Tullingsås Hästgård

häst-kär-lek

  • Bo i Jurtan
  • Hästarna
  • Hovslagning
  • Körning och ridning
  • Till Salu
häst-kär-lek

sotis

Höststorm och längtan ut

september 27, 2018 by admin Leave a Comment

Så börjas det. Höstens första storm passerade gården igår kväll och natt och tog med sig ett par träd i förbifarten. Ingen större skada skedd mer än en trasig hage och några hästar som därmed hamnade på fel ställe. Som tur är letar dom alltid hem sig och står och väntar på att bli infångade. Tacksamt må jag säga.

Helgen som kommer börjar förberedelser inför snöns ankomst. Hagarna ska fräschas upp eftersom vi har två filurer som hela tiden tror att det är grönare på den andra sidan staketet. Knubben tar sats och kryper under medan Vilja nog hoppar. Jag har sett henne göra det, den rackaren. Den ena tror jag dock är lättare att få bukt med än den andra. Knubben är helt enkelt Houdini och ibland är det bättre att ha ett kryphål för honom än att han tar med sig hela staketet och andra hästar på äventyr. Är man född fri så är man.

Körning då? Jorå. tackar som frågar. Det känns som om jag kör andras hästar mer än mina egna men det är också fint. Och jag lär mig massor! I ett försök att få tillbaka Sotis till sin forna glans så har jag börjat köra henne istället för att rida. Hon verkar tycka att det är kul och det tycker jag också.

 

 

Sen längtar jag ut. Ut i skogen. Ut på äventyr. Ut i timmar. Ut med hästarna. Ut för lust och lek. Själva längtan är beviset på att det vi längtar efter finns, sa Karen Blixen. Vilken tur tänker jag.

Längtar du också ut? Vill du följa med? Boka några timmar i skogen med oss och hästarna vettja.

Ring 072-2084621 Elin

 

 

 

 

 

Posted in: Uncategorized Tagged: knubben, sotis, stall

När allt går bra

juli 1, 2018 by admin Leave a Comment

Jag eller vi, jag och Harry, har haft och hållit på med hästar i många år nu. Vi har oftast legat på ett 10-tal egna hästar i olika åldrar och av olika raser till vardags. Sen tillkommer andras hästar som vi också har haft här i olika perioder. Det gör att vi har många timmar tillsammans med hästar antingen i stallet, sadeln eller i töm och det gör att erfarenhet och förtroende för våra hästar stärks och byggs på. Det förtroendet man byggt är bra att ha i prekära situationer då det gäller att båda parter lyssnar till varandra för att annat är farligt.

Alla dessa timmar vi spenderar med dessa djur gör ju också att det händer saker. Sjuka och skadade hästar hör ju till det tråkigaste oavsett orsaken till det. Det som vi i allra största grad försöker förutse och därmed undvika är olyckor pga bristande uppmärksamhet, att man tar saker för givet eller att hästen är dåligt förberedd för uppgiften.

Häromdagen hände en sak som hade kunnat sluta illa men som tur var gjorde det inte. Det går att skylla på hästen eller underlaget eller vad som helst men faktum var att det först och främst var mitt fel. På grund av att jag tog för givet att Sotis var uppmärksam. Dåligt förberedd för uppgiften var hon inte för vi har gjort detta hundratals- kanske tusentalsgånger tillsammans. Men jag tog för givet att hon uppfattade situationen och stöttade inte henne tillräckligt mycket utan åkte bara med.

Vad hände då?

Hon såg inte krondiket som Harry och Herkules precis klivit över framför oss. Istället hamnade hon med båda frambenen nere på dikesbotten och tappade balansen så att istället för att komma upp på andra sidan lade hon sig och kilade fast bakbenen och ena hasen. Och där låg hon fast.

Det tog ungefär en timme innan vi fick upp henne igen. Då hade både grannar, spännband och gemensamma krafter av både folk och häst varit lönlöst. Jag tror att med hjälp av spännbanden lyckades gubbarna rucka lite på hennes bakdel så att hon kom i ett bättre läge. I och med det orkade hon häva upp sig själv på frambenen och ta sig upp. Hon var då halt och hungrig. Hon är ju ändå ett kallblod… Efter några minuter var hältan bättre och jag sadlade på och vi promenerade hem. Dagen efter syntes inget alls av hältan. Vilken rackarns tur säger jag. Hon hade kunnat vara rejält skadad! Jag med för den delen som turligt nog inte hamnade under henne.

