Så kan det gå när haspen inte är på. En oplanerad men supergullig valphög kom Ior ner med igår. Än råder lite ovisshet vem den lycklige fadern kan vara. Det står emellan 3 kandidater och inget har valt att träda fram ännu. Leveransklara är dom lagom till våren iallafall.
Började dagen med att kika på starten av Amundsen race på hembygdsgården. Det ser hur roligt ut som helst att köra hundspann. Men jag lovar att inte börja med det också.
Linnéa som också tittat på hundtävlingen kom och hjälpte oss med mockningen. Sen tog vi oss an Savanna och konstaterade att sommaren är på väg då hon börjat släppa all vinterpäls på en gång. En halv skottkärra fylldes med päls och de blev flätor i manen och pälsglans i svansen innan vi var klara. Naturligtvis blev det hästskjuts hem för Linnéas del.
Efter att hon var avlämnad hemma hos sig tog vi en sväng ut i skogen. Snön har sjunkit ihop rejält och det är bara självaste snöplogkanten som är lite krånglig att ta sig över. En härlig lördagsrunda. Vi var tänkt att köra russen också men det var så attans halt på vägen att det valdes bort idag. Nu blir det tomatsoppa och slappa i soffan innan kvällsfodring.
En snutt från kvällspromenaden i pannlampans sken tillsammans med Maja. Det var rena julstämningen med alla snötyngda träd och alla ljusslingor som ännu sitter uppe i lite överallt. Det blir så tyst av all snö, vi hörde inte ens bilarna på 45:an. Ensamma var vi också, inte ett endaste möte på hela vägen.
Ior, hon som är hälften gråhund och hälften rysk stövare ska vakta gården tillsammans med annat löst folk den här helgen eftersom vi ska på kalas. Nästan så långt söderut man kan komma i grannlandet ska vi, Birkeland ska besökas. Det ska bli hur kul som helst att åka iväg en sväng, vi gör ju så sällan det. På återseende i nästa vecka kära bloggläsare!
Har haft en bra och effektiv hemmadag med stallpyssel och djurskötsel. Passade jag på att skotta ut bädden hos hönsen när nu kallgraderna var på lämplig nivå och attans så glada de blev över nytt strö att sprätta runt i. Odågan Ior var kvick som en vessla och åt upp nästan hela dagens äggskörd medan jag körde kärra efter kärra på dygnhögen. Så fint som bara en hund kan hämtade hon ägg efter ägg under hönsen, bar ut dom och smaskade i sig. Jag får väl vara glad över att det är äggen hon fått smak på och inte höna.
Red Sotis en sväng och fick nästan lov att ducka för ett lågt flygande plan som strök över lägderna. Hon blev något brydd och tittade så att ögonen höll på att trilla ur skallen på henne, jag med för den delen. Ior, hon satte full fart efter planet och trodde nog att det skulle gå att springa i kapp. Vi såg hur hon gav upp nere vid Lillsjön och vände hemöver igen, tokiga hund.
Man kan inte annat än berömma Herkules för hans tålamod och vänlighet. Trots att odågan Ior hoppade runt och var allmänt störig så försökte han göra det han blev ombedd om. Hon hängde och slängde bak i svansen på han och det enda Herkules gjorde var att ställa sig utåt för att hålla ett öga på henne. Han håller sig till mottot man ska vara väldigt snäll när man är väldigt stor.
Egentligen borde det väl vara någon stämningsfull bild istället för äckliga kompresser och sårtvätt. Men ibland blir inte hästdagarna som man vill. Hela förmiddagen har gått åt till att leta nya sår och tvätta gamla. Jag tog i lite gällande tiden för jag och Mylta gick en sväng i tömmen också innan förmiddagen var slut, men i allafall heter orsaken till alla bensår Sotis. Hon är nämligen mycket bestämd, orädd och fisförnäm Grevinna som rör till ordningen i flocken och som ett brev på posten kom skadorna på dom två som är lägst i rang, Savanna och Maja. Jag som trodde att Herkules skulle tukta Sotis lite och sätta henne på plats men han bara står och tuggar rundbal med damerna är osams. Sicken kille.
Savanna har ett mindre sår på sidan av skenan sedan förra helgen som varar och är äckligt. Hon är inte halt och har inte varit det men det vill inte riktigt läka ihop så det behöver lite pyssel. På Maja rann det blod från strax ovan kronranden på ett bakben. Hon verkade inte så bekymrad men det behövdes ju också ses över. Broddsäsongen är som den är och skadorna är nära till när nya hästar ska sätta upp gränserna för vad som gäller i deras flock.
Bara för mysfaktorns skull får ni en bild på de här godingarna på väg hem från harjakt. Hästen är Rigel Lina som Harry hade på foder under ett drygt år och hunden är Skott.
Efter morgonsysslorna hos hästarna gick jag och Elvis en kort morgonpromenad. Lillsjön låg i dimmor och soluppgången var sådär magisk som bara soluppgångar kan vara. Dagen väntar inte på mig och jag har lite jag vill hinna i dagsljus bland annat ska Sotis och Vilja köras, dom andra har vintervila en vecka till. Dessutom har jag något att bestämma mig om innan helgen är slut och en ny utbildningsvecka tar vid.
Inget har blivit som tänkt hittills den här helgen kanske beror det på regnet som gör allt så kletigt och smetigt. Inte har jag satt ihop några russ och inte har jag kört Vilja. Dagen är ju inte slut än så det kan ju tänkas att det blir lite senare på eftermiddagen. Jag har helt enkelt pluggat och lagat mat istället för att greja med hästarna. Ett foderbord har i och för sig konstruerats och placerats i storhästarnas hage. Vi fortsätter att prova sätt att få till en enkel och ekonomisk utfodring som funkar för oss.
Lite luftombyte från matos och trycksvärta ska det bli då hundarna ska få en promenad. Våran nya Ior är en mycket påhittig ung fröken som lätt blir uttråkad och då börjar att möblera om här hemma, främst bland kläder och skor. Sen kan hon bära tidningar runt hela huset, flisa näverbitar ur vedkorgen och jaga katter upp och nerför trappen. Duktig hund det där.
Ut i julikylan gick vi, ner mot skogen och Tullsåsåa. Skott var den enda modiga som tog årets första dopp. Kalle gjorde likt sin vana trogen och slog dövörat till och försvann i blåbärsriset så hussen fick ge sig ut på skallgång medan jag och resten av hundarna plockade blommor och tittade på tistlar.
När Kalle var på plats igen tittade vi på en förfallen gård och önskade oss ett liknande hus fast med tak på. Jag tycker om den här modellen på hus som man kan gå runt i.
Just precis det här stället tycker jag ligger fint på öppen mark en bit in i skogkanten. Det är lite sorgligt att sådana här ställen inte längre är beboeliga och att det bara vittrar ner och försvinner. Det är bara de orangea liljorna som skvallrar om att det funnits annat än tistel och hundkex i närheten av huset, ingen rabarbertuva och inga vinbärsbuskar skymtade någonstans. Vi gick ett varv runt ägorna och sen letade vi oss hemåt för vi väntade roligt och fint besök.
