Första söndagen i oktober
Det har inte varit någon ovanlig dag mer än att det är första söndagen i oktober. Sanslöst fint höstväder lockar ju upp en på hästryggen för en tur i skogen. PixEll fick följa med som handhäst medan Sotis fick den vanliga äran att vara tryggheten. Fast helst av allt ville hon gå bakom PixEll, så det kan va ibland.
Det är så himla skönt och lyxigt att ha en häst som Sotis. Hon är så snäll och duktig trots att hon finner vissa saker besvärliga. PixEll var lite för närgången i galoppen och försökte trycka ut oss två i terrängen men med hjälp av Sotis så har PixEll nu lärt sig att flytta sig i sidled och att inte vara ett mottrycksdjur trots att det ligger i hennes natur. Tyvärr kunde jag inte filma i högre hastighet än skritt för det blir så mycket att hålla reda på så ni får nöja er med skritten nerför Olssons backe innan vi vände och galopperade upp.
Att gå i vildaste skogen är inga bekymmer för då följer hon fint på slack lina. Pixell tvekar hittills inte att gå över de krångligaste dikena eller de suraste hålen och det har jag Sotis hjälp att tacka för. Ibland blir det såklart nåt skutt men aldrig att hon inte törs och hänger i linan och det är otroligt tacknämligt inför när vi ska styra runt själva tycker jag.
Lite hur ridkänslan kommer att bli går det att få när hon kliver fram och går jämsides med Sotis. Hon känns inte så liten och pjäcklig längre. Hon känns bredare uppifrån än när man står brevid på marken då det mest ser ut att vara smala ben och långa öron på hennne. Lydig som tusan var hon vid gångartsbytena. Himla skönt att röstkommandona sitter för både start och stopp, just nu iallafall.
Efter ca 75 minuter äntrade tre nöjda flickor stallbacken och då hade vi hunnit med både landsvägsridning, ridning i obanad skog och på stig och dessutom i alla gångarter. Lyllos mig som har så fina hästar ! <3