Det är inget nöje att sätta fast hästar. Sotis har suttit fast i ett dike förut. Den gången var det båda bakbenen nere i ett smalt krondike. Då var vi riktigt långt till skogs utan att kunna kalla på hjälp men vi fick upp henne oskadd pga av förtroende och lugn trots det besvärliga. Herkules har också suttit fast. Han klev ner sig på en myr och blev sittande ganska länge innan han kom upp och på fast mark av sig själv. Vi har haft tur, jättetur att inte hästarna blivit ordentligt skadade vid dessa tillfällen. Att de ska fastna i diken eller myrar är inget vi strävar efter men det kan hända när man rider off road. Det gäller att vara uppmärksam och att göra sin häst uppmärksam när svåra passager ska göras så att koncentrationen är på topp och man slipper hamna i trubbel. Jag vill gärna tro att all tung snöpulsning vi gör under vintern lär hästarna att inte få panik när det blir löst och de sjunker. De spar energi och kraft om både folk och fä kan hålla sig lugna och istället ta i när det behövs. Trots detta kommer inte jag att sluta rida i skogen eller oprövade vägar men denna dikesvurpa blev en påminnelse om att vara uppmärksam och stämma av med hästen om den är med eller inte. Med det hoppas jag att både ni och vi aldrig behöver sätta fast en häst igen.

God tur på era ridäventyr!

Posted in: Uncategorized Tagged: äventyr, herkules, sotis

Snösim

februari 10, 2018 by admin 2 Comments

Snön och vintern har tagit över vårt hästliv. Åtminstone känns det så. Vi får liksom bara anpassa oss och gilla läget och det gör vi ju. Hästarna börjar stånka lite när de ser att vi styr mot ännu en djupsnösväng. Vilja bara blåvägrade att kliva av vägen häromdagen när hon förstod vad som väntade igen. Jag förstår henne! Det är ju inte bara lite snöpulsning där snön når en bit ovanför kotorna längre utan det börjar närma sig snösim.

Efter att ha försökt rida galoppvägen så fick vi vända för att det låg en gigantisk snöhög i vägen och ge oss ut i djupan igen. Sotis var helt fantastisk som banade ny väg och Ernst märktes inte ens bak i repet fastän snön nådde upp till bogarna. Ingen av hästarna är särskilt små så fatta hur djupt det är.

Jag tycker ju att det är roligt att rida i snön men faktiskt börjar jag längta efter lite andra gångarter än snöskump nu. Tänk en lång galopp….

 

 

Posted in: Uncategorized Tagged: ernst, sotis

Före stormen

januari 6, 2018 by admin Leave a Comment

Det varnas för storm imorgon. Orkanstyrka i fjällen så det är tur vi inte bor på en fjälltopp. Men idag bjöds blå himmel, 12 grader kallt och de första solstrålarna på det här året. En perfekt hästdag med andra ord.

Svärmor hakade på och precis som vanligt styrde vi till skogs. Men innan vi kom dig var lägderna tvungna att pulsas igenom. Det är så mycket snö att ens fötter gör ett eget spår. Jag red Vilja och hon har inte varit med ut så många svängar så hon var lite för ivrig till en början och fick lite mjölksyrakänning strax. Den gick över så fort hon lugnat sig lite och försökte pricka in de tidigare hovspåren istället för att göra egna.

Harry var djärv nog att kliva av i djupsnön. Jag skulle aldrig ta mig upp i sadeln igen om jag var tvungen att kliva av….Med hjälp av Herkules så hade ju Harry banat väg genom skogen så det var tvunget att borsta bort snön. Skogen var magnifik, en nästintill svartvit värld på vår nivå medan trädtopparna glittrade i solen mot en ljusblå himmel.

Väl ute ur skogen igen sken solen och vi skrittade bygatan hemåt. Om det nu blir tokblåsen imorgon så var detta sista dagen med detta ljuvliga före. Lätt, kall och djup snö som är lätt att ta sig fram igenom men som visan säger annat väder, annat annat väder lär det bli till kvällen om solen i röda moln sig sänker.

Eftermiddagen ägnade vi till körhästarna. Fröjd fick gå i vinterskaklar runt ridplanen och avslutade på gårdsplanen. Han gick jättefint och belönades med en slev kraftfoder efter avselningen. Maks spändes för släden och fick dra oss västibyn fram och åter. Det är så himla mysigt att åka släde och Maks är en riktig klippa. Han gillar jobbet som körhäst och drog oss glatt trots tröga medar på släden. Sen att himlen bjuder på pastellkartans alla färger och renskinnen värmer en om benen gör ju inte saken sämre. Jag håller tummarna för att det blir en stillsam storm och att vi kommer ut med hästarna även imorgon för vi har några som behöver galoppera efter all denna snöpulsning.

 

Posted in: Uncategorized Tagged: besök, fröjd, herkules, körning, sotis, vilja

Nyårsritt

januari 2, 2018 by admin Leave a Comment

Att ta tillfället i akt var precis vad vi gjorde idag. Snön låg djup och fluffig trots att den yrde runt oss. Om bara en dag eller två när gumman tö varit fram så är den här typen av ridning borta för i år. Vi skippade Ivanhoe på tvn och bjöd med grannjänterna på ridning istället.

Tacksamt nog hade ingen skoter hunnit med att köra vår vanliga ridväg. Det fanns en hel del snö att trampa ner för hästarna men den var ändå lätt så vi kunde trava en kort sträcka. All björk som böjt sig över stigen gjorde travsträckorna korta. Det gör ganska ont att bli piskad i ansiktet och värst är det ju för dem som rider bakom eftersom det blir sväng på riset när snön släpper. Apropå snön så red jag först och då får man ju all, jag menar all, snö över sig. Jag blev dyngsur av all snö som ramlat ner och tinat i sadeln. Det hjälper inte alls att man försöker sopa bort den hela tiden.

