unghästträning

Kallblodstravarna

Leave a Comment

Har ridit Fia på lägdan. Målet idag var att tänka på min sits och inte så mycket på vad Fia höll på med. Jag tycker att det gick rätt bra, Harry tog en massa bilder och det såg okej ut på flera bilder. Händerna var jämnare, skänkel och fot bättre placerade och jag vickade inte framåt lika ofta som jag annars har lätt att göra.

När jag inte funderade så mycket på vad Fia höll på med så kom hon också till ro. Så det blev ett bra pass för henne också. Antagligen red jag väl bättre eftersom jag tänkte på hur jag satt.
Ponnyselen är redan lite för liten för Vilja. Den sitter fint runt hennes hals och går att få fast runt magen så då får det duga för att promenera i grimma. Det var faktiskt första gången hon hade på sig loksele någonsin. Obekymrad som hon är så gick hela hennes pass strålande.  Det enda hon tycker är bekymmersamt är när maggjorden ska dras till sitt första hål men hon står helt stilla medan man gör det.

Hur vet man då att hon tycker det är läskigt, titta på bilden som togs en sekund efter att hon var påselad. Då syns den höjda och spända halsen, den ihopbitna munnen och öron som är riktade bakåt.  På den övre bilden av henne som är tagen ytterligare några sekunder senare är hon fortfarande spänd och fokuserad på selen men börjar slappna av en aning. Nu står vi ju inte och låter henne fundera över selen så länge men jag tycker det är intressant hur snabbt förändringen hos henne kommer om än att den nästan är osynlig för ögat på bild.

Regn och rusk

1 Comment

Vilja har fått fötterna fixade och passade på att bita hovslagaren i rumpan så han hoppade och svor. Sen trotsade hon och jag tråkvädret och gav oss på vår vanliga träningsdos. Trots ohjälpsamma hästkompisar som störde hennes koncentration fick hon en gjord runt magen och så gå på promenad. Vi gick och tittade på grannens skällande hundar. Dom har fått ny hundgård ganska nära vår väg och har inte hunnit vant sig vid hästarna ännu så dom hoppar och studsar när man går förbi. Vilja brydde sig inte och det ska hon väl inte heller som delar gård med fyra jyckar som också skäller.

Unghästträning

4 Comments

Det är så roligt att utbilda unghästar och vilken tur jag har som har haft så många att lära mig själv på. Det har ju blivit trevliga hästar som funkar i alla möjliga situationer av dom tidigare också men med Vilja känner jag mig så säker och trygg på vad och hur jag ska göra. Eller med andra ord jag behöver inte fundera så mycket för jag vet numera vad som fungerar och det är en häftig känsla. Inte skiljer sig min unghästhantering något särskilt ifrån vedertagna tips och råd som finns överallt inom olika dicipliner mer än att vi gör vad som känns bra både för oss och hästen.

Övningarna  för Vilja mjukstartade med borstning på gången och sysslor hon känner igen sen tidigare. Hon har ju haft mjuka saker, filtar och rep på ryggen men idag fick hon en gjord runt magen. Sen hon skrittat runt en stund var hon tvungen att se om det gick att studsa bort den och när det inte gick så var det inte mer med det. Tränade lite på att backa bak och gå ut på volten i båda varven. Gick fint som snus och vi avslutade efter kanske 10 minuter. Det blev lite ytterligare en sväng på stallgången innan hon fick gå tillbaka till hagen igen. Att sluta i rätt stund så att de inte blir för trötta är viktigt för mig i arbetet med de yngsta hästarna.