Den dagliga visiteringen sker mest i hagen den här tiden på året. Stallet behövs inte eftersom det är varmt och hästarna är nöjda med att vara på betet. Fast om man ser till min klädsel så är det ju inte så varmt men det vet väl all som bor på dessa breddgrader.
Medan vi åt middag stod Herkules och Sotis uppknutna på linan under nån timme och väntade på kvällens tur. Det blev en skrittrunda längs lägdorna och ner till skjutbanan. Fläckvis är det is under snön och det känns farligt att rida men Sotis och Herkules reder sig bra ändå. Lite synd är det för det är ju perfekt snödjup att rida i. Vi skulle ta oss fram obehindrat om det inte var för det isiga under. Vi fick vara med om en fin solnedgång i orange och blått, som gjord för skärtorsdagkvällens flygturer.
Sally skrapades av nästan all vinterpäls. Hon har varit håröm och irriterad i flera veckor men idag verkade det som allt lossnade på en gång. PixEll släpper också ordentligt men har långt kvar innan någon sommarkostym syns. Maja njöt i fulla drag av sin behandling och stod som ett ljus utan att så mycket som vicka på öronen under borstningen. Det måste klia nåt förskräckligt av att byta päls. Mina armbågar känner av all borstning och ömmar i vissa rörelser så måtte det snart vara slut på fällningen så skötseln återgår till det normala.
PixEll fick ett kort pass med utsäckning. Jag tog det vita fårskinnet istället för det röda schabraket vi använt tidigare. Usch och fy så läskigt sa hon och spände sig så benen skakade. Visserligen var hon påhejad av sin mor som stod på gången och fladdrade med näsborrarna så jag säckade ut henne också vilket tog 7 sekunder när hon fattade vad det var. Det slutade iallafall med att PixEll accepterade fårskinnet och bar runt på det innan det blev dags för kvällsgivan. Duktig lillhäst.
Dagen jag längtat så länge efter blev äntligen av. En hel dag utomhus i soligt men blåsigt väder. Jag började morgonen med att gå en sväng runt Lillsjön med Disel som sällskap. Det var så himla härligt och välbehövligt att få lite syre i lungorna efter en låång arbetsvecka inomhus.
Disel hängde även med när Sotis och Fia fick sina motionspass. Det fanns en fläck avtinad lägda där det faktiskt gick att trava så jag passade på. Båda damerna var glada över att få röra kroppen i en gångart högre än skritt och frustade förnöjsamt efter en stund. Båda var lite kantiga och stela i rörelserna men det beror nog på det urdåliga underlaget som varit en längre tid. Hästarna spänner sig i hagen och de spänner sig när vi är ute pga att det är både knöligt och isigt och det är inte mycket jag kan göra nåt åt.
Efter flera timmar ute i blåsten däckade Disel tillslut på stallgången. Hans val av plats var jag inte så glad över men är man stallhund så är man. Det var garanterat mjukt och varmt att bädda ner sig i hästhåret.
En annan rolig händelse var att få introducera 3-åriga Finhas och hans mamma i hästarnas värld. Han sa inte ett ord under den timme de var hos oss och han gick omkring med stora ögon och haksläpp hela tiden. En sak var då säker och det var att han trivdes på Sotis varma rygg.
Det blir en sån där film igen. Jag vet inte hur man klipper och klistrar så här är det alltid direkt och oredigerat vid filmvisning. Jag tänkte att det kunde vara roligt att se utvecklingen på Viljas packhästträning så jag tänkte filma det lite nu och då, när jag kommer ihåg. Ni kanske funderar över varför det alltid är Herkules och Harry som drar runt på henne men det är för att jag vill filma och ta lite bilder och de passar bra framför kameran.
Hemkommen efter jobbet blev det en snabb middag och för att komma ut i skogen innan det blev mörkt. Tre hästar plockades in, två sadlades medan den tredje fick nöja sig med grimma och rep som utrustning. Vi måste ju träna den blivande packhästen…Tittade lite bakåt i bloggen och Vilja har ju faktiskt gått med en del som handhäst i sina ungdomsdagar. Så egentligen kan hon det ju redan, att gå som handhäst alltså. Det vi nu ska göra är att renodla hjälperna och kommandona för henne som blivande packhäst. Utan att veta vad som är bra för en packhäst att kunna så känns det bra om hon begriper lite röstkommandon för att stanna, backa, svänga, gå långsamt osv. I körningen är det ju lika så det borde inte bli några större bekymmer. Turen gick bra och vi kom hem med svettiga hästar trots att vi bara skrittade. Jag tycker lite synd om dem med sina tjocka vinterpälsar och att det bara är nån minusgrad ute. På stigen vi rider får de ibland pulsa med snö upp till framknäna och det är lite jobbigt nu när det också är skare att kliva igenom. Men vi får hästar som är obrydd för det mesta, dom bara knatar på dit vi styr.