Det syns inte riktigt men snön räckte upp till stigbyglarna och hästarna fick jobba för att ta sig framåt där det var som djupast. Vi fick lov att vända på en av stigarna därför att björkarna var som en ogenomtränglig vägg framför oss. Vi får helt enkelt vänta med att gå där tills upplegan ramlat ner och träden återtagit sin höjd.

Herkules är nästan alltid den självklara täthästen och det märks knappt att han går i djupsnö, han bara gider igenom, stark som en oxe är han. Jag brukar ju inte rida honom så ofta just för att jag tycker att han är för stark och tung men i den här typen av ridning är han makalös. Det är knappt så han flåsar av jobbet.

Gimli provade att gå i täten men kroknade efter en kort sträcka. Det blev lite för jobbigt och svårt för honom att gå först men den sträcka han ledde gick kanonbra ändå. Det är så himla bra att unghästarna kan följa med och prova nytt utifrån vad de kan och mäktar med. Det blir så enkelt för dem då.

Sotis och Vilja är ju kunniga på snögång sen tidigare. Upplevelsen för ryttaren blir så mycket behagligare när hästarna lärt sig spåra, dvs sätta bakbenen i frambenens spår. Det blir så mycket lättare för dem att gå i snön om de gör så precis som det är i all annan ridning. Om vi fortsätter gå stigen och den inte blir trampad av skotrar eller andra djur kommer hästarna att fortsätta sätta hovarna i samma spår och det blir lättgått för dem trots mycket snö.

Som sagt gäller det att passa på när frän ridning erbjuds. Varje säsong har sin tjusning och i nyårstid brukar den här möjligheten ges, att pulsa i djup och lätt snö. 2014 såg vintern ut så här. Vilja var ganska nyligen inriden och befann sig i samma fas som Gimli gör idag. Nästa år kanske det är Gimlis tur att ha en gästande ryttare på sin rygg när vi ger oss ut på nyårsritt.

2015 låg snön också djup, fast då något tidigare, redan i november kunde vi rida bland snötyngda träd. Det är en härlig upplevelse att rida i en alldeles tyst och kall vinterskog som under eftermiddagarna tappar sin färg och blir svartvit men som på något märkligt sätt förvandlas till blå i kameran.

Därmed önskar jag en god fortsättning på det nya häståret!

 

Posted in: Uncategorized Tagged: besök, gimli, herkules, sotis, unghästträning, vilja

Min häst Sotis

november 15, 2017 by admin 1 Comment

Den bästa ryggen och den bästa sadeln på den bästa hästen tar mig ut i becksvarta mörkret om kvällarna. Här och nu följer vi tillsammans pannlampans kägla på både kända och okända stigar. Trots att mörkret skymmer marken tar hon sig fram med långa mjuka steg. Jag märker aldrig av den stora stenen, stocken som korsar stigen eller att den ena hoven sjunker lite mer i mossan. Hon spänner till när isen på en frusen vattenpuss skärvar sig under henne tyngd. Jag hann precis släppa stigbygeln och flytta undan mitt ben när trädstammen strök nära, henne nuddar den inte ens vid men hon hinner snappa åt sig en liten kvist granbarr i förbifarten. Hon är snäll min häst och vi känner varandra väl, vi litar på varandra. Vi har många timmar tillsammans, hon bärandes på mig. <3

 

Posted in: Uncategorized Tagged: sotis

Kompisridning

november 11, 2017 by admin Leave a Comment

Det är 15 år sen sist sa hon och hoppade upp i sadeln. Sen bar det iväg över stock och sten i en snögnistrande skog.

Vi följde rådjursstigarna och kände solen värma i nacken fast det är mitten av  november och den borde kyla. Hästarna klev med på säkra hovar genom skogen medan stigfinnaren inte var lika duktig.

Vi fick en fin lite äventyrlig runda i superväder och det blev en härlig start på helgen.

Posted in: Uncategorized Tagged: besök, sotis, vilja

Ett sommarregn

juli 13, 2017 by admin Leave a Comment

Vi var dyngsura av värsta regnskuren när vi skrittade sista biten hemåt i bredd. Det blev en ridtur som innehöll väder kan man säga.

Det började bra med uppehåll och lite sol för att övergå till blåst och regn precis när vi skulle korsa en stor och slyig kalyta. Tre ganska blöta ryttare och hästar kom till slut in i skydd av skogen och då blev vädret genast bättre såklart. Vi fick ändå en fin och lite äventyrlig kvällstur i vår jämtländska djungel.

Posted in: Uncategorized Tagged: besök, herkules, sotis, vilja

Midsommarritt

juni 30, 2017 by admin Leave a Comment

Det blev långt in på sommaren innan vår första packtur blev av. Efter midsommarmiddag med familjen så sadlade vi hästarna för att rida till grannbyn. Sadelväskorna packades med sovsäck och hammockar och såklart även en chokladkaka.

