Mylta Modig
Nog kommer vi att sakna henne men nu är hon såld till en familj som tycker att hon är den bästa ponnyn i hela världen. Vi önskar lycka till och hoppas på att de får många fina och roliga år tillsammans!
mylta
Rolig post
Fotograf Mariana Zackrisson
Det kom ett mejl från Mariana med den finaste vinterbild på Mylta. Dom trivs fortfarande bra tillsammans och Mylta verkar inte ha den minsta lilla hemlängtan. Det berättas hur hon bossar runt bland storhästarna och sätter dom på plats när det inte passar, ridturer med lillhusse Joel och körsvängar med Mariana. Det är så roligt att det går bra och sån tur för Mylta att hon fick komma till en toppenfamilj!
Brev från Mylta
Hur glad som helst blev jag när det låg ett långt fint brev och flera bilder på Mylta och Lillhussen Joel i mejlboxen. Mariana hade skrivit så fint att jag klippte in en bit här nedanför för er att ta del av.
”Vill bara meddela att allt går jättebra för oss. Mylta är den coolaste hund, oj – jag menar häst!… som jag har varit i kontakt med. Hon gillar verkligen läget, vad som än händer och sker. Fantastiskt! Kan hända att vi begår avtalsbrott den dagen hon förväntas komma hem, för hur i hela friden ska vi kunna lämna tillbaka denna underbaring?! Haha, skämt å sido… Hon är kort sagt helt underbar! Joel älskar henne och hon älskar honom.
Igår, måndag, gav vi oss ut på premiärridturen. En runda på 6 km. Det blev mest skritt, men även inslag av trav. Till en början av ”misstag”, då Mylta kom lite på efterkälken och skulle trava ikapp mig. Jag trodde att Joel skulle bli rädd, men det blev han ju inte. Han ville springa mer.
Pojken sken som en sol under hela ridturen. Han klappade om Mylta flera gånger och talade om för henne vilken duktig och snäll ponny hon var. Sötnöt!”
Söndagsbilder
När vi tittade ut genom fönstret i morse så stod Mylta där i sin ensamhet. Hon är en egensinnig ponny som ibland tröttnar på sitt sällskap och helt sonika kliver ur hagen. Den här gången valde hon att bli sambo med Maja och Sally, kanske mest för att dom har en rundbal hon får vara med och dela på.
Maja har varit upprörd över att Herkules också spenderade tid i deras hage. Detta är typiska Maja-”moves” när något för henne ovanligt inträffar. Hon har bra balans i sina stegringar och dom ser ofta riktigt tjusiga ut.
Trettondagen
Finaste Fia! Hon knatar på och gör det hon ska. Det är rent sorgligt att vi bestämt oss för att sälja henne. Det kommer information under salufliken snart, just nu ligger det bara två bilder på henne där. Om någon är intresserad är det bara att höra av sig. Vi kan även tänka oss en tid med fodervärdsavtal.
Herkules blev min ridkamrat idag tillsammans med fyra andra ekipage. Förutom Harry så var Sonja, Elin och Emma med på var sina hästar i snöyran. Vi pulsade lägdorna eftersom det i stort sett bara är där det går att rida nu. Vägsträckorna blir så korta och tråkiga att hästarna tillslut lär sig var det ska trava och galoppera och det är ju inte alltid så bra.
Det var jättelänge sen jag satt på Herkules och han var superpigg. Han är inte alltid så rolig att rida när han är på det viset men skönt att han är sitt gamla jag igen efter krassligheten i förra veckan.
Sally var ivrig och het och trippade fram på flera spår innan hon kom till ro. Men det finns ju inget som botar så bra som snöpulsning då det är besvärligt att gå på flera spår i knähög snö. Benen kommer på plats och ryggen kommer upp av sig självt för det blir för jobbigt annars.
I stallet igen kan man ju konstatera som vanligt att Mylta är den som är i bäst kondition eller så är det för att hon inte hetsar upp sig i onödan över att snön går långt ovan hennes knän. Dessutom bär ju skoterspåren henne rätt bra. Medan de andra var varma och blöta och lämnades kvar inne för att torka var det bara att ställa ut henne i hagen.
Sista dagen på vår långledighet är till enda och nu börjar vardagen 2013.
Då och Nu
Mylta och Elvira har dejtat varandra för första gången sen Elvira flyttade hemifrån. Roligt att se hur väl de kände igen varandra. Elvira är tränad och blänkande medan Mylta fortfarande är en rufsig torparponny. Mylta skötte sig mycket bra på sitt första ridhusbesök och lektion i markarbete. Det är inte så lätt att förstå att man helt plötsligt ska hoppa över pinnar på marken när man inte gjort det förr.
Resultatet för Myltas del tycker jag var bra. Hon lärde sig trava över bommar idag! Snart är hon en hoppehäst också!
