körning

Ernst har landat kan man väl säga. Han har läkt ihop efter kastreringen och går från klarhet till klarhet. Vi har jobbat på att kunna borsta honom över hela kroppen och att han ska ha sina ben stadigt på marken när vi tar i dem med händer och borstar. Det var bara häromkvällen som han kom på att det tricket lönade sig. Det är fränt när poletten trillar ner för unghästarna. Idag gick han flera steg framåt igen! Bakben som kunde lyftas utan fara för Harrys liv, sadel på ryggen för första gången och några vändor in och ut ur transporten. Hur kul är inte det!! Tålamod och träning i hästens takt lönar sig alltid.

En annan kille som var kanoners idag var Fröjd. Han tömkördes en vända och var aningens nonchalant då jag bedömde att han var redo för nästa steg. Inkörningsskaklarna hängdes på och Harry och jag gick på var sida om honom och hjälpdrog själv gick han som en gammhäst. Han ska få träna på samma sak imorgon med. Jag längtar redan.

Ernst verkar ha landat och börjar vara kommunikativ eller vad jag nu ska kalla det. Han vill vara med och träna och försöker vara till lags så gott han kan. Han har också växt flera centimeter sen han kom. Han är mycket högre bak än fram nu och har supersvårt  med var han börjar och slutar. Vi har börjat få till ett gemensamt språk och faktum är att han nu lyfter båda framhovarna fint och har därmed kunnat verkas. Bakhovarna tycker han är svårare så där tränar vi att lyfta med hjälp av rep än så länge.

Han har lärt sig att stå hyfsat lös och stilla på stallgången så idag blev dagen han fick lära sig stå uppbunden. I min värld ska hästarna kunna både ock.  Vi börjar alltid med att lära dem stå uppbunden på enkelt rep  innan de får sitta fast på var sida i grimman. Ernst var duktig så han fick göra både ock.

Han kom på ganska snabbt att det var enklast att stå stilla på mitten av stallgången i stället för att kämpa och gå emot repen hela tiden. Han knäpptes lös när han stod lugnt och avslappnat och hans pass avslutades med borstning av hela kroppen och en rejäl skopa kraftfoder därefter. Det är inte mycket till träning kan tyckas men för Ernst räcker det gott än så länge.

Den andra lillkillen var en stjärna under sitt pass. Han stod en lång stund på gången medan han blev borstad, selad och ett nytt träns passades in. Han har växt en hel del i sommar.Inte så mycket på höjden men väl på bredden.

Fröjd gick sitt vad jag tror var hans svåraste tömkörningspass. Hittills har vi alltid varit två när han körts men idag var jag själv. Det blir ju lite skillnad för honom att vara den som går först men utan större funderingar gick han dit jag styrde. Vi kryssade mellan vagnar och hönor förbi Harry som körde cirkelsåg och genom andra trånga passager. Han tvekade lite att gå förbi den tickande eltråden som låg på marken in på ridplanen samt när jag bad honom gå in och vända brevid vedhögen. När jag skriver tvekan så tänk dig ett par sekunders stillastående innan han gick fram för smackningen. På ridplanen fick han syn på alla andra hästar som går i den stora beteshagen och visst var han intresserad och ville titta åt deras håll men inte en gnäggning eller att han nonchalerade min vilja som kusk. Vi övade igångsättningar och ganska långa halter och han gjorde det superfint. Vilken häst jag har! Nästa gång ska vi gå på byn han och jag.