Vi fick en magisk 3 timmars ritt genom Tullingsåsskogarna. Turen till Sannaflokälen är lättriden då det är fina skogsvägar hela sträckan. Kvällen var ljum och dikeskanterna överdådigt blommande. Inget vilt skådades förutom flertalet morkullor som sträckade över himlen.

Många tycker att det är tråkigt att rida i skogen och kanske framförallt att skritta långa sträckor. Jag kan också tycka så men försöker istället träna min sits eller prata om någon världslig händelse med Harry. Rider man i tysthet så blir det istället meditativt. Hästarnas lunk och andning är det enda som känns och hörs förutom sadelknarr och fågelkvitter. Meditativt är kanske fel ord att använda för om tankarna helt skulle släppa det som hände i nuet då skulle Sotis ta lite för mycket eget ansvar och bestämma sin egen väg vilket kan vara bra ibland men inte alltid. Ibland sjunger jag för henne, lite tyst så där.

Å sola å jola de rulla sina klot

för alla svåra öden som människan gå mot

kom i min famn du sköna du härliga på jord

jag vill din ära prisa i högt och sälla ord.

Så sjunger jag. Hon vickar lite på öronen och vår takt blir gemensam. Och helt plötsligt har man nått sin slutdestination.

Sent om sider, mitt i natten faktiskt, var vi i alla fall framme hos CB ranch. Vi blev kvar där över natten och fick låna bil och transport dagen efter för hemfärd då regnet fullkomligt öste ner. Tack för en trivsam vistelse Björn och Carina!

Posted in: Uncategorized Tagged: sotis, utflykt

Rida på sjöbotten

maj 29, 2017 by admin 4 Comments

Jag vet inte om det är så positivt att det är så lite vatten i Vattudalen men det ger oss möjlighet till unika och makalöst roliga ridupplevelser på sjöbotten. Vi gillar’t liksom hästarna.

Upplevelsen blir särskild då vi är vana att rida högt ovanför sjön och titta ut över den mot för att rida torrskodd i den.

Vi rider på sandrevet ända ut till Hästholmen och rundar den. Beroende på hur fort man vill rida väljer vi sida av Grönön. Den ena sidan bjuder på skritt nedanför stenkarmen och utsikt över Strömsundsbron. Den andra bjuder till galopp i sanden och skogsvy. Båda har sin tjusning

Det är så himla roligt att få den här variationen i ridningen. Hela vintern har vi traskat runt i skogen vilket också är fantastiskt. Men här, ute till sjöss, blir det på ett annat sätt. Vi upplever att hästarna också tycker det är roligt med omväxlingen. Sen är det ju himla kul att plaska runt i vattnet. Springer dom på med solen i ryggen så rider man i en kaskad av glitter och ser sjöbotten. Åt andra hållet får man lita på att hästarna ser var de sätter hovarna för det är som att rida på en spegel.

Hästglädjen går inte att ta miste på under ö-turen trots att en sten kan tros vara en blodtörstande sköldpadda och sjunktimret en orm när de ligger i vattenbrynet. Nuförtiden har vi ju otroligt rutinerade hästar som går fram på alla underlag men Herkules tycker fortfarande att det är lite läskigt när han sjunker över hovarna i geggan. Jag kan förstå honom för han har en tuff upplevelse av att gå ner sig i en myr när vi red till fjälls för några år sedan. Trots det gör han ändå det husse önskar.

Vackert så det förslår en stilla majkväll. Energikontot fylls till bredden och skapar en längtan ut igen och igen och igen. Klyschigt så det förslår men det gäller att ta till vara på den korta tid som detta erbjuds. Det går att rida ut än så länge. Vill du följa med? Ring.

Posted in: Uncategorized Tagged: äventyr, herkules, sotis

I nya sadeln

mars 19, 2017 by admin Leave a Comment

Ibland är avundsjuka av godo och för Harrys del blev det så att han också har byggt en egen trailsadel hos Oldtimer sadelmakeri. Jag gjorde ju min före jul och i helgen gjorde han sin klar och således var det dags för provritt. Och nog blev det det alltid. Det var meningen att vi bara skulle rida en kort sväng eftersom vi var bortbjudna på middag och ville duscha bort hästlukten innan det var dags att åka men precis som vanligt blev det lite längre än tänkt.

Ridturen var makalöst härlig med både tung och djup snö för hästarna att kämpa med och en eftermiddagssol som strilade ner mellan granarna på oss. Det var faktiskt första dagen som jag kände att den värmde i ryggen. En timme och drygt 5 km senare var vi tillbaka i stallet med hästar som skummade av svett på bringan. Bitvis låg snön så djup att Herkules doppade magen i den, såklart att det blir tokjobbigt för dem att ta sig fram då. Över kalytan låg snön hårt packad och under morgontimmarna hade vi varit där och åkt skidor på skaren tillsammans med hundarna.

Sadeln funkade finfint och satt som en smäck på Herkules rygg. Några mindre justeringar behövdes göras för Harrys bekvämlighet och det kommer att fixas till veckan sen är vi redo för stora äventyr igen.

