kvällen blir det soffhäng förutom de vanliga kvällssysslorna hos hästarna. Det är skönt med lördagkväll. Namaste!
Körslingan som vi snöröjt på lägdan fungerar alldeles utmärkt att använda som tolkslinga. Det blir lite slirigt i kurvorna då de inte är doserade för högre gångart än skritt och trångt så vurporna kommer som trädda på ett snöre.
Jag är så där lagom lömjen efter att ha avslutat en helt ljuvlig hästdag med en timme på gymet. För att ta det från början så startade jag morgonen med utsläpp av hästar och egen frukost. Strax före 11 började inkörningsgruppen att trilla in. Vintervädret var på vår sida med både lagom antal minusgrader och solsken.
Jag glömde bort att ta kort under själva körningen. De enda som fastnade på bild var Harry och Gimli. Det blev ett nyttigt träningstillfälle för Gimli som inte gjort så mycket tillsammans med andra hästar mer än gått som handhäst. Han blev lite uppspelt och svårtstyrd så Harry fick leda runt honom ganska länge så att han började lyssna igen och sen gick det fint. Ekipagen tränade som sig bör på olika saker och det gick bra för allihopa. Roligt!
Som avslut på dagen gav jag och Harry oss ut på våra ädla springare för att busa i snön. Även om snön var ganska lätt blir det jobbigt för hästarna. Vi galopperade några vändor innan de fick en lång avskrittning för att få ner pulsen igen. Jag tror att vi tyckte det var lika roligt allihopa. Sen vill jag bara tala om att jag har en makalös häst som står så stilla att jag kan filma medan hennes dödspolare galopperar förbi. Jag säger det igen, Sotis är bäst!
Under helgerna har jag tittat på lite olika typer av filmer och klipp. Både dokumentärer, youtubeklipp och jag har mixat allt från klassisk dressyr till klipp om hästens biomekanik och brukskörning. Ibland önskar jag att jag var smalare i mitt hästintresse än en allätare. Jag menar att det vore väldigt enkelt om jag bara var intresserad av tex akademisk ridkonst eller spannkörning för då skulle jag nog bli duktigare och utveckla mina färdigheter i snabbare takt än vad jag gör nu. Men hur som helst tänkte jag dela med mig av två nöjesfilmer som jag hittade i nån av alla hästgrupper jag är med i på fejjan och båda är faktiskt norska.
En av dokumentärerna handlade om nordnorges häst Lynghästen eller Nordlandshästen som den heter här och det faktum att den räknas som utrotningshotad. Nu har jag ingen koll på när den spelades in men den känns ha några år på nacken. Se den kan du göra via denna länk; Lyckan är en nordlandshäst
Den andra dokumentären som ju också är också norsk heter For en neve kaffe . Det är en berättelse om en 500 km ritt genom den norska fjällvärlden till den svenska gränsen. Ritten genomfördes 1995 med hjälp av islandshästar och på den tiden var det nog fränt med cowboysarliv. Lite synd att det får så stor plats i en film där ridningen och miljön i sig hade räckt ihop mer än väl för att väcka intresse. Sen finns det en del annat jag blundar för gällande hästarna men som vanligt kan man ju inte få allt. Många egna minnen väcktes från den ritt jag och Harry gjorde när jag såg den. Fast vi red bara halva stäckningen och syftet med vår ritt var att köpa ett tennarband på husvagnsparkeringen i Stekenjokk och så gjordes också.
Som vanligt är mina små filmer skakiga och med dålig skärpa men det är inte så himla lätt att filma från hästryggen och inte när man själv ska försöka undvika ett ton snö i nacken. Jag hoppas att ni kan få lite känsla för hur det var iallafall. Jag kunde bara filma där det var någorlunda enkelt att kryssa mellan träden. Sista biten ut på bygatan var rent utav krånglig på grund av att småbjörkarna böjt sig rejält av snötyngden.