Vargavintern har försvunnit tror jag. Svetten lackade efter kvällens stalltjänst i de vanliga vinterkläderna. Det milda fina vädret gör att hästarna har börjat släppa vinterpälsen. Gruvsam period med hårfällning och lera som väntar nu. Fast å andra sidan börjar det kännas lättare att gå ut om kvällarna. Men nog är det roligare ridning i pudersnö och kallgrader än på blankis i plusgrader. Två fina markarbetespass har det blivit i den ljumma februarikvällen. Fia som brukar vara kassaskåpsstel i höger varv tycker jag jobbade jättefint idag. Hon fick träna på att lyfta sin ytterbog en aning mot öppna. Hon gjorde det fint i nåt steg innan hon föll tillbaka i sina gamla vanor. Men som allt annat så ger träning färdighet. Hennes trav blev lugn och fin med lång och avslappnad hals mot slutet, hon som annars har lätt för att bara takta och vara spänd. Jag var jättenöjd med henne och hon kändes också nöjd och det tycker jag är ett gott resultat, avslappning och förnöjsamhet.
Andra hästen ut blev Sotis. Jag valde att jobba henne i repgrimma istället för i kapsonen. På henne märks det väl vilken betydelse användandet av kapsonen har för att få henne att arbeta korrektare med sin kropp. Med repgrimman blir det lätt att hon ställer sig utåt och blir obalanserad i voltarbetet. Men liksom för Fia är väl det också träning. Sotis gjorde ett sämre travarbete än Fia om man ska jämföra de två och hon genade i halterna. Istället för att stanna på voltspåret vände hon upp likt join-up men jag kanske ger den signalen bara för att jag använder mig av reprimman. Jag tänker inte analysera det utan bara konstatera att så blev det den här gången. Jag lär mig otroligt mycket av att göra lika övningar med olika hästar. En annan sak är att det är bra att variera utrustning för då märker jag ofta vad som behövs träna mera på. Vi avslutade med några i mitt tycke fina skrittpiruetter. Eller början till dem iallafall, det saknas ju bättre samling för att de ska vara satta och centrerade. Det blev en fin kväll i stallet.
Det här måste vara den bästa vintern för ridning vi någonsin haft. Det är snart februari och vi rider i stort sett överallt. Det går till och med rätt enkelt att ta sig över snöplogkanterna eller så är våra hästar bara jätteduktiga på det. De liksom kasar sig igenom och helt plötsligt är man igenom och över. Igårkväll pulsade jag och Sotis över lägdorna i pannlampesken. Det går att släcka lampan när man kommit ifrån gårdsplanen och låta månsken och stjärnljus får leda vägen istället. Det är supermysigt!
En av dagens ridgäster tog chansen att låta Herkules sträcka ut i lössnön. Det ser otroligt roligt och mäktigt ut när han plöjer fram så snön sprutar. Oftast galopperar jag ju en egen häst intill så det är sällan jag får se på avstånd hur det ser ut eftersom man ju har fullt upp att hålla styr på sin egen häst. Så är det bara. Det gäller dock att hålla koll på var skoterspåren är för det kan lätt bli en vurpa om man korsar ett som blivit hårt. Hästar måste vara den optimala naturupplevelsen!
Dagen då ljuset återvände! Så kändes det faktiskt och i flödande solljus har vi haft en kanondag tillsammans med hästarna. Ett vintervitt landskap bjöd på snöpulsning. Otroligt nog så var det otrampat av skotrar men desto fler spår av djur. Vi kunde se skutten efter vår egen hund Greta som spanat av närmaste omgivningen runt gården liksom tramp avrådjur, älg och räv. Massvis med råtthål var det också på sina ställen.
Höjdpunkten var galoppen längs lägdorna i puderlätt snö tillsammans med favvisarna i stallet. Det är kul när man känner trycket i hästen och att framåtbjudningen bara finns där och ligger och lurar på att den ska släppas fram. Lättar lite i handen samtidigt som skänkeln ber om galopp och sen bär det av. Mer behövs inte. Snön yr och man känner hästen ta några glädjeskutt innan motståndet i snön korrigerar hennes ben och gör att hon måste lägga kraft och muskelstyrka bakom stegen. Sotis orkade knappa 500 meter innan hon började sacka men jag förstår henne det var ju både uppför och snö jäms med framknäna. Efter galoppen frustade hon nöjt och svetten kröp fram på hennes hals innan vi stod i stallet igen. Det är precis för dessa dagar och denna typ av ridning som gör allt stalljobb värt trots att jag ibland önskar att jag inte ägde en endaste häst.