 

Posted in: Uncategorized Tagged: film, herkules, sotis, utrustning

Sjuka hästar

januari 10, 2017 by admin 3 Comments

Tack och lov så har vi varit ganska förskonade från att ha sjuka hästar. Kolik är nog det värsta jag varit med om hittills. Jag måste ha haft tur för under alla mina år som hästägare har jag aldrig haft någon häst med kolik som krävt veterinärvård. Andra typer av skador har vi haft men inte detta och måtte det ta ytterligare 25 år innan det återkommer.

I söndags mitt i dan låg Sotis platt i hagen. Det kan hon väl göra emellanåt men det kändes fel i min maggrop och så var det också. Hon var rejält sjuk.

Eftersom vi bor i glesbygd så fanns närmsta veterinär att tillgå i Brunflo. Som tur var kunde hon åka på en gång men det tog ju ändå ett par timmar innan hon var på plats.  Under tiden började vi att gå med Sotis. Fram och tillbaka, runt runt på gårdsplanen. Det syntes att hon hade ordentligt ont och hon la sig ner om och om igen. Buken var uppdragen och vi kunde se kramperna komma och gå, hon svettades ordentligt och hade påverkad andning. En häst kan dö av kolik och jag trodde faktiskt att hon skulle göra det innan veterinären skulle hinna fram.

Till slut kom distriktsveterinären och då låg Sotis i sin box. En snabb undersökning och veterinärskan konstaterade att det var förstoppningskolik. Sotis fick smärtstillande och kramplösandeinjektion, vätskedropp i blodet och sondades med vatten och paraffinolja via en slang genom ena näsborren. Mellan behandlingarna fick hon gå runt gårdsplanen. Vi fick frågan om att åka till Strömsholms djursjukhus med henne annars var det till att promenera sig igenom natten om det behövdes. Veterinären kunde därmed inte göra mera och lämnade oss vid åtta på kvällen och natten blev vår att vaka. Att åka till djursjukhus var inte aktuellt för vår del. Sotis skulle inte behöva genomgå en plågsam och stressande resa på många långa timmar i en skakig transport då hon hade nog med att kunna gå och stå där hon befann sig. Hon hade nog ändå. Ibland får man vara beredd på att ta sådana beslut, att tänka går det så går det.

Jag spenderade natten i stallet och hade tagit med mig en bok som förströelse. Jag hann aldrig öppna den utan fick i stället gå och gå med Sotis. Vi gick några meter ibland några minuter innan hon la sig. Jag vet inte hur många gånger hon vek ihop benen i steget och la sig. Till slut tog jag ut en stol att sitta på för hon var nöjd och lugn bara av att stå vid stalldörren eller nere vid hagen med de andra mellan anfallen.  Jag ringde veterinären mitt i natten nån gång och sa att nu dör hon…men det  gjorde hon inte, tack och lov. Enligt min gåapp på mobilen så gick vi dryga 7 km mellan midnatt och 04.00. Vi har en väl trampad gårdsplan nu.

Måndagmorgon kom bästa Anna-Karin Eng ut och med hennes hjälp och höga servicenivå är Sotis på benen igen. Det tog 1,5 dygn med flera långa besök av henne, regelbundet dropp totalt 30 liter, 2 omgångar paraffinolja och vatten med sond, d-vitaminspruta och regelbunden kontroll av hjärta, tarmljud, temp, slemhinnor samt rektalundersökningar för att känna hur förstoppningen tedde sig. Och ytterligare en natts vak och promenerande för mig. Digert arbete vill jag lova men nu är hästen symptomfri och hon börjar vara sitt vanliga glupska jag. En tids rehabilitering, eller vad det nu kan kallas, återstår. Jag är så glad att det gick bra den här gången och jag hoppas också att det är den sista gången jag får uppleva kolik på någon av våra hästar.

 

Jag är väldigt glad att hon klarade sig igenom den här pärsen och jag är glad över att det finns duktiga fältveterinärer som kan lösa svåra saker utan en kliniks alla finesser. Sotis och jag har varit igenom så många äventyr tillsammans och detta var det värsta och sämsta så långt.

Varför blev hon sjuk då? Orsakerna är flera men ibland är inte halm det bästa fodermedlet om man har en glupsk häst som dessutom inte har druckit nog med vatten under köldknäppen som blev, för det var halm förstoppningen bestod av. Att jag sen inte motionerade henne som vanligt under dessa dagar är också en bidragande orsak.

 

Posted in: Uncategorized Tagged: sotis

Tangen Maks

december 26, 2016 by admin 2 Comments

Den som varit uppmärksam har kanske redan förstått att det kommit en ny häst till gården. Det brukar ju vara så i juletid av någon anledning. Den här gången rår vi (läs Harry) bara om ett baklår. Det tar sig som mordbrännaren sa.  Johan är den som har ansvaret för Maks träning och tävling. Det känns fint tycker jag.

