Vad hittar man på det sista dygnet i maj om solen skiner? Vi kände oss lite äventyrliga och packade hästarna med sovsäckar och tält för en natt i skogen. Vi spenderade eftermiddagstimmarna längs olika skogsvägar där solen strilade mellan träden. Ibland behöver man inte gå långt för att känna sig lite äventyrlig. Vi hamnade till slut i Hallviken hos familjen Johansson där vi fick både kvällsfika och färdknäpp innan vi sadlade på igen. Sen är det ju så roligt att rida till grannbyn då man får vada över Hoståa. Jag tycker det är barnsligt roligt att gå i vatten med hästarna och tar varje tillfälle i akt. Pass på, blinka inte för då är filmen över.
Vi gjorde en sväng över Nystedts-buan och tittade på Tullingsås från skogssidan. Trots att det är så nära har jag aldrig varit där. Utsikten var fin och det gick även glimta Vattudalen mellan grantopparna åt andra hållet. Vi var tänkt att slå nattläger där men hittade inga bra träd att knyta fast hästarna i.
High-line, krubbsträck, sovlina kalla det vad du vill men att binda upp hästarna på detta sätt är toppen och säkert. Ganska snart upptäckte vi att skogskanten delades med en ruvande tjäderhöna som fullkomligt höll på skrämma slag på hästarna när hon brakade iväg alldeles bakom rumporna på dom. Linan höll, hästarna blev kvar och hönan fann ro igen. Efter den testningen av uppbindningen kände vi oss lugna för natten och tältet åkte upp.
Kvällsvarden bestod av frystorkad påsmat inköpt på närmsta sportaffär. Det var helt okej att äta men dyr i inköp, 69 kr för en portion. Med andra ord blir det inte vardagsmaten på vår tur. Frukosten gjorde vi väldigt enkel för oss då vi bara hade drygt en timmes ridning hem. Varma koppen och kaffe fick kittla våra smaklökar.
Rädd för hackspettar? Jo, det kan man tro när jag äter frukost med hjälmen på. Min natt i tältet var väldigt kall medan Harry inte frös alls. Så på morronkvisten bylsade jag på mig alla kläder jag hade inklusive hjälmen för att få upp värmen igen. Det var fuktigt och blött efter regnet från dan innan och nattempen som nog varit nära nollan (åtminstone sa en granne det) bidrog till kylan. Efter frukostbetande av hästar och hopplock av pryttlar så red vi hem i morgonsol. Det blev ett härligt helgäventyr och jag tror att vi hinner med några till innan den långa turen tar vid.
Medan husse skodde hängde Spetsa med mig runt hagen. Hon sprang ikapp med fölungarna och gnagde på pinnar.