Sotis tyckte att det var lite jobbigt ett tag eftersom alla kvistar slog henne rakt över pannbenet dessutom fick hon lite extra fart av snön som slog ner i rumpan på henne. Tillslut kom hon på att det var enklare att hålla ett längre avstånd till Herkules och att det därmed blev en bättre tillvaro både för henne och mig.
Tittade man uppåt var det soligt och blå himmel medan det på vår nivå var på väg att bli eftermiddagsmörkt.
När vi väl kom ut ur skogen var Harry tvungen att kliva av för att skaka av sig snön. Jag klarade mig bättre i mina nya blanka täckbyxor som inte höll kvar den snö som rasade över mig och jag blev därmed inte särskilt blöt. Hästarna var snöiga från örspetsar till svanstipp men glada för det. Sotis var tvungen att pipa och busa lite på hemvägens travsträcka. Det är roligt när hästarna tycker det är roligt.
En magnifik solnedgång fick vi också se. Fast bilden här nedan är från strax efter lunch.
Gimli var ut på sin träningsrunda. Idag blev det lite longering med selen på och en kort springsväng rund gården brevid husse. Imorgon blir det nog tömkörning. Han är så himla snäll och medgörlig denna häst.
PixEll och Maja är båda lite halta och lytta. Det kan vara så att dom sparkat på varandra. Maja är tjock i en kota och upp mot skenan. Jag gissar på att hon fått en sensmäll. PixEll har ett litet infekterat sår mitt på skenan bak som gjort henne tjock i benen. Men med tvål och vatten, omslag och benlindor så ser båda två redan mycket bättre ut.
Både snö och minusgrader har äntligen kommit och vintern är ett faktum. Bilden är från förra julen eftersom inga nya har blivit tagna då jag inte ridit på länge igen eftersom min bihåleinflammation har tagit om igen. Idag har det varit en fin vinterdag och jag har mest tittat på den inifrån huset. Ett kort besök i hagarna för att klappa om djuren och en nypa frisk luft är den enda utomhusaktivitet jag gjort. Däremot skulle jag behöva rida snart för att trampa upp stigarna så att vi slipper att rida bygatan fram och tillbaka senare i vinter. Den enda nackdelen med mycket snö är just att ridmöjligheterna krymper avsevärt.
När man ligger inne och är sjuk hinner man ju slösurfa rätt mycket. Via Drangelska ridinstitutet på facebook hittade jag ett intressant youtubeklipp om hur den tvåtaktiga traven snart verkar vara ett minne blott. Det är rätt läskigt vad man kan göra med avel på väldigt kort tid och tyvärr nästan alltid på bekostnad av djurens hälsa. Sen hittade jag en artikel på Hippson som talade om att dagens moderna sporthästar (dressyrhästar) är för flyktbenägna och svåra att rida för att de har blivit känsligare i temperamentet än tidigare generationer. Vilken tur att jag bor på ett torp och inte står på en ridanläggning med ridhus eftersom den toleransträning som det tipsades om för dessa känsliga hästar är detsamma som mina hästar får stå ut med varje dag. Det innebar att stå uppbunden bland traktorer och motorsågar bland annat men å andra sidan är mina hästar skitdåliga på att hoppa banor och springa på fyrkantsspår så dom skulle behöva mer av den varan. Hur man än gör är rumpan bak.
Lägger in klippet om traven för jag tycker det är intressant.
Han växer så det knakar vår yngling. Gudomligt snäll och lite rufsig i frisyren är han. Hans tunna man beror på att hans hagkompis Herkules biter av honom håret när de har klistunder. Jag hoppas att det han har blir kvar nu när ytterligare en valack flyttar in om inte annat så växer det ju ut igen för viktigast är att lillkillen har kompisar och inte snygg frilla.