En finfin häst är det iallfall och han ska tävla i trav. Jag kan absolut ingenting om trav så jag tycker bara att han är fin än så länge.  Klok och snäll är han också och det är för mig gott nog,

Han är inte så stor lillkillen och tur är väl det för min sadel sitter som en smäck på honom och jag i den.  Jag har haft äran att jobba lite med honom några gånger och han är så vänlig och samarbetsvillig. Under vårt tredje pass tillsammans  fick jag möjligheten att rida ut på honom. Han fick lite brått och tyckte att det var lite jobbigt att ta sig fram i skogen och snön så när de andra två skulle på galoppsvängen vände vi hemåt. Det är ju väsensskild träning att ha en klump på ryggen och gå i djupsnö istället för att dra en vagn på en bana. Hur som helst ser jag en fin blivande trailhäst i honom medan andra ser en fin travhäst. Tänk så olika det kan vara beroende på vilken ingångspunkt man har. Travhäst ska han få vara en tid framöver och det vore väl trevligt om han drog in till brödfödan motför de andra slöfockarna som går och gottar sig i hagen.

Han är inte helt olik Sotis och Herkules med sin svarta hårrem och vita tecken i pannan så han passar bra in i flocken.

En ridgäst var med på dagens ridtur och som vanligt fick Sotis ställa upp. Det verkade som att ridturen gick hem och hon for härifrån med ett leende på läpparna och det är viktigast.

Posted in: Uncategorized Tagged: besök, nykomling, sotis

Novemberritt

november 20, 2016 by admin Leave a Comment

granskogen

Bloggen börjar ha några år på nacken och det medför ju att en del inlägg blir snarlika. Om den här typen av vinterritt finns säkerligen flera olika varianter med bilder av ungefär lika motiv. Men vet ni det är för att det är så himla häftigt och härligt att rida i skogen. Dessutom blir inläggen lik varandra för att vi gör ju ungefär samma sak varje dag på samma hästar. I min värld är det också häftigt och härligt att hitta vardagslyckan i det som återkommer. För vet ni, jag gillar mina stalldagar med hästar och skogsridning så därför handlar ju hela bloggen om det och inte så mycket annat.

sotis

Kajsa brukar för det mesta rida nån av russen men idag fick hon en större att rida. Jag red Vilja. Ut i skogen for vi. Granskogen var tung av snö och trots att vi red ungefär samma väg som igår så märktes det inte. Vi stötte nog i nya kvistar för jag hade mer snö i nacken idag än igår.

viljas öron

Det syns ju inte att vi gick samma stig igår, eller hur? Vilja tyckte att det var lite jobbigt till en början. Snön når ju en bit upp på benen ibland men annars är det drygt hovdjupt. I Olssons backe släppte vi på i galopp så snön bara sprutade om oss och då var hon minsann inte trött. Det är så himla häftig att sitta på min egen uppfödda häst och veta att hon är resultatet av alla mina val. Hon blev vad jag hoppades på. En ypperlig lite nordis. Det är så himla roligt!

kajsa och sotis

Turen avslutades med en skrittrunda genom byn så att hästarna fick flåsa av sig medan vi tittade på novembersolen som skickade ut ett magiskt ljus över Tullsåsskogen och Vattudalen. Kommer man bara upp på hästryggen så blir en snötyngd skog lätt att ta sig igenom och man får ett annat perspektiv på den utsikt som bjuds från bygatan än vad man hade tidigare. Allt blir så mycket bättre till häst! 🙂

 

 

Posted in: Uncategorized Tagged: avel, besök, sotis, vilja

Snöpulsning

november 19, 2016 by admin Leave a Comment

sotis,julia, yra, kajsa, vilja

Det här härliga gänget har jag delat förmiddagen med. Det blev den första snöpulsarsvängen för i år. Jobbigt för hästarna men himla rolig ridning.

klockargårdsvägen

Snön hängde tung från grenarna och den som föll gled längs hjälmen för att sluta innanför kragen och rinna i en långsam il neröver ryggen. Hua!

sotis och yra

Efter att ha trampat den vanliga ridstigen avslutade vi  med en galopp i Olssons backe. Trötta hästar och nöjda tjejer äntrade stallplan nån timme senare. Tänk att det ska vara så himla roligt att rida i skogen!

vilja, sotis, julia

Ett par hundra meter hemifrån satt vi av, lossade sadelgjorden och gick sista biten. Det känns bra att kliva av så att hästarna får varva ner ordentligt och för egen skull så att man blir varm om tårna igen. Trots att man rider så blir det rätt kallt till slut eftersom man sitter stilla och får trädtopparnas snö i knät så fort man snuddar en kvist.
yra och kajsa

Yra ser ut som en kanonkula och hon verkar vara en sådan att rida också. Som det lät på Kajsa bjöd hon friskt hela långa galoppbacken. Hennes magomfång består till viss del av födointaget under nattens äventyr då hela hästgänget bröt sig ur sin hage och åt upp en halv rundbal i ett nafs. Så kan det vara att ha häst.

