Inkörningsträff
Jag vet inte vilken söndagsträff det är i ordningen men kanske det är fjärde eller femte. Hur som helst så hann vi med hur mycket som helst. Tänk så bra det är med medhjälpare!
Först ut var PixEll. Hon har ju inte varit med om så mycket här i livet ännu men idag blev det premiär för tömmar och lite styrning av Moa som var kusk. Hon är orädd för utrustningen men ett barn i rosa overall som åkte på rumpan i en snöhög var desto värre. Vi ”satte” henne i arbete och styrde mycket över skalarna som låg utlagda och gjorde många svängar så att hon fick använda huvudet lite och tillslut kom hon till ro och avslappning.
Vilja gick med skaklar och jag hann inte titta så mycket men jag tror att det gick bra. Hon fick dra på de stora vinterskaklarna som har rasslande kättingar och går lite tyngre. Hon ruskar lite på huvudet mellan varven men jag tror det beror på att hon inte är van vid medhjälparna som går brevid henne. Hon tycker att hon kan själv och så är det nog. Harry säger att hon känns trygg och stabil och det bådar gott för framtiden. Hon ska få dra ”tommen” nån gång till sen hängs traktordäcket på. Det är lite tokigt att vi inte har nån stötting som är nåt med. Trot eller ej men de är utslitna. Jag har använt upp farfars gamla åkdon. Att klaga på kvaliteten är inte möjligt då han försörjde sig med grejerna och jag har nöjeskört med dom i ytterligare 20 år. Undra jussom vad han skulle tycka?
Russen fick också vara med på ett hörn. Caroline styrde runt båda med bravur. Det var meningen att bara Knubben skulle få vara med men Yra talade högt och tydligt om sitt missnöje när hon lämnades i hagen så hon fick också dra runt på bildäcket en stund.
Gimli gick med bett för första gången. Han har ju bara styrts runt i grimma tidigare. Med hjälp av Moa som förhäst så kom han på hur bettet fungerade också. Desto svårare var det att lyfta hovarna över skaklarn. Jag tror att han snubblade på var och varannan skakel. Det är inte lätt att göra två saker samtidigt, lyfta fötter och blir styrd. Han är fortfarande väldigt lättsam att ha att göra med. Lyssnar fint och stökar ingenting trots att stona körs runt omkring honom. Jag stod och zoomade på honom med kameran men han är så attans skitig att han inte fastnade på bild… Vi väntar på en sån där varm vårvinterdag med lite värme och mycket sol så att vi kan bada honom. Det känns så taskigt att blöta ner honom då det är minusgrader ute och han har en päls likt en björnfäll även att han börjat släppa på vinterkappan. Vi kan väl kalla honom brunskäck med borkinslag just nu.
Hästdagen slutade på Sotis rygg för min del och Harry satt som vanligt på Herkules. Solen strålade och det var bara så där vårvinterfint som det kan vara. Vi började med att pulsa lägdorna ner mot Lillsjön. Hästarna fann det arbetsam då snön var tung och knädjup. Sotis stannade och pustade några gånger innan vi nådde upp till bygatan. Hästarna fick jogga väst över byn innan snöpulsningen tog vid igen. Då hade Sotis fått nog av djupsnö och gjorde allt för att vända nosen hemåt igen. Till slut gick vi henne till viljes och de fick jogga hemåt. Sotis ha blivit stark och jämn i sin jogg nu. Jag kan bara sitta och njuta av det hon bjuder på.
Det har varit en mycket bra söndag med 7 aktiverade hästar tack vare fina medhjälpare. Tack för det! Jag tänker göra söndagkväll och ställa lite inför en ny arbetsvecka (behövde visst nåt annat än stallkläder), äta biff Rydberg, elda och plugga på min universitetskurs i hästens sinnen och beteende. Så får det bli. Skön söndagskväll på er alla. Namaste!