Framöver eftermiddagen fick vi en sån där makalös solnedgång igen. Mamma brukar säga att det är mycket himmel hos oss och så blir det när man bor i en sluttning. Mycket himmel. Jag stannade ute nästan ända till mörkret kom igen. En sparktur med Ior blev det också. Vi tog svängen igenom byn och därifrån är det en helt annan himlavy. Men fin är den också. Ior sitter på snöre eller i egen hundgård eftersom hon löper just nu. Fast jag tror inte hon sörjer att slippa de andra några dar. Dessutom är hon rolig att gå ut med själv och hon är en fena på att dra sparken. Fort går det och stark är hon. Bra avelstik är hon också har det visat sig. Vi har kontakt med flera av valparna ur hennes två kullar och alla verkar jaga bra och har nöjda ägare. Halvstövare e grejen!
När man rider i kritvit pudersnö som täcker hela världen är det svårt att förstå att bilderna man sen laddar upp från kameran är blå? Men så är det trots alla finurliga inställningar min kamera har och den bestämda uppfattning jag har om att snön var vit. Men som allt annat är vi väl lurade och rider egentligen ständigt i en blå värld. Men strunt i färgen på världen ridningen är det viktiga.
Vi fick finfint sällskap idag då grannarna hakade på efter ett sms. Sotis och Vilja valdes ut till dem att rida på. Vi pulsade en lång runda i skogen och avslutade med en galopp på hemvägen. Alla hästar skötte sig toppenfint utom min som var vild och bockade och studsade sig fram lycklig över att få hänga på gänget. Maja heter hon. Jag är glad över att vi faktiskt pulsat nån kilometer innan galoppen annars har jag aldrig suttit kvar på hennes rygg.
Där ute bland träden pratade vi faktiskt om de fina i att få vara med om så vit snö (blå?). Det finns inga gula fläckar, inga gråbruna snöplogkanter, inga avgasfläckar utan bara vit och lätt snö. Och ljudet som dämpas av snön gör att det känns som man är i en annan värld. Inte en skoter, inte en fågel, inget hördes mer än våra egna andetag. När vi var tysta vill säga….det är roligt att rida med sällskap ju. Nu är det bara att passa på att ta för sig av den magiska värld som bjuds för inom några dagar kommer säkert tön och då blir det tunggått och då är det en annan typ av ridning det bjuds.
Hur ljuvlig snön är när man längtat efter den så ställer den till en del arbete också. Eftersom våra hästar går på lösdrift och bara kommer in i stallet i bland så blir det alltid extra jobb om det vräkt ner snö. Sotis och alla andra med henne såg ut så här på julaftons kväll. För att det överhuvudtaget ska gå att sadla på så måste de som ska ridas gå in på avfrostning och upptorkning. Istapparna klirrar i manar och svansar och över ryggen ligger ett istäcke som det inte går att lägga en sadel på. Ibland försöker jag skrapa av isen med taggiga sidan på svettskrapan men oftast blir hästarna sura för att det luggas. I vårt stall tar det 12 timmar för dem att tina av och återfå sin forna glans i vinterpälsarna så lagom till nattningen på juldagen var alla torra igen.
Ni får en sån där liten töntig film idag också. Den är från min och Sotis tur på juldagen. En helt magisk tur i en isande kall och snötyngd skog.
Jättekallt och jättesnöigt! Snön nådde knädjupt på hästbenen men var puderlätt så det var lätt för dem att gå. Sotis och jag gjorde första svängen och trampade upp stigarna. Det var alldeles tyst och stilla i skogen. Träden är så fulla av snö att man gör allt som går för att slippa snudda vid dem för det känns som om man skulle dränkas om en gran fick för sig att släppa snön. Andra timmen fick jag sällskap av Harry på Herkules medan jag tog Vilja. Den ridningen bjöd både på snöpulsning och galopp så mungiporna gick från öra till öra och kinderna fick frostrosor. De e roligt! Hoppas kallgraderna håller i sig och att det inte börjar blåsa så att vi får njuta av denna typ av ridturer några veckor iallafall.
En dag före det egentliga vintersolståndet gav vi oss ut i en skog med frostiga grenar och solstrålar som sipprade ner genom grenverket. Kylan bet lite i tårna och snön singlade ner i nacken när vi duckade för kvist som böjde sig över stigen. Vilken lycka det är att få uppleva vinterskogen från hästryggen! Jag tror att det finns många som är avis på oss och jag önskar att fler skulle få uppleva skogen från hästryggen nån gång i livet.