 

Posted in: Uncategorized Tagged: besök, sotis, vilja, yra

Med sällskap

november 13, 2016 by admin 1 Comment

sotis och suzanne, yra och kajsa

Mor och doter följde med mig på en skogstur idag. Det var bitande kallt men så himla fint med alla frostnupna träd och spindeltrådar som hängde överallt.

och

yra och kajsa

Kajsa fick lov att sitta av och dra efter sadelgjorden då Yra visst drog in magen så att allt satt löst. Yra har fått så mycket vinterpäls och mer brukar det bli innan det är över igen.

i skogen

Det blev en ganska lång skogsrunda så jag frös ordentligt innan vi var hemma igen. Hästar och ryttare var duktiga och det är roligt att ha sällskap i skogen.

yra och kajsa

Vi fick bli våra egna stigfinnare och några av oss letade sig riktigt långt in bland träden. Det var nästan så att de inte kom ut ur skogen igen.

Sotis och Suzanne

Med frusna fingrar och tår men flera skratt senare klev vi in i stallet igen. Hästarna fick mineraler och leddes till hagen igen medan Harry monterade lampor på ridplanen så att våra mörka kvällar ska lysas upp. Det blir så himla bra så ni anar inte!

ridplan

oskar fröjd

En annan kille som imponerar är Fröjden. Han är så vänlig och gullig till sättet. Nog för att han bara är lillkille än och kanske inte riktigt begripit allt så är det bara en ynka liten frusen eltråd mellan honom och Vilja när jag tar bilden på honom. Han bara hummar lite mjukt och tittar snällt på oss utan att vara det minsta lilla påflugen. Det är skönt att han är en lättsam hingst än så länge. Vi får se hur han är framemot våren men jag hoppas att han håller i det godmodiga sätt han har.

 

Posted in: Uncategorized Tagged: besök, fröjd, sotis, stall, yra

Friskvård

oktober 12, 2016 by admin Leave a Comment

savanna på bete

Passade på att nyttja min friskvårdstimme som jag har möjlighet att ta ut på jobbet varje vecka. Det är så himla skönt att få komma ut i dagsljus och inte i becksvarta mörkret som det blir på senhösten. Oftast försöker jag göra något icke hästrelaterat som friskvård men idag blev det både hästpromenad och ridning.

Promenad blev det därför att Sotis var allra längst bort i beteshagen och kom inte på inkallningen. Det går snabbt att gå dit eftersom jag kan krypa under tråden men vägen tillbaka får man gå runt helahalvahagen för att komma till grinden.

vilja och sotis

Vilja var väldans sugen på att få följa med ut och trängde sig emellan mig och Sotis hela tiden. Till slut fick hon gå där för att vi överhuvudtaget skulle ta oss framåt. Lite lej blev hon att hon inte fick följa med ut. Men nästa gång är det hennes tur. Sotis hade ju i uppdrag att vara draghäst till PixEll som fick följa med som handhäst.

Vi lunkade ut i eftermiddagsdimman och fick en magisk skrittrunda i skogen. Sotis brukar vara stensäker och inte vicka på öronen för så mycket men idag såg hon tomtar både här och där. Håller dom på att ställa inför vintern måntro? Hoppas att hon inte hann lära PixEll några hyss bara för hon hoppade med i blotta förskräckelsen och fattade ingenting när Sotis grisnitade och stirrade in i skogen med ögon stora som tefat och fladdrande nosvingar. Tack för den hjälpen liksom. Jag skulle nog ha tagit Vilja istället…

sotis

Det blev iallafall en timme på hästryggen och både Sotis och PixEll var nöjda att komma in i stallvärmen igen. Det var faktiskt första turen den här hösten som ytterligare en tröja hade behövts under jackan. Hästarna blev ompysslade och fick massage. PixEll var den som uppskattade det mest. Sotis var mest hungrig. När jag var klar i stallet med mockning, de andra hästarna och kvällsfodring då hade 5 timmar försvunnit i ett nafs inte undra på att det hunnit blivit mörkt ute. Strax efter 20.00 landade jag vid köksbordet och en tallrik med ägg och bacon. Det smakade fint kan jag säga. Nu är jag redo för söta drömmar om nya ridturer så godnatt på er kära bloggläsare <3

Posted in: Uncategorized Tagged: pix-ell, sotis, vilja

Första söndagen i oktober

oktober 2, 2016 by admin Leave a Comment

pixell

Det har inte varit någon ovanlig dag mer än att det är första söndagen i oktober. Sanslöst fint höstväder lockar ju upp en på hästryggen för en tur i skogen. PixEll fick följa med som handhäst medan Sotis fick den vanliga äran att vara tryggheten. Fast helst av allt ville hon gå bakom PixEll, så det kan va ibland.

