Ibland blir det bara så bra och man känner sig nöjd och glad. Ikväll är en sån kväll. Våra två ynglingar Gimli och PixEll har gjort så bra ifrån sig och det känns löjligt roligt att ha så fina hästar. Må vara att jag är partisk men det är bara så superkul.
PixElls pass började med en obstinat häst och det höll i sig ganska länge men jag tänkte att jag har all tid i världen och just ikväll tänker jag vänta ut dig och så gjorde jag. Hennes bekymmer var att lämna de andra hästarna och istället följa mig. Vi jobbade på volten med övergångar och där var hon så seg och ointresserad att jag tillslut petade på henne med spöt. Det var första gången det behövdes och hon blev hyfsat brydd. För mig är det viktigt att hon inte på något sätt är rädd varken för mig eller spöt så vi jobbade med att låta slängen lägga sig över ryggen och rumpan efter avslutat spring och att hon tycker det är okej att bli kliad med den. Nästa bautaprobelm i hennes värld var att lämna gårdsplan och gå ett varv runt körslingan som Harry gjort på lägdan. Det är frågan om ett par hundra meter och som man rimligtvis tar sig runt på ett par minuter. Ikväll tog det 20 minuter innan både gångart, riktning på gångarten och hennes placering utifrån mig var utredd. Hon var faktiskt riktigt jobbig ett tag och vi blev trötta båda två. Men som det ju är med unghästar så ett tu tre trillar polletten ner och allt fungerar. Hon gick fint på sin plats och lyssnade på det hon ombads göra vilket var att stanna när jag stannade och gå när jag gick. Enkelt kan tyckas men ibland får man lov att backa tillbaka till riktiga basicgrejer för att få annat att fungera. För dagens utsäckningsföremål den otroligt märkliga och läskiga åkmadrassen kunde styra henne bättre än vad jag kunde och det är ju mindre lyckat. Hon har ju bara sett den 2000 gånger känns det som men ikväll var den en björn på jakt efter häst i hennes ögon. Efter några varvs promenad på volten accepterade hon att den släpade bredvid utan att hon var tvungen att springa ifrån den eller stirra på den och efter ytterligare några minuters jobb kunde jag stryka den på hennes hals och tillslut skrittade hon runt med den på sin rygg och jag kunde dra ner den i farten utan att hon bytte gångart utan bara gick fram avslappnat. Det är så skönt och roligt när passen slutar positivt och man känner att vi kommit ytterligare en liten bit på väg i vår kommunikation. Vad är nyttan med att ha en åkmadrass på ryggen undrar du kanske. Det är bara så enkelt att den är betydligt enklare att lyfta för mig än en sele eller sadel när hästen är lika hög som mig.
Vad gjorde Gimli då? Han tog ett stort kliv i sin väg mot att bli körbar. Harry tömkörde honom alldeles själv utan ledhjälp. Gimli var superduktig! Svårigheten han haft att svänga var ett minne blott och halterna satt som en smäck. Igångsättningarna tycker han fortfarande är lite kluriga och han provar både gunga bakåt och åt sidorna innan det går framåt men ett par träningar till och det kommer också att funka. Bäst av allt är Gimlis fina och behagliga sätt. Trots att han är hingst och har börjat fatta det så stökar han minimalt. När PixEll stod alldels framför honom på gången var han tvungen att stampa lite med en framhov men annars stod han som ett ljus och behöll sin uppmärksamhet på Harry. Det är fint. Så himla superroligt det är med hästar!
Medan jag gick in och kokade chili så tog Harry ut Herkules en sväng. Och vad jag kunde höra så hade det varit en mysig ridtur med en pigg och glad häst som hade oändligt med energi. Herkules är sån, arbetsvillig till tusen.