Vi bor på en fin plats på jorden!
Julen närmar sig med stormsteg och 2014 är snart till ända. Julpyssel blir det lite av istället ränner jag runt och försöker undvika det hus jag bor i, jag har än en gång konstaterat att jag inte är någon julpysslare utan blir mest irriterad av det. En vecka i Stockholm, en helg på Jamtlis julmarknad i Östersund utöver det vanliga lönejobbet och stalljobbet har gett lite julkänsla iallafall. Får se om jag hinner sno en julgran på grannens ytkant innan självaste dopparedagen. Hm, är det så att jag känner julstress innan det ens har varit lucia?
I stallet är det mesta som vanligt. Fia har skadat sig i hagen och har ett sår och svullet ben som behöver skötas om. Fölungarna växer och knakar. Pix-Ell går ute mer eller mindre halva dagar och hennes ben har fortfarande knölen kvar. Hon verkar inte vara så påverkad av det och veterinären har inte gett några kloka eller goda råd så vi gör väl som vi gjort hittills och hoppas på det bästa.
Vår lilla ridverksamhet som har pågått några veckor hade bara en elev på kvällens lektion. I brist på bommar så tager man det som finns och skaklar fungerade alldeles utmärkt till ändamålet. Sotis fick vara lektionshäst den här gången och hon var kanonduktig. Underlaget var i knöligaste laget plus att det var fläckvis halt men inte gör det nåt då det går att göra hur många skrittövningar som helst. Eleven var nöjd och åkte härifrån lite kunnigare än innan och det är ju det som är vitsen. Ridskoleverksamhet?? är det säker nån av er som tänker och jo, jag har börjat med det i mycken liten skala.
Vilken fin dag det har varit! Soligt och frasigt på en och samma gång. Egentligen var det planerat för långritt i längs våra fina skogsvägar men för första gången denna vinter satte halkan stopp för den planerade rutten. Våra oskodda hästar klarade inte av underlaget så vi fick vända och nöja oss med att rida lägdorna upp och ned, hit och dit. Det var också fint. Trots att vi bara skrittade så var hästarna varma när vi kom hem. Det är helt enkelt för få minusgrader för deras fullpälsade kroppar. För Viljas del var det en del ”spänningar” som behövdes arbetas igenom då hon tyckte det var klurigt både med blankisen och att vi sen gick förbi hemma utan att gå hem. Såna saker är svåra ibland. Vi red tempoväxlingar i skritt vilket var nyttigt för Sotis som hade mycket hyss i kroppen och inte alls ville gå långsamt medan Vilja var tvärsemot.
Nästa vecka kommer det en nykomling till oss men vilket djurslag det är tänker jag inte berätta förrns han anlänt. Ni kan ju gissa vad det är så länge.
Det har blivit lite si och så med bloggandet ett tag men det beror bland annat på att vi har påbörjat renovering av torpet och i och med det försvann min braiga stationära dator utan annan lösning. Instagram är jag lite flitigare att uppdatera men bara lite, den som vill kan följa myltamodig.
Trots höstens mörker så händer det titt som tätt att hästarna tränas. Vi är ju hänvisade till kvällarna eftersom dagarna spenderas på jobbet. Lite blandad ridkompott har det blivit för det mesta barbackaturer i långsamhetens tecken bland granar och rotvältor med pannlampan på hjälmen. Herkules och Vilja är lektionshästar en kväll i veckan och Sotis tränar grunderna i frihetsdressyr mest för att göra nåt annat än det vanliga. Det är faktiskt ganska roligt. Mycket tid går till vardagsskösel av stall och hästar men jag gillar’t. Ändå ser jag fram emot nästa helg som spenderas i Stockholm och på Friends arena för att titta på hästar så klart.
mes
jag rider travträning på herkules. han är stor som ett berg.jag små trilla av förut.det gick bra. ta det lungt.
det var bara kul hahaha.det är kul att rida.det är så härligt när det sussar i örona.man känner sig som en ängel.att
man är i himlen.jag skriver på ett härligt sätt som inte går att beskriva.
sotis ängel på ryggen rider och flyger i skritt stegen.vi klev över stockar.jag fick massa pinnar i ansiktet.
jag trava också.i am happy.
sotis blir flätad av mig.jag borsta fölisarna ochså.jag var med elin och melinda ochså.om det ser ut
som om hon njuter så gör hon inte det.det kan betyda att hon inte står still.men hon tappar inte stilen iallafall.
jag är glad.vilken pina hon är.om man ska vara fin får man lida pin.nu är jag klar vad skönt.
jag rider på sotis i skogen.hon tycker det är kul men lite jobbigt.jag är iallafall jätte glad.
det gick bra iallafall.jag fick träna jämtska ochså.sotis och jag är super nöjda.
vi red ut.det var kallt o blött.men det var inga problem för oss.det var fullt med slasksnö som syns på bilden.
nu sitter jag inne och tar det lungt.ahh vad skönt.hälsar ebba.
rid ut i skogen. det gör din häst på toppenhumör.det är bra muskelträning ochså.