 

Det är så himla skönt och lyxigt att ha en häst som Sotis. Hon är så snäll och duktig trots att hon finner vissa saker besvärliga. PixEll var lite för närgången i galoppen och försökte trycka ut oss två i terrängen men med hjälp av Sotis så har PixEll nu lärt sig att flytta sig i sidled och att inte vara ett mottrycksdjur trots att det ligger i hennes natur. Tyvärr kunde jag inte filma i högre hastighet än skritt för det blir så mycket att hålla reda på så ni får nöja er med skritten nerför Olssons backe innan vi vände och galopperade upp.

pixell och sotis rumpa

Att gå i vildaste skogen är inga bekymmer för då följer hon fint på slack lina. Pixell tvekar hittills inte att gå över de krångligaste dikena eller de suraste hålen och det har jag Sotis hjälp att tacka för. Ibland blir det såklart nåt skutt men aldrig att hon inte törs och hänger i linan och det är otroligt tacknämligt inför när vi ska styra runt själva tycker jag.

sotis och pixell

Lite hur ridkänslan kommer att bli går det att få när hon kliver fram och går jämsides med Sotis. Hon känns inte så liten och pjäcklig längre. Hon känns bredare uppifrån än när man står brevid på marken då det mest ser ut att vara smala ben och långa öron på hennne. Lydig som tusan var hon vid gångartsbytena. Himla skönt att röstkommandona sitter för både start och stopp, just nu iallafall.

sotis och pixell

Efter ca 75 minuter äntrade tre nöjda flickor stallbacken och då hade vi hunnit med både landsvägsridning, ridning i obanad skog och på stig och dessutom i alla gångarter. Lyllos mig som har så fina hästar ! <3

Posted in: Uncategorized Tagged: pix-ell, sotis, unghästträning

Söndag i september

september 25, 2016 by admin Leave a Comment

Vilken otroligt fin förmiddagstur jag och Suzanne gjorde idag. Solen sken och värmde ryggen så ingen jacka behövdes. Hästarna var lagom sega eller pigga (hur man nu vill se det) efter gårdagens galoppjobb. Vi styrde kosan ner mot skogen med tanken att öva på travövergångar och strosa mellan träden. Trots att det är slutet av september kunde vi räkna in både blåklocka, rödklöver och prästkragar blandat med höstlöv längs vägen.

suzanne och sotis

 

För några veckor sedan började Suzanne att rida hos oss med målet att kunna rida ut i skog och mark. Idag var det andra gången hon just gjorde det och det gick ju superbra. Vi tränade en hel del på att hitta balans och följsamhet både i hästen och oss själva genom att rida en massa travövergångar eftersom nästa steg är att rida lite fortare än skritt.

suzanne och sotis

Såklart traskade vi runt en del i skogen också. Jag vet att jag skriver det ofta men det är något av det bästa jag vet. Det är så himla bra med hästar för man kan bara vara här och nu med dem. Och det om något gör att batterierna inför den kommande kontorsveckan är laddade igen.

Gimli och Fröjd

Sötstruten Fröjd har ont i foten. Han har varit tokhalt i ett par dar nu. Jag är inte så förvånad över det om man betänker hur gossarna lever rövare i hagen dagarna i ända. Han har nog trampat lite för hårt på en sten för det verkar vara en hovböld.

Harry har jobat Gimli har tömkörts och han är superduktig. Jag fick gå bredvid och skramla med draglinorna. Om inte allt för många pass till så drar han nog bildäcket. Det är så himla roligt att jobba med unghästarna. <3

Posted in: Uncategorized Tagged: besök, fröjd, gimli, sotis

Galopptur

september 24, 2016 by admin Leave a Comment

julia och sotis

Julia lånade Sotis och slog följe med mig för en skogsrunda med galoppinslag. Vi började med att kliva runt i skogen. Det är så himla härligt, jag älskar att rida bland mjuk mossa och gulnande löv.

Julia och Sotis

Julia var stigfinnare i snårskogen och vi tog oss fram mellan kvistar som strök hjälmen och trädstammar som hotade ge oss blåmärken på knäskålarna. Hästarna var som vanligt oberörda av omgivningen och knatade på som de alltid gör. Jag försökte rida lite volter och sidvärtsrörelser där vi fick plats men Herkules tyckte att det var en högst onödig sak och ville hellre gå sin egen väg.

herkules

Tillslut så var vi vid galoppbacken. Höstsolen skymtade bakom moln och grantoppar medan vi skrittade neröver backen. Herkules visste vad som väntade och så snart vi vände uppåt igen rullade han över i galopp. Han är rätt mäktig att sitta på när han trycker ifrån i tretakt. Manen fladdrar och man hör hans järnskor slå mot underlagt, ibland träffas en sten, ibland en rot ,men mest slår hovarna ner i den mjuka gräsvägen och man hör bara hans andetag och utrustningens skrammel när han trycker ifrån. Två vändor gjorde vi, skritt ner så de fick flåsa ur sig mjölksyran innan vi bad om frisk galopp uppför igen. Samma bjudning i andra vändan men Sotis tröttade av innan hon var helt uppe. Efter avskrittningen väntades en dusch med kallvattenslangen innan de båda släpptes ut i hagen igen.

julia och sotis

Posted in: Uncategorized Tagged: herkules, sotis
1 2 3 4 5 6 7 Nästa »

Taggar

ar avel besök ernst fia film friluftsliv fröjd gimli gris herkules hund höns jox juniper jurta knubben körning maja mat mylta nykomling pix-ell sally savanna sotis stall tapio unghästträning utflykt utrustning vilja yra äventyr

Blogroll

  • gamla häst-kär-lek
  • russen på brännlandet & herkules

Copyright © 2019 Tullingsås Hästgård.

Family WordPress Theme by themehall.com