Lördag i ord
Sally och Maja har flyttat ihop i egen hage med egen rundbal. Dom trivdes tillsammans på en gång och har ju ungefär samma behov av mat och täcken så det blir superbra framöver vintern. Jag har sett hur Sally har stått med hög hals och spanat åt alla håll och kanter mellan snöbyarna, hon undrar nog vart hon hamnat.
Är man hästintresserad så finns det sällan något väder som stoppar ridning. Två flinka jänter gav sig ut i sidovindar och snöfall för att busrida russ på lägderna. Skrittsällskap till Vilja ställde dom också upp på och jag tror dom kommer tillbaka imorgon. Då ska jag haka på med Sotis. Hon blev longerad i lössnön på sitt pass och vi börjar veta var vi har varandra. Jag gillar henne verkligen.
En äckelbild på Viljas ben blir det också, men jag tycker det är ganska intressant att följa läkningen. Omläggning och tvättning idag och hon står fortfarande som ett ljus under behandlingen. Såret läker fint och hon har inte särskilt ont och är inte särskilt svullen. Som hon går nu och som hon tar ut steget så känns det som om senorna kan ha klarat sig ganska bra också. Vi fortsätter håller tummarna för att hon blir helt återställd. Imorgon tar vi upp tömkörningen med henne igen. Det går ju lika bra att skritta i tömmen ett pass som att bli runt ledd, dessutom får hon nåt att koncentrera sig på.
Äntligen fredag
Fredagkväll är nästan bästa stallkvällen. Man vet att det är en lugn lördagmorgon som väntar och tempot blir därmed nåt annat. Måste försöka få in samma känsla på vardagskvällarna också.
Så här långt trivs vi bra med vår nykomling. Hon har varit lite kinkig med maten det här första dygnet. Kraftfodret åker ner med rasande fart medan hon petar bland stråna i högivan. Men det reder sig nog innan helgen är över.
Ibland tycker jag faktiskt att Mylta är rätt lik en get. Kanske var det därför Sallys öron åkte bakåt vid första hälsningen fastän Mylta så frikostigt delade med sig av maten, vad vet jag liksom?
Och Vilja har inte det minsta lilla fel om man ska tro henne. För på kvällens promenad där hon hade till uppgift att visa Sally var alla hundar och andra hemskheter bor roade hon sig med att träna ballotader i stället. Riktigt fina var dom också, fast jag var lite rädd för landningen och då främst om mina fötter. Hon måste ha missat det veterinären sa om att ta det lugnt och gå sakta i minst tre veckor.
Sally brydde sig varken om hoppande hundar i snåren eller en studsande sjukling, hon knatade på och tyckte nog mest det var skönt att få röra på sig.
Knepig är snön också. Trots 14 grader kallt så klabbar det i barfotahovarna. Russen kom in med höga styltor under fötterna och det är ovanligt att man behöver knacka ur dom snö och is. Mystiskt snöfenomen.
Hästjumpa
Ryggymnastik går det väl att kalla det när två ryggar möts. Den ena som en stadig liggdyna och den andra sökandes balansen. Mylta står som en staty men vilar ibland ett bakben för att det ska vicka lite och bli extra svårt.
Att träna balansen är bra för alla ryttare men tyvärr gör jag det personligen för sällan och spänningar uppstår när något ska balanseras som inte kan slappna. Saga klarade alla övningar galant och hade inga problem med varken avslappning eller balans. Men jag tror att den lurigaste övningen var att lägga sig på mage och ta sig upp igen. En ponnyrygg kan kännas lite för rund och hal då.
(Untitled)
Mylta tog hand om Saga igår som red barbacka för första gången i hela sitt liv. Mysigast var nog att ligga raklång på hästryggen och vila huvudet på hästrumpan. Jag tror att det var en nöjd jänta som for hem med sina föräldrar efter att ha pysslat om hästen och fikat.
Själv förbereder jag mig på en helg i dressyren- och ridkonstens tecken. Det ska bli roligt att förkovra sig lite igen och prata häst timme ut och timme in. Harry håller ställningarna på hemmaplan och det är jag så glad och tacksam för!
Dressyr, selning och barbackaridning
Finaste Fia ställde upp som ridhäst för mig idag. Vädret var strålande så det blev ett pass dressyr på en av lägderna. Vi gjorde lite övergångar samt red på voltspåret. Jag kan bara säga att jag gillar att rida Fia jättemycket. Även om hon blir lite het och stressad stundtals så är hon så mjuk och fin i sitt sätt.
Vilja fick sig en promenad med selen på. Det går så otroligt snabbt och lätt med henne. Hon har selats med loker kanske 4-5 gånger och nu står hon som ett ljus och är helt avslappnad även när svanskappan ska på. Det är ju sånt som en del hästar kan tycka vara obehagligt rätt länge. Från att ha haft russens sele har hon nu bytt upp sig till att ha Fias och det är ju helt okej bara jag inte behöver byta till Herkules storlek. Snart, snart ska hon börja tömköras och det ska bli så himla roligt.
Kvällen har avslutats med två tjejer som ridit. Det blev en barbackasväng på två lyckliga russfröknar som njöt av uppmärksamheten och sen inte ville gå tillbaka till sin hage igen. Jag tror att dom behöver fler uppgifter här i livet. Det har ju varit lite torftigt för dom några veckor.
Tre ridna idag
Har ridit både Maja och Mylta idag. Maja fick ett dressyrpass på lägdan. Det var jättelänge sen vi gjorde något gymnastiskt och hon verkade tycka det var rätt roligt. Vi red mest övergångar och stora volter som ökades och minskades vartefter det passade.
Mylta red jag bara en barbackasväng i hagen. Det är ju så bra med så stora hagar som vi har, rider man längs staketet och lite sicksack på det så har det ju snabbt gått 30-40 minuter. Mylta var nog mest brydd när jag skulle kliva upp och parkerade henne på tvären över en gammal stock men hon stod så fint och väntade på att jag skulle komma upp så att vi kunde komma iväg. Med oss på färden var ju såklart hagkompisarna och Vilja blir det nog inga svårigheter att sitta upp på då hon gärna går nära och börjar fatta vad det betyder när man trycker till henne i sidan för att hon måste flytta sig. Yra var superavis och stod hela tiden ivägen och Knubben gör som vanligt och håller sig undan.
Herkules reds det också dressyr på fast med Harry på ryggen. Han, hästen alltså, var lite seg efter matfrossandet i nya hagen. Jag såg några fina galoppfattningar åt varje håll och hörde några uppmuntrande ord från hussen så jag antar att han var nöjd också.
En ny häst och loppisfynd
Harry och jag gjorde en utflykt längs Sinnenas väg idag. Det är rätt roligt att komma av sin egen gård och inspireras av andras. Vi kom iallafall hem med ett litet hörnskåp som skruvades upp i selkammar’n och fylldes med fikaporslin som ju sen tidigare är hämtat i vårt eget loppisförråd. Loppisfynd är ju bara toppen!
Medan vi var ute och roade oss var dom här tjejerna hästskötare på hemmaplan. Mylta och Yra var nyridna och nybadade från topp till tå när vi kom hem. Det blev en rejäl söndagsfika och lite hästsnack innan dom for hem.
Den nya hästen heter Grann och är en röd, ståtlig träherre som faktiskt ska bo på en hylla i köket och inte i stallet. Honom fann vi på Hurtiggården i Gåxsjö där vi stannade och fikade. Det fanns flera fina Jamtländare och det var jättesvårt att välja, lätt skulle jag vilja ha en av varje. På hemvägen stannade vi till på ytterligare en loppis och därifrån följde de blivande foderskoperna med som fick sin plats direkt i foderlådorna. Vi gillar att återanvända det som går, både i stallet och inne hos oss.
Men nästan bäst av allt på hela resan var att färgsättningen på stallet som vi stött och blött hela sommaren äntligen trillade på plats. De yttre färgerna på vårt stall kommer att bli rött, grönt och gult, snyggt som bara den.
Utmattande förberedelser
Pigg och glad spanar hon ut genom en gläntande boxdörr nyss inkommen från hagen. Är det trångt i stallet så får dessa fröknar dela box och det gör dom utan knussel. Efter att någon har borstat och sadlat undrar man om de överhuvudtaget kommer att kunna gå framåt. Yra blir så väldigt trött av att bli omskött. Mylta är inte sämre hon, sover tills någon drar i en tygel och vill ha med henne ut.
Så var det bestämt
Om det var vädret eller dagens ridpass som gjorde Yra så trött att hon la sig så fort hon kom in i boxen vet jag inte men det blir iallafall hon som får följa med Milla på ridläger. Jag hoppas att dom får riktigt roligt!
Medan Yra blev ompysslad övade jag på svansflätning på Mylta och tänka sig, jag kunde. Det är nog den bästa jag gjort för dom brukar bli riktigt fula och inte hålla ihop.
Provridning
Den planerade ponny som skulle följa med på ridläger blev sjuk. Så Milla har varit här och provridit för att låna med sig Yra eller Mylta istället. Efter dagens pass trodde hon sig veta vem som får åka med men vi får väl se vem det blir efter ridningen imorgon.
Mylta är ju lite coolare och mera riden. Yra lite ystrare och mindre riden. Men det skiljer ju ett år i ålder på fröknarna så det är väl som det ska vara.