Veckorna rullar förbi och helgerna försvinner i ett nafs. Lite snö som inte fick ligga kvar har roat fölen medan jag suckat över att dess blöta förvandlade delar av hagarna till gegga. Vinterfodringens alla delar är igång och vinterpälsarna börjar vara tjocka. Nordisarna är så himla fina i vinterskrud.
Träningsmässigt så går det i sakta mak. Sotis har börjat att träna stillastående arbete lite mer kontinuerligt än vad vi gjort tidigare. Det är både roligt och klurigt. Det känns iallafall bra och hennes reaktioner för hjälperna förbättras och hon upplevs både mer avslappnad och stabilare än tidigare. Vad gör man i stillastående arbete kanske du undrar? Man övar på att förflytta hästens vikt med hjälp av böjning mot öppna- eller slutaposition. Det låter kanske knepigt men jag finner det väldigt likt yogan jag själv övar.
Vilja har gjort sitt första pass som lektionshäst och det gick ganska bra. Hon var lite brydd till en början men knatade snällt på.
Allt gick rinnande lätt och jag bara log. Hon var så mjuk och lyhörd och det var så himla roligt! Vi har haft det bästa träningspasset på länge! Längtar tills imorgon så vi får fortsätta igen.
Igår hängde jag med de här typerna och idag har jag hängt med hästarna alldeles för mig själv. Förutom mockning så har jag ridit ut 3 av mina hästar. Sotis, Vilja och Maja har blivit både ompysslade och motionerade. Vilja började jag longera innan uppsittning och stämde av att hon kunde kommandona. Hon är sjukt duktig på att göra halt oavsett vilken gångart hon håller. Jag hinner bara säga ptr…så står hon som ett ljus och sneglar in mot mig. Det går inte riktigt lika lätt att öka gångart… Uppsuttet tyckte jag att vi skulle trava men det tyckte inte Vilja. Hon tycker att trav är en onödigt när nån sitter på, det blir ju så mycket jobbigare då. Sotis fick gå på böjda spår och i skrittöppnor innan vi red runt byn. Lite galopp blev det också för hennes del. Maja är tjock som en tunna efter denna betessäsong men hon var den som njöt mest av att lämna hagen och skrittade med långa steg och spetsade öron hela vägen. Jag hade nästan glömt hur roligt det är att rida henne.
Hela eftermiddagen har solen lyst och det har varit sommarvarmt så jag passade på att duscha både Savanna och Sally. Savanna behöver en omgång till för hon är så himla skitig men det tog slut på shampoo så svans och ben är kvar att skrubba. Gimli höll sig på behörigt avstånd under tvättningen och var helt säker på att vattenslangar äter små hingstungar. Sally behövde egentligen inte alls badas men det är bra träning för Pix-Ell som ju fick vara med och leka med vattenslangen. Hon var inte lika fjaskig som Gimli men höll också avståndet.
Efter en het solig dag på landsvägen mellan Hillsand och Svaningen var det skönt för både folk och fä att hoppa i sjön. Vi hade en bra och god lördagskväll i Hillsand där vi bjöds både på middag och övernattning. Gott grillat blev det tillsammans med familjen Hammar och kusin Jenny med familj. Cornelia och Tommy erbjöd både oss och hästarna sovplats för natten vilket var toppen. Cornelia och en av hennes hästar gjorde oss sällskap en bit på vägen innan de vände hemåt igen.
Några timmar senare simmade vi i StorRingsjön vilket var ljuvligt. Jag skulle tro att Herkules och Sotis är de första kusarna att bada i den sjön någonsin. Viken vi badade i hämtade man förr sten ifrån för att lägga på tex kyrkogårdar. Mamma och pappa mötte upp oss där med fika och glass vilket var toppen. Det hade varit några jobbiga timmar för hästarna alldeles innan på grund av solen och för att hålla deras humör uppe skickade vi packningen med bil så att det skulle gå lite lättare de sista 12 kilometrarna. Det visade sig vara en lyckträff för de hade lust att både trava och galoppera en bit. Högre gångart än skritt är lite lurigt när man rider med packväskor så det var roligt.