Det är knepigt att han inte är såld ännu men jag tror att det beror på att de flesta som är intresserad av honom bor i södra Sverige och tycker att det är långt att åka. Men på önskemål av några spekulanter så kommer jag att lägga ut några korta filmsnuttar av hans dagliga hantering. Har man långt att åka så kan ju en filmsnutt ge ett första intryck av honom. Idag är det från förmiddagens verkning. Han har stått inne på box hela natten och ätit sin frukost inne, normalt fodras han ute men pga några avgnagda stolpar (inte hans verk) blev morgonmålet inne. Han är ingen som hetsar upp sig i onödan som synes trots att han spenderat för många timmar inomhus senaste dygnet. Oborstad och lerig är han liksom att stallgången är osopad men så var det idag. Om någon funderar över krukorna så står de där på avtining för att sen bäras till källaren för vinterförvaring.
Trots regn och rusk blev det en sån där bra ridtur som det kan bli ibland. Skogen, hästarna, sällskapet och ridglädjen blir så där bra som man önskar sig. Vilja som jag satt på var så pigg att det gav utslag i hennes huvud som hon gick och ruskade på det hela tiden vilket i och för sig inte är önskvärt. Jag är tacksam över att överskottsenergin kom ut där och inte i bakbenen för då hade jag inte suttit kvar. Jag provade att rida henne lite böjd rakt fram men det var alldeles för svårt idag. Några skänkelvikningar fick vi däremot till som var riktigt bra. Vilja tycker att det är svårt att böja på sin kropp så vi får öva mera på det. Sen har hon ju sin fysik lite emot sig. En kort och bred hals är inte alltid önskvärd när man ber hästarna att röra sig som en ballerina. Hon känner sig antagligen som mig när jag försöker mig på olika yogaövningar, klumpig och ständigt sökande efter balansen. Men trägen vinner och tillslut blir det nog både vackert och enkelt. Jag tror att filmen trots sin skakighet visar hur Vilja gärna går väldigt nära alla träd, vilket är vanligt när det gäller unghästar, de har inte greppat att ryttaren har ben som sticker ut eller ens att de ha egna kroppsdelar som kan ta i. Jag klarade denna tur utan skrapade knän iallafall.
Natalie vår nya stalltjej var med och satt på Sotis rygg. Det gick hur bra som helst idag också. Roligt tycker jag. Både hon och Sotis klarade terrängen galant. Ibland är det inte så enkelt att rida i skogen som man kan tro. Det skiljer sig en hel del mot för att rid på tex bana som är jämn och tillrättalagd. I ojämn terräng måste hästen få lite mer slack i tygeln så att den kan använda sin kropp och flytta sina ben så långt eller kort den behöver för att komma över pinnar, surhål och riset som ligger i vägen. Man måste också lita på sin häst att den sätter fötterna på rätt ställe och att den kan göra den bedömningen, att benen hamnar där de ska. Som människa och ryttare är det inte alltid så lätt att lite på någon annan men det är ett måste att lita på hästens förmåga och självbevarelsedrift. Natalie och Sotis klarade det galant tillsammans och det är huvudsaken.
Gimli börjar vara riktigt duktig på att kliva in i transporten nu. Målet är att han ska komma fram lugnt och fint till sitt hingstbete om nån vecka sådär. Det går i stort sett att skicka in honom men jag följer med honom ända längst fram än så länge. Han tål att man lyfter baklämmen men vi har inte stängt helt bakom honom ännu utan skyndar långsamt. Han är en positiv och lätt häst att jobba med då han är både samarbetsvillig och eftertänksam och inte hetsar upp sig i onödan. Å tänka sig så är han till salu! Ring, skriv, skicka röksignaler eller nåt om du är intresserad av en jättefin tinkerhingst att forma själv som det så fint heter.
Annat är det med den unga damen PixEll. Hon kliver också in i transporten men inte utan att först gå rakt in i mellanväggen eller genom att försöka hoppa sig in så det gäller att vara med när det är hennes tur. Hon står lugnt och fint om än lite spänd när hon väl kommit in. Hon backar också av jättefint men har inte alls greppat det där med att skickas in utan följer helst hack i häl om hon får. Det är roligt att ha så olika raser och individer att träna med och det är otroligt utvecklande för mig att få träna tillsammans med